lördag 26 oktober 2013

Gräv hemma i Småland, Annie Lööf!


I dag hölls utanför Stockholms slott en stor manifestation av samer i både norr och i Stockholm mot den rasande takten i nya gruvprospekteringar i de traditionella samiska verksamhetsområdena i Sápmi. Sverige har sedan 1990-talet världens mest generösa gruvexploateringslag. Vilka utländska riskkapitalbolag som helst kan, utan att de lokala markägarna har mycket att säga till om, ge sig in i och prospektera, provbryta och utvinna malm i gruvfyndigheter i Sverige. De flesta ligger i Sápmi.

Den svenska regeringen ser gärna samisk kultur presenteras i högtidliga sammanhang, gärna riktade till omvärlden. Men, när det kommer till hårda penningmässiga frågor, får samerna alltid stå tillbaka. Som av en händelse är det tre centerpartister - Annie Lööf, Lena Ek och Eskil Erlandsson - som sitter som ansvariga ministrar i frågor där det storsvenska samhället har viktiga intressen, där de samiska nästan alltid körs över. Det råkar bara sammanfalla med det faktum, att centerpartiet - särskilt dess företrädare i Västerbotten - har en lång historia av att vara de som mest engagerat i riksdagen hävdar omvärldens intressen mot de samiska.

I fråga om avfallshantering för kärnkraften och vindkraftsutbyggnad brukar folkopinionen vara stark i södra och mellersta Sverige. Vi vill inte se vår vackra natur hotad och sönderslagen. Däremot tycker många att det duger i fjällvärlden, denna orörda natur, där det knappast lever några människor. Den svenska skolan har ju effektivt osynliggjort det urfolk som alltid levt och verkat i stora delar av norra Sverige. Det är ytterst välkommet att protesterna mot hur det storsvenska majoritetssamhället behandlar samerna nu också nått fram till huvudstaden, där även icke-samer kan visa sin solidaritet. Gräv hemma i Småland i stället, Annie Lööf!

tisdag 15 oktober 2013

Plundringen fortsätter!

Gustav Wasa var ingen ömsint man. Efter att med hjälp av dalkarlarna ha slängt ut dansken ur Sverige lät han sig själv utses till kung. Därefter gjorde han processen kort också med dalkarlarna, som i sin oskuld tyckte sig ha varit delaktiga i nydaningen. Därefter tog Gustav itu med att bygga upp den första moderna kungamakten i konungariket Sverige. Makten över den främsta konkurrenten kyrkan tog han över med en lika hårdhänt reformation. Men, nydaningen krävde pengar, så Gustav och hans söner genomförde en rad åtgärder för att skaffa ytterligare skatteintäkter.

Det var på det här sättet Wasa-kungarna lade samerna under sin makt. Uppe på Nordkalotten bedrevs sedan urminnes tider en omfattande handel, där också ryska handelsmän var involverade. Wasa-kungarna såg till att lägga denna handel och därmed också samerna under sina ofta rätt omilda händer. Handeln koncentrerades i början av 1600-talet till de samiska marknadsplatser, där också de första kyrkorna uppfördes för att kunna kontrollera samerna. Snart tvångskristnades dessa och olika traditionella samiska kulturyttringar förbjöds med stränga straff.

Rätt snart upptäckte kungamakten i Stockholm att Norrland hade mer att bjuda på, vilket rikskansler Axel Oxenstierna uttryckte som att Sverige inte behövde kolonier eftersom vi numera lagt beslag på Norrland. Gruvdrift inleddes, där samerna under vidriga förhållanden tvingades ställa upp för skötseln. Sedan kom skogsbruket, järnvägen, gruvdriften i malmfälten, vattenkraften, vindkraften och så idag ny gruvexploatering, som alla utan samernas hörande drev tillbaka samerna och deras verksamhet.

Under den storsvenska nationalismens guldålder för lite mer än hundra år sedan behandlades samerna av statsmakterna på samma sätt som kolonialmakterna gjorde med invånarna i Afrikas, Asiens och Latinamerikas kolonier. Kulturarvet rövades bort och fördes till muséer i kolonialmaktens huvudstad. Samiska skallar grävdes upp och fördes till universitetens forskning av lägre stående folk.

Man kan tro att detta är historia. Men som jag beskriver i en artikel i Uppsala Nya Tidning sker det på nytt i dagens Sverige. Det samiska kulturarvet är något som statsmakterna bara respekterar, när Fredrik Reinfeldt låter Sofia Jannok framträda på Skansen vid invigningen av det svenska ordförandeåret i EU. I övrigt kör statsmakterna på i Gustav Wasas okänsliga spår.