tisdag 7 juni 2011

Ingen riktig försvarsminister!

Den förre socialdemokratisk försvarsministern Thage G. Peterson tycker att Sverige köpte för många Jas Gripen-plan under hans tid som försvarsminister. Det tycker jag också. Det tyckte jag också den gången det begav sig och jag var folkpartiets företrädare i riksdagens försvarsutskott. Thage G. skickade sin statssekreterare Peter Lagerblad att föra samtal med oppositionspartierna och jag avrådde från den höga inköpstakt, som den socialdemokratiska regeringen lutade åt.

Men, inte ville Thage G. lyssna på folkpartiet, det parti som ville ansluta Sverige till NATO och att FN-trupperna i Bosnien skulle ingripa och stoppa folkmordet i Srebrenica. För Thage G. fick den bosnienserbiske generalen Ratko Mladic gärna hållas. Det är inte Thage G.s förtjänst, att Mladic nu till slut får stå till svars inför krigsförbrytartribunalen i Haag.

Däremot lyssnade Thage G. som vanligt till fackets krav på att trygga sysselsättningen på samma sätt, som Sveriges socialdemokrater alltid satsat på jobben i försvarsindustrin och exporten av krigsmaterial. Retoriken om fred och rättvisa är ju som alltid just retorik. Thage G. var aldrig någon riktig försvarsminister. Han kände sig alltid mest hemma som industriminister. Jobben framför allt!

söndag 5 juni 2011

Sommaren är här!

Sommaren är här! Kristi Himmelfärdshelgens sedvanliga spelmansstämma i den lilla Hälsingebyn Hovra på väg mot Härjedalsgränsen. Rejäl blåst gjorde utomhusvistelse rätt kylig trots den härliga solen över öppningen med de röda gårdarna i de tunga, sommargröna Hälsingeskogarna. Men på dansbanan, i Bönhuset och i serveringstälten blandades både värme och spelmansglädje.

Den tjugonde (?) Hovrastämman inleddes med spel under ledning av stämmans grundare och inspiratör, riksspelman Björn Ståbi. Därefter höll den musikaliske allkonstnären Ale Möller ett jubiléumstal med en hyllning till spelmansstämman som företeelse och med varningsord för de mörka tidskrafter som söker dölja mer obskyra nationalistiska böjelser bakom tal om svenska traditioner. Var och en som vistats i den svenska folkmusikvärlden de senaste decennierna vet ju, att den präglas av stor öppenhet och hejdlös gränslöshet. Den som är trygg i sina egna rötter har inga behov att staka ut gränser.

Ett bejublat framträdande i den genren stod en av svensk folkmusiks ledande kvinnliga företrädare Ellika Frisell för tillsammans med spelmän från Senegal och Mexico. Senare på kvällen kunde ett fullsatt Bönhus få njuta av vår kanske främsta folkmusikgrupp Frifot i allra bästa slag. Skåningen Ale Möller, Lena Willemark med sin karaktäristiska sång på Älvdalsmål - ett av de ursprungsspråk som vårt land bör satsa på att värna - och den trygge Per Gudmundsson från Rättvik, i mångas ögon den klassiska hemorten för svensk folkkultur, förtrollade de hänförda lyssnarna.

Svensk folkmusik har en påtaglig framtid. Stämmobesökarna/-deltagarna består av en generationsblandning som är ovanlig i det generationssegregerade Sverige. Inslaget av riktigt unga spelmän sida vid sida med veteraner från 70-talets folkmusikvåg är påtaglig. Symboliskt för detta var kvällens avslutning i Bönhuset i den ljusa sommarnatten. Legenden Per-Hans från Östbjörka tillsammans med tonårige sonen Alexander trollband de närvarande. Alexander visade att arvet inte förskräcker utan lovar väldigt mycket för folkmusikens framtid. Sommaren är här!

torsdag 2 juni 2011

Norrteljeparti - varför inte?

Norrtelje Tidnings alltid lika tänkvärde politiske chefredaktör Reidar Carlsson funderar i tisdagens ledare över det nybildade Norrteljepartiet. I och för sig ett något överraskande namn på ett parti som bygger sin politik på att för mycket fokus ligger på centralorten Norrtelje och mindre på resten av den vidsträckta Roslagskommunen.

Som Reidar Carlsson påpekar blir det allt vanligare med lokala partier vid sidan av det