onsdag 29 juli 2009

Maktens gränslösa arrogans

Oroligheterna i Kinas västligaste provins Xinjiang i somras gjorde den kinesiska maktpolitiken i ett av de områden som Kina annekterat i strid med lokalbefolkningens vilja uppenbar för världen. Tibet är inte längre ensamt undantaget i Kinas övergrepp mot sina historiska gränsfolk. Och den formella annekteringen av både Tibet och Xinjiang är resultat av den kommunistiska Folkrepubliken Kinas expansionspolitik. Ibland sägs det om dagens stormaktspolitik, att Kina är ett fredligt land utan externa ambitioner. Xinjiang och Tibet visar på verkligheten.

Idag är både Tibet och Xinjiang resultat av en metodisk folkomflyttning, som gjort den ursprungliga befolkningen till minoritet under hankinesiska majoriteter som anser sitt behov av livsrum fullt legitimt. Tibetaner och uighurer är lägre klassens medborgare, som vid behov ska hållas lugna med det våld som nöden kräver. Kinas mäktigaste ledare Hu Jintao var partisekreterare i Tibet 1989, när protesterna slogs ned med brutalt våld. Under protesterna i somras i Xinjiang såg sig Hu Jintao nödgad att resa hem från G8-mötet i Italien för att personligen leda nedslagningen av uighurernas protester.

Uighurerna i exil leds nu av Rebiya Kadeer, en tidigare etablerad affärskvinna i Xinjiangs huvudstad Urumqi som tvingats i exil. Rebiya Kadeer ska framträda på en filmfestival i Australien inom kort. Påtryckningarna från Beijing lät inte vänta på sig. Kinesiska hackers angrepp festivalens hemsida. Kinesiska filmmakare tvingades lämna återbud. Och när Rebiya Kadeer på väg till Australien besöker Japan uteblir inte den massiva kinesiska reaktionen för att tvinga uighurernas företrädare i exil till tystnad. Maktens arrogans är gränslös.

fredag 24 juli 2009

Kortsiktigt och korkat!

Sverige lägger ned generalkonsulaten i New York, Los Angeles, Kanton (Guangdong, som det numera normalt heter) och Kaliningrad. Kortsiktigt och korkat! Nedläggningen betingas inte av att behoven av närvaro på dessa platser skulle ha minskat. Tvärtom! Det beror på att några närsynta räknenissar i regeringskansliet fått styra och ställa.

Sverige har nyligen öppnat beskickningar i Kabul, Bagdad och Khartoum. Operativa behov anges som skäl. Sverige har inte ens som EU-ordförande de kommande månaderna egna operativa behov på dessa platser. Där skulle ett gemensamt uppträdande med större EU-stater kunna vara kostnadseffektivt. Kanske skulle socialdemokraternas befogade kritik av nedläggningen i New York vara mer trovärdig om inte miljonrullningen vid byggandet av den nya ambassaden i Washington ägt rum.

onsdag 22 juli 2009

Svensk fotboll - Mjaäääee!

I början av sommaren spelades U21-EM i fotboll i Sverige. Det svenska U21-laget var en uppfriskande upplevelse efter tolv års tristess med Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck på A-landslagets ledarbänk med Lars-Åke Lagrell i bakgrunden. Tron på svensk fotboll glimtade till.

I den tron tog jag mig förra veckan till fotbollsstadion i Solna för att avnjuta det Allsvenska toppmötet mellan AIK och IFK Göteborg. Men, det var definitivt ingen njutning! Det jag upplevde på läktarna tog snabbt över intresset från det som skedde på den gröna arenan, som inte var något att hurra för.

Apberget på Hovet vintertid har sin motsvarighet på Råsunda sommartid. Matchen inleddes med en, som det mycket snabbt visade sig, pliktskyldig manifestation för sportsligt supporterstöd. Resterande 90 minuter var en uppvisning i raka motsatsen. Osportsligt? Nej, detta har inget med sport att göra alls! Travarna av ölburkar som konsumerades, och redan konsumerats, på väg till Råsunda redan vid busshållplatsen vid Danderyds sjukhus var talande. Omdömet ska trubbas av maximalt innan matchen börjar.

AIK-supportrarna har bara en uppgift - att injaga maximal osäkerhet i domarteamet, när inte spelarna räcker till. När tiotusen AIK-supportrar vrålar "Det står en hora på linjen!" varje gång linjemannen i perfekt position blåste av AIK-are för offside, trots att Apberget stod på kortsidesläktaren på andra sidan, förväntar man sig någon reaktion från ansvariga. Dödstystnaden från matchspeakern var talande! När IFKs lagkapten fick ledas av plan med en skada som sätter stopp för resten av säsongen, buade Apberget. När en IFK-are sköts omkull och blev liggande knockad på plan, jublade samma Apberg.

Mot denna bakgrund måste matchens eloge utdelas till domartrion för en närmast felfri prestation. AIK-arna Dulee Johnsson och Martin Mutumba for runt med armarna som kvarnhjul i ständig ansiktshöjd på motspelarna. Efter att ha klippt en IFK-are visades Johnsson ut för sitt andra gula kort. Strongt av domaren! Man får förstå att att han inte 30 sekunder senare kunde utdela ett andra gula kort till Mutumba för en ännu mera solklar kapning. Det förstod däremot AIK-bänken som snabbt plockade av en spelare från plan som redan spelade på övertid.

Nej, U21-lagets spelglädje i början av sommaren visade alldeles uppenbart att den toppfotbollen spelas av spelare som redan befinner sig eller är på väg till proffsfotbollen utomlands. Sportsligt kommer jag att minnas matchen på Råsunda för att en ny stjärna på svensk fotbollshimmel tändes. När nästan hela backlinjen fanns på skadelistan tvingades Änglarna ställa upp med reserver. Medan AIKs backlinje bestod av tvåmetersmän var IFKs sista utpost en i dessa sammanhang kortvuxen yngling. Under 90 minuter hade han emellertid inte ett enda problem med AIKs toppforwards, som lugnt och metodiskt plockades ned. Imponerande! Efteråt fick jag klart för mig att det rörde sig om en 17-årig allsvensk debutant på bortaplan i Råsundas häxkittel. Mikael Dyrestam visar att det finns hopp om svensk fotboll!

söndag 19 juli 2009

Surt sa' räven!

På DNs kultursidor ironiserar en av de flitigare tyckarna över att Johan Norbergs "Till världskapitalismens försvar" översatts och utgivits på 28 språk runt om i världen av olika nyliberala tankesmedjor. Tyckaren konstaterar att "utan storbolagens konstgjorda andning skulle de knappast existera". Ja, det finns de som får nöja sig med att publiceras på Bonnierkoncernens bekostnad. Hur skulle de annars komma i tryck?

torsdag 16 juli 2009

De intellektuella på DN Kultur

För någon vecka sedan beskrev en medarbetare på DNs Kultur kritik av denna som angrepp på de intellektuella, vad nu det har med varandra att göra. I går skrev en av de intellektuellas flitiga härförare på DN Kultur om Jan Björklunds skolpolitik. Det fick mig att tänka på vad en mig närstående person brukar säga. "Jag är inte så förtjust i Jan Björklund, men när jag hör/läser hans kritiker, framstår han som rätt vettig."

måndag 13 juli 2009

Sökes - liberal idédebatt!

I lördagens SvD (11 juli) skriker krönikören Thomas Gür ut ett nödrop "Svensk politik på väg mot botten". Nödropet avser den totala brist på idédebatt som präglar den borgerliga Alliansen sedan maktskiftet hösten 2006.

Den tvärvändning av de nya moderaterna mot den politiska mitten, som kännetecknat den politiska debatten, har visserligen avväpnat socialdemokraterna trovärdigheten i angreppen på den traditionella högerpolitiken. Men, den har också - oavsett det faktiska innehållet i åtskilliga av regeringens reformer - inneburit, att problemformuleringen förblivit ett socialdemokratiskt monopol.

Att Alliansen är bättre på att föra traditionell välfärdspolitik än socialdemokraterna kan säkert hjälpa till att åter vinna valet 2010, vilket i sin tur möjliggör en fortsatt Allianspolitik. Men, långsiktigt är det förödande att det liberala alternativet inte får möjlighet att bryta igenom den socialdemokratiska idédominans, som byggts upp under så lång tid i vårt land.

I grunden bygger den liberala idén på människans rätt att välja själv och att ta eget ansvar. Mot detta står den sociala ingenjörskonst, som i så hög grad bär makarna Myrdals signum. Alla ska vara lika. Individernas olika verkligheter göms i kolletivt grupptänkande. Tydligast blir frånvaron av liberalt självförtroende i debatten om kvotering av föräldraförsäkringen. Och här skulle en liberal syn inte ens utmana folkets flertal.

fredag 10 juli 2009

Rättvik Arena

Även om skyarna varit mer än regnfyllda de senaste dagarna, så är väl vinter, snö och is det sista man får i tankarna så här års. I Onsdags var det 40-årsjubiléum för Bingsjöstämman i den lilla byn i de trollfagra gränsskogarna på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland. Entusiasterna trotsade vädrets makter och fick lysnna till både de redan stora och kommande stora spelmän.

Men i onsdags var ändå den stora upplevelsen i Rättvik besöket uppe vid Hedslund, där IFK Rättvik nu reser sin bandyarena, där den gamla utomhusplanen legat. Mäktiga limträbalkar markerar den kommande välvda taksilhuetten.

