måndag 25 maj 2009

Nyttiga idioter!

Kim Jong-Ils Nordkorea har genomfört sin andra kärnvapensprängning. Världen är djupt oroad. FN kommer som vanligt inte att kunna göra något väsentligt åt saken. Och nästa gång nordkoreanerna drabbas av svältkatastrof för att Kim Jong-Il envisas med sin doktrinära diktatur, som är den direkta orsaken till att Nordkorea, som skulle kunna vara självförsörjande på livsmedel, återkommande drabbas av missväxt - ja, då kommer åter tjatet om omvärldens skyldighet att ställa upp och lindra svältens villkor. Kim Kong-Il vet väl hur han ska utnyttja omvärldens vankelmod. Han har fått rätt varje gång hittills!

I Sverige har det funnits politiker och andra förståsigpåare, också på allra högsta nivå, som förordar dialog med Kim Jong-Il. Det gillar Kim Jong-Il. Dialogen gör att han vinner all den tid han behöver för att kunna stärka sitt järngrepp över det lidande nordkoreanska folket. Det ger fler kärnvapenmissiler men inte mer mat. Världen är full av nyttiga idioter.

måndag 18 maj 2009

Ett brev från Göran P

Idag fick jag ett brev från Göran P - inte förre statsministern utan han i Norrtälje. Han beskriver vad moderaterna gjort ifråga om skattesänkningar. Han nämner inget om fastighetsskatten som moderater och kristdemokrater valde att döpa om till en kommunal avgift med åtföljande krångel och nya bördor i fråga om uppskjuten reavinstbeskattning.

Det gör däremot ekonomerna i regeringens Globaliseringsråd, som förordar att fastighetsskatten återinförs. Fastighetsskatten har bara ett argument - den är ett väl fungerande och utmärkt sätt för staten att förstärka sin kassa. Den saknar däremot varje rättvis grund. Fastighetsskatten ska inte återinföras - den ska avvecklas helt! Men, det skriver inte Göran P en bokstav om.

söndag 17 maj 2009

Världens största demokrati

Indien är världens största demokrati. Alltsedan självständigheten för 62 år sedan har helt enligt den indiska konstitutionen allmänna val med konkurrerande partier hållits. Det har fungerat väl trots att Indien varit ett av världens fattigaste länder med en snabbt växande befolkning och stor analfabetism. Inga av de många invändningar som ofta förs fram för att ett land ännu inte är moget en fullt fungerande demokrati har haft någon giltighet i Indien.

Trots att det indiska Kongresspartiet regerade Indien under Nehru och hans dotter Indira Gandhi under de första decennierna, så har därefter ordnade maktskiften ägt rum efter stundom mycket hårda valrörelser - senast vid valen 2005. Samtidigt har en rad delstatsregeringar - i delstater i en del fall stora som några av världens större stater - styrts av andra politiska konstellatíoner än den som för tillfället styrt i New Dehli.

Det nyss avslutade månadslånga valet med tre kvarts miljard väljare slutade i en stärkt ställning för den av Kongresspartiet ledda regeringskoalitionen under ledning av den reforminriktade och högt ansedde premiärministern Manmohan Singh. Efter att för något år sedan ha blivit av med stödet från kommunisterna, som led ett svidande nederlag i valet, står Singhs reformagenda på stabilare grund. Där ingen kan sia om vad alla spänningar under ytan kan leda till i enpartidiktaturen Kina, där fortsätter världens största demokrati sin stabila färd mot ekonomiska och sociala reformer.

lördag 16 maj 2009

Att våga vinna

I kväll avgörs Eurovision Song Contest i Moskva. Eftermiddagens TV-bilder från den ryska polisens övergrepp mot en handfull deltagare i en Gay-manifestation ställer verkligen frågan om denna mångfaldens manifestation i Europa äger rum i rätt huvudstad.

Jag är inte någon stor Eurovisionentusiast. Det är länge sedan jag såg en hel finalsändning. Men, visst har det funnits flera intressanta vinnare på senare år. Ruslana från Ukraina, Sertab Erener från Turkiet och Maria Serifovic från Serbien. Och visst är det stort, när vinnarna från dessa länder dessutom fått många röster från grannländer med vilka man varit i mer eller mindre öppen fejd under lång tid. Musiken kan skapa bryggor.

I kväll ser jag för ovanlighetens skull fram emot det svenska bidraget. Jag är kanske inte någon brinnande fan till Malena Ernman lika lite som jag varit det till Carola. Men dessa två kvinnor har något alldeles extra - personligheten att våga vinna. Har man inte det kan man ändå göra en hedersam insats. Men för att vinna måste man våga vinna. Det är inte tillräckligt, men absolut nödvändigt.

Massakern fortsätter

Den sedan flera år pågående urskillningslösa massakern på det svenska försvaret fortsätter. Urskillningslös för att den bara handlar om att spara utan att någon hänsyn tas till vad som måste prioriteras och vad som kan prioriteras bort. Och när det ändå någon gång prioriteras, så är det av helt andra skäl än försvars- och säkerhetspolitiska, t ex regional- eller industripolitiska.

I går presenterade förre generaldirektören Marie Hafström sin utredning av de s k "stödverksamheterna". De ska nu bort enligt Hafström. Att Försvarets Materielverk spelat ut sin roll både i fråga om uppgift och organisation har nog stått klart för de flesta med insikt i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Med förändringarna i personalförsörjningen av det svenska försvaret är det bara logiskt att ifrågasätta Pliktverkets hantering.

Men, när Marie Hafström troget sina uppdragsgivare i försvars- och finansdepartement ger sig på Försvarshögskolan och alldeles särskilt Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) sågar hon avgörande förutsättningar för att kunna hantera framtida utmaningar för svensk säkerhetspolitik.

När så dramatiska försändringar görs av försvarsmaktens inriktning och förutsättningar som skett det senaste decenniet, så måste forskningen om framtida utmaningar och förutsättningar ligga på hög nivå. Problemet i det avseendet i Sverige är snarare bristen på konkurrerande forskning, som kan bidra med alternativ och s k "second opinion". Att avskaffa FOI tar bort även "first opinion". Det tjänar bara politiker som inte vill störas av kunskap om konsekvenserna av sina budgetpolitiska vägval.

torsdag 14 maj 2009

Utvisa Migrationsverket!

Idag utvisas Rafael Samedov från Hallstavik till Azerbajdzjan. I Hallstavik blir hans flickvän och nyfödda dotter kvar. Utvisa Migrationsverket!

måndag 11 maj 2009

... det sa han inget om.

Jan Emanuel, ni vet socialdemokraten i Norrtälje med de vidlyftiga bostadsaffärerna i Stockholms innerstad och på Gotland, är en lyssnande person. Häromdagen träffade han en tamil som demonstrerade utanför riksdagshuset. Jan Emanuel lyssnade till den förtvivlade mannens berättelse om den humanitära katastrof, som drabbat tamilerna på Sri Lanka. Det finns all anledning att lyssna på dessa nödrop.

I den slutkamp som sedan ett par veckor pågår på norra spetsen av Sri Lanka utsätts hundratusentals civila tamiler för fruktansvärda övergrepp - både från den lankesiska armén och från den tamilska terrorrörelsen Tamilska Tigrarna. Jan Emanuel, var det detta mannen utanför riksdagen berättade för Dig?

Inbördeskriget på Sri Lanka är ett av de mest brutala i världen och har pågått väldigt länge. Ett av de mest påtagliga inslagen i de tamilska tigrarnas kamp har varit en hänsynslös terrorism mot civila singaleser, som utgör majoritetsbefolkningen på Sri Lanka. De tamilska tigrarna har utvecklat en raffinerad väg att rekrytera tusentals barnsoldater som indoktrinerats till att genomföra blodiga självmordsattacker. De tamilska terrorledarna har inte tvekat att sända ut barnen i frontlinjen. Berättade mannen utanför riksdagshuset detta för Dig, Jan Emanuel?

Som riksdagsledamot ska Du lyssna, Jan Emanuel? Men Du har också genom att vara folkvald på heltid både tid och resurser, t ex Riksdagens utredningstjänst, att ta reda på det som kompletterar och ger hela bilden av en fruktansvärd men likväl inte fullt så ensidigt enkel verklighet. Att vara förtroendevald handlar inte bara om att slå till på volley.

torsdag 7 maj 2009

Landstingets kärnverksamheter

Nu är majoritetetens budgetdirektiv inför arbetet med budgeten 2010 klara. Den tuffa finansiella krisen slår hårt mot skattintäkternas utveckling i både landsting och kommuner. Då gäller det att prioritera. Och då måste kärnverksamheterna - sjuk- och hälsovård samt kollektivtrafik - värnas. Den borgerliga Alliansen är här mycket tydliga i sina budgetdirektiv. Var i dagens samhällsekonomiska kris finns det möjlighet att utöka anslaget till en verksamhet med en miljard kronor? Hos landstingets Allianspolitiker finns det för sjukvården.

Skatten, redan idag landets högsta landstingsskatt (12:10), vilket slår hårt mot vanliga skattebetalare i länets högskattekommuner, hålls oförändrad. Det är inget självändamål, men i ekonomiska tider som slår hårt mot den enskildes ekonomi, gäller det att hålla än hårdare i det offentligas utgifter.

SL-kortet höjdes i inledningen av denna mandatperiod, om än inte lika mycket som de rödgröna höjde under förra mandatperioden. Trots samhällsekonomin hålls priset för SL-kortet på samma nivå mandatperioden ut. Det kan betyda en hel del för ansträngda skattebetalares ekonomi. Och det gör det fortsatt attraktivt att åka kollektivt i Stockholmstrafiken. Avgiftshöjningen i början av mandatperioden har gjort det möjligt att stärka SL-trafiken, så att allt fler resande är nöjda med SL-trafiken. Politik handlar om att prioritera.

onsdag 6 maj 2009

Surt sa räven!

Surt sa räven, eller snarare rävarna i oppositionen i Stockholmsregionen, om beskedet från Allianspartierna i regionen på DN Debatt i går, om hur indexreglerade trängselavgifter ska kunna finansiera de sedan länge fördröjda investeringarna i vägar och kollektivtrafik - fördröjda av oförmågan i allt väsentligt hos socialdemokratiska regeringar med stöd av miljöpartiet och vänsterpartiet.

I veckor har oppositionspolitiker som Lars Dahlberg (s) och Yvonne Blombäck (mp) trumpetat ut, att det inte finns några slutliga besked från regeringen om pengar till Stockholmsregionens infrastrukturinvesteringar. Trots att de vet att just nu pågår intensiva förhandlingar om detta - helt enligt sedan länge tillkännagjorda planer. Och trots att regeringen i sin proposition till riksdagen rejält ökade anslagen till kommande investeringar jämfört med vad de rödgröna lyckades åstadkomma före regeringsskiftet 2006.

Och dessutom har de rödgröna försökt framställa det som om trängselavifterna inte skulle föras tillbaka till regionen för utbyggnad av vägar och kollektivtrafik. I går fick de ännu mera svart på vitt. Surt! Och nu säger Lars Dahlberg (s) att det är fel att uttala sig under pågående förhandlingar. Surt! Men för Stockholmsregionen innebär det att nuvarande borgerliga majoriteter i riksdag, landsting och kommuner tar tag i den av de rödgröna sedan år eftersatta utbyggnaden av Stockholmsregionens trafiksystem. Surt!

måndag 4 maj 2009

Din egen riksdagsledamot

På DN Debatt idag går Gunnar Wetterberg till ett kraftfullt och välmotiverat angrepp på grundlagsberedningens val att avstå från, att se över hur den svenska parlamentarismen fungerar. Inför majoritetsval i enmansvalkretsar kompletterat med ett antal utjämningsmandat för att se till att partier med viss storlek blir representerade, även om de inte vinner det enda mandatet i landets olika valkretsar! argumenterar Wetterberg.

Det är väl nästan bara de som sitter i riksdagen som ivrigt förnekar, att partidisciplinen är alldeles för stark i vår högsta parlamentariska församling. Det ska gärna sägas, att partidisciplinen alldeles för ofta är självpåtagen, utan att partipiskan ens fått vina, om den nu skulle ha gjort detta. I alldeles för många kontroversiella frågor går skiljelinjerna igenom partier och inte emellan, utan att ett personligt ställnings- och ansvarstagande skulle riskera någon majoritetslinje i de grundläggande budgetfrågorna. FRA-lagens hantering är väl bara ett exempel.

Men, visst har partiapparaten, eller snarare en liten, ofta svåridentifierad, anonym grupp fått alldeles för stort inflytande över hur våra tilltänkta parlamentariker utväljs. Men ett ökat inslag av provval inom partierna, blir det ännu viktigare för partriledning att se till att resultatet blir rätt, och att inte "oansvariga" opinioner får genomslag. Det kan trixas väldigt med hur provvalsmetoden utformas och liknande. Därefter får nomineringsberedningar med lojala medlemmar i sista hand uppgiften att se till att "rätt" kandidater sållas ut.

Visst skulle ett mera finskt personvalsförfarande öka den enskilda kandidatens ställning och förutsättningar att hävda sin integritet. Mer öppna nomineringsförfaranden skulle också bidra till detta. Men, det får vi vänta länge på, då ingen partiledning är beredd att släppa på sitt extrema kontrollbehov. Här råder inga grundläggande skillnader över parti- och blockgränser.

Det stora problemet för demokratin är väljarnas känsla av ökad distans och svårighet att utkräva ansvar av sina förtroendevalda. Det löser vi inte med att partiledningar i trånga kretsar söker finna så attraktiva kombinationer av potentiella parlamentariker. Det krävs ett mer direkt samband mellan väljare och vald. Ökat personval, majoritetsval i enmansvalkretsar är några inslag i en sådan process. Min bild är också, att införandet av enkammarriksdagen 1970 bidrog till en partilojalare homogenisering av rikspolitiken. En "Första kammare" - givetvis utan kommunalt samband - skulle ytterligare öka parlamentets och parlamentarikernas självständighet. Men, det lockar inte dagens partistrateger.