Oroligheterna i Kinas västligaste provins Xinjiang i somras gjorde den kinesiska maktpolitiken i ett av de områden som Kina annekterat i strid med lokalbefolkningens vilja uppenbar för världen. Tibet är inte längre ensamt undantaget i Kinas övergrepp mot sina historiska gränsfolk. Och den formella annekteringen av både Tibet och Xinjiang är resultat av den kommunistiska Folkrepubliken Kinas expansionspolitik. Ibland sägs det om dagens stormaktspolitik, att Kina är ett fredligt land utan externa ambitioner. Xinjiang och Tibet visar på verkligheten.
Idag är både Tibet och Xinjiang resultat av en metodisk folkomflyttning, som gjort den ursprungliga befolkningen till minoritet under hankinesiska majoriteter som anser sitt behov av livsrum fullt legitimt. Tibetaner och uighurer är lägre klassens medborgare, som vid behov ska hållas lugna med det våld som nöden kräver. Kinas mäktigaste ledare Hu Jintao var partisekreterare i Tibet 1989, när protesterna slogs ned med brutalt våld. Under protesterna i somras i Xinjiang såg sig Hu Jintao nödgad att resa hem från G8-mötet i Italien för att personligen leda nedslagningen av uighurernas protester.
Uighurerna i exil leds nu av Rebiya Kadeer, en tidigare etablerad affärskvinna i Xinjiangs huvudstad Urumqi som tvingats i exil. Rebiya Kadeer ska framträda på en filmfestival i Australien inom kort. Påtryckningarna från Beijing lät inte vänta på sig. Kinesiska hackers angrepp festivalens hemsida. Kinesiska filmmakare tvingades lämna återbud. Och när Rebiya Kadeer på väg till Australien besöker Japan uteblir inte den massiva kinesiska reaktionen för att tvinga uighurernas företrädare i exil till tystnad. Maktens arrogans är gränslös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar