Språkrörspopulism

Språkrör kallar Miljöpartiet sin partiledare och vill att det ska verka som att språkrör är något annat och radikalare än partiledare. Enda skillnaden är dock att Miljöpartiet har två. Partiet är numera lika toppstyrt som något av de traditionella partier Miljöpartiet låtsas vara annorlunda än. Peter Eriksson är väl bevis nog på att det är minst ett språkrör för mycket.

Sedan Miljöpartiet lämpat sina ursprungliga värderingar över bord och inträtt i den röda vänsteralliansen, så griper nu desperationen över att regeringsmakten kanske inte är så nära som man trodde, när man övergav sin fristående alternativa position i svensk politik.

I Almedalen kastar sig Peter Eriksson in landstingsdebatten i Stockholms län och förväntar sig konsekvenser av upphandlingen av sjukhusmaten. Peter Eriksson talar med darr på stämman om de äldres rätt till värdig och framför allt smaklig mat. Peter Eriksson är inte dummare än att han vet, att Karolinska sjukhuset eller Danderyds sjukhus knappast är en del av äldreomsorgen. Men, vad gör man inte när regerings,makten tonar bort i fjärran?

När jag hör Peter Eriksson, ser jag framför mig otaliga skolkamrater som var och varannan dag rynkade på näsan åt skolmaten. Den var inte som hemma. Många fortsätter detta beteende även som vuxna. Men där precis som i skolan är ett krav absolut i folkhemmet. Maten ska vara gratis, vilket betyder att någon annan ska betala. Miljöpartiet har ju inga hämningar, när det gäller att höja skatten vare sig på riksnivå, i landstingen eller i kommunerna - helst överallt samtidigt. Men, framför allt ska maten smaka och dofta som hemma.

Peter Eriksson dömer ut Sodexho-konceptet. Ja, det är kanske inte den mat jag skulle beställa till jubiléumsfesten. Sodexho levererar dock maten också till ledamotsrestaurangen i Riksdagen och till personalmatsalen i regeringskansliet. Men, som språkrör så äter väl Peter Eriksson sin lunch på finare ställen.