Massakern fortsätter

Den sedan flera år pågående urskillningslösa massakern på det svenska försvaret fortsätter. Urskillningslös för att den bara handlar om att spara utan att någon hänsyn tas till vad som måste prioriteras och vad som kan prioriteras bort. Och när det ändå någon gång prioriteras, så är det av helt andra skäl än försvars- och säkerhetspolitiska, t ex regional- eller industripolitiska.

I går presenterade förre generaldirektören Marie Hafström sin utredning av de s k "stödverksamheterna". De ska nu bort enligt Hafström. Att Försvarets Materielverk spelat ut sin roll både i fråga om uppgift och organisation har nog stått klart för de flesta med insikt i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Med förändringarna i personalförsörjningen av det svenska försvaret är det bara logiskt att ifrågasätta Pliktverkets hantering.

Men, när Marie Hafström troget sina uppdragsgivare i försvars- och finansdepartement ger sig på Försvarshögskolan och alldeles särskilt Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) sågar hon avgörande förutsättningar för att kunna hantera framtida utmaningar för svensk säkerhetspolitik.

När så dramatiska försändringar görs av försvarsmaktens inriktning och förutsättningar som skett det senaste decenniet, så måste forskningen om framtida utmaningar och förutsättningar ligga på hög nivå. Problemet i det avseendet i Sverige är snarare bristen på konkurrerande forskning, som kan bidra med alternativ och s k "second opinion". Att avskaffa FOI tar bort även "first opinion". Det tjänar bara politiker som inte vill störas av kunskap om konsekvenserna av sina budgetpolitiska vägval.