För nykomlingarna i bandyallsvenskan, det är väl tio år sedan sist, innebär återkomsten också en ny epok med spel i egen inomhusarena. Helt färdig kommer arenan att stå först hösten 2010, men redan den 28 november i höst väntas första hemmamatchen i Rättvik Arena. Det blir fest! För en Ljusdaling med hjärtat i Rättvik väntar sedan traditionsenligt Annandagsderby på IP i Ljusdal mellan LBK och Rättvik. Fest då också!

tisdag 7 juli 2009

Sofia Jannok

Sofia Jannok är årets genombrott på den svenska musikhimlen. På den samiska musikhimlen har hon stått högt i flera år. I mörkaste januari lanserades hennes andra CD-skiva på Nalen - Ássogáttis - By the Embers. Ett par veckor senare kunde jag lyssna till henne på Bio Norden under Jokkmokks marknad, där salen var fylld av entusiastiska samiska ungdomar.
Unga samiska artister som Sofia Jannok och Simon Issat Marainen visar upp en förmåga och ett själförtroende, som gör att de kan gå hur långt som helst. Båda har fått de finaste samiska kulturutmärkelserna. Sofia Jannok var för en vecka sedan värd i programmet Sommar.
När Sverige högtidlighöll övertagandet av ordförandeskapet i EU onsdagen den 1 juli på Skansen i närvaro av hela EU-kommissionen, var Sofia Jannok en av artisterna, som till stor uppskattning visade upp det finaste Sverige har. Och dit hör Sofia tveklöst. Det säger väl tyvärr alldeles för mycket att de svenska värdarna inte inser hyckleriet att visa upp Sofia Jannok, samtidigt som den politiska oförmågan och oviljan att på allvar erkänna samernas rätt till ökad autonomi år ut och år in dras i långbänk oavsett politisk majoritet i Sveriges riksdag.
I går kväll gjorde Sofia Jannok ett bejublat framträdande vid Musik vid Dellen i Järnbruksmuséet i Iggesund, sista stoppet på hennes sommarturné. I slutet av juli står Sofia Jannok åter på scen vid Stockholms Jazzfestival. Då har sommarstockholmarna möjlighet att upptäcka vilken tillgång det samiska urfolket är för Sverige. Kanske måste erkännandet komma underifrån, när perspektivet ovanifrån är fullständigt förblindat?

Hälsingesommar

Hälsingesommar är Delsbostämma. Regnar gör det aldrig, om så med Trollens brudmarsch under Oline Bakkoms och Thore Härdelins ledning som trollformel för att hindra de regntyngda molnen från att öppna sig. Förra året, 100-årsjubiléum för stämman, höll det i alla fall de första två timmarna.

I år var vädrets makter lite gynnsammare. När solen sken igenom molnen var det riktigt skönt i gräset framför spelmansscenen. Med min egen favorit Liv-Antes polska är sommaren här på riktigt.

Efter öppningstal av Forsariksdagsmannen (c) och parkamraten i 1998 års valrörelse Sven Bergström, var det som vanligt plats på scenen för Skäggmanslaget, trion som i slutet av 60-talet gav svensk folkmusik den renässans den fortfarande står på med rader av nya, unga spelmän och spelmansgrupper.
Väl på scen svängde Thore Härdelin och Wille Grindsäter igång som i fornstora dar'. Kanske inte samma utseende som för 50 år sedan, som Wille konstaterade, men det låter lika sagolikt, som det ska göra en Hälsingesommar.

söndag 5 juli 2009

Europeisk sandlåda!

Det svenska önskemålet att snabbt få den ende kandidaten till ordförandeposten i EU-kommissionen - sittande ordföranden, portugisen José Manuel Barroso - omvald, har grusats. Därmed har en rejäl näve grus kastats in i det nytillträdda svenska ordförandeskapets maskineri. Mycket skulle ha underlättats för det av många efterlängtade svenska ordförandeskapet i en tid av stora ekonomiska svårigheter.

Inga motkandidater finns till Barroso. Vid regeringarnas möte i Europeiska Rådet motsatte sig ingen det svenska önskemålet. Så vad är problemet? Jo, bl a den liberala ALDE-gruppen anser inte sin betydelse tillräckligt respekterad. Bl a har de två största partigrupperna i Europaparlamentet gjort upp om talmansposterna, där ALDE hade hoppats kunna göra upp med en av dem för att på så sätt blägga beslag på åtråvärda poster för egen del.

Genom att säga nej till ett snabbt omval av Barroso markerar ALDE att "oss måste ni lyssna på". Ingen tillfällighet kanske att den nye gruppledaren för ALDE, nederländaren Guy Verhofstadt, var en av de toppkandidater som ratades till för mån för Barroso för fem år sedan. Sandlådepolitik på europeisk nivå! Sedan finns det de, som ser Irland som EUs problem.

lördag 4 juli 2009

"populistiskt och gubbigt."

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har hållit tal i Almedalen. Det har alla partiledare gjort denna vecka. Inget konstigt alls. Inför talet har media skrivit om att kristdemokraterna står inför valet att bli ett mer nykonservativt parti. Inte så spännande så det förslår det heller.

I efterhand har talet karatäriserats som ett angrepp på kultursidorna. I den innevärld vissa kultursidesskribenter lever i så är det detsamma som DN Kultur. Det är ju bara dess kultursidor som räknas. På dagens kultursidor i DN beskrivs Göran Hägglunds tal som ett angrepp på "de intellektuella". Men det är inte sant. Precis, tvärtom! Det var en kritik mot DNs kultursidor.

När Göran Hägglund talar om "kultursidornas idisslande av dekonstruktioner av könet", känner sig en av idisslarna på DNs ledarsidor så ifrågasatt, att det hela avfärdas som "populistiskt och gubbigt". Det hör ju till det gängse regelverket att få använda vilka kränkande tillmälen som helst mot den som har annan åsikt, medan det är "sexism" att göra det i motsatt riktning.

Detta fick ju Ulf Lundell smaka på för en del år sedan, när han besvarade en kränkande rescension. Rescensenten däremot fick ju en gratis inträdesbiljett på DNs kultursida. Häromdagen såg jag en rescension av en Lundell-konsert i Borlänge, där en annan rescensent förvånades över den oväntade åldersblandningen i Ulf Lundells publik. Den, som sedan många år fått uppleva Ulf Lundells sommarkonserter på Soliden på Skansen, vet ju att Ulf Lundells publik just innehåller alla åldrar av båda könen - det "vanliga folket" som Göran Hägglund talar om. Men, det stod det inget om i 10p-kursen i genusteori.

Att DNs kultursida lever sitt eget liv är nog främst dess eget problem. Det återspeglar den svenska företeelsen att alla problem måste ha ett enkelt systemsvar. Endast så kan man välta över allt ansvar för sin egen tillvaro på något annat. Eget personligt ansvar är reaktionärt! För några årtionden sedan dominerades den högljudda och enkelriktade debatten på våra universitet av marxister och nymarxister. Idag är det genusvetare. Liksom då är de tongivande debattörernas särskilda hemvist DNs kultursidor.

Vad var det nu som Göran Hägglund talade om i Almedalen? Visst var det om "det vanliga folket", men det var framför allt om frihet. Av döma av talet står friheten högt i kurs i åtminstone de tre mindre Allianspartierna. Allt det Göran Hägglund sade i sitt Visbytal, skulle också en folkpartiledare kunna säga. Om han inte gör det, så är det i alla fall inte Göran Hägglunds fel.

Språkrörspopulism

Språkrör kallar Miljöpartiet sin partiledare och vill att det ska verka som att språkrör är något annat och radikalare än partiledare. Enda skillnaden är dock att Miljöpartiet har två. Partiet är numera lika toppstyrt som något av de traditionella partier Miljöpartiet låtsas vara annorlunda än. Peter Eriksson är väl bevis nog på att det är minst ett språkrör för mycket.

Sedan Miljöpartiet lämpat sina ursprungliga värderingar över bord och inträtt i den röda vänsteralliansen, så griper nu desperationen över att regeringsmakten kanske inte är så nära som man trodde, när man övergav sin fristående alternativa position i svensk politik.

I Almedalen kastar sig Peter Eriksson in landstingsdebatten i Stockholms län och förväntar sig konsekvenser av upphandlingen av sjukhusmaten. Peter Eriksson talar med darr på stämman om de äldres rätt till värdig och framför allt smaklig mat. Peter Eriksson är inte dummare än att han vet, att Karolinska sjukhuset eller Danderyds sjukhus knappast är en del av äldreomsorgen. Men, vad gör man inte när regerings,makten tonar bort i fjärran?

När jag hör Peter Eriksson, ser jag framför mig otaliga skolkamrater som var och varannan dag rynkade på näsan åt skolmaten. Den var inte som hemma. Många fortsätter detta beteende även som vuxna. Men där precis som i skolan är ett krav absolut i folkhemmet. Maten ska vara gratis, vilket betyder att någon annan ska betala. Miljöpartiet har ju inga hämningar, när det gäller att höja skatten vare sig på riksnivå, i landstingen eller i kommunerna - helst överallt samtidigt. Men, framför allt ska maten smaka och dofta som hemma.

Peter Eriksson dömer ut Sodexho-konceptet. Ja, det är kanske inte den mat jag skulle beställa till jubiléumsfesten. Sodexho levererar dock maten också till ledamotsrestaurangen i Riksdagen och till personalmatsalen i regeringskansliet. Men, som språkrör så äter väl Peter Eriksson sin lunch på finare ställen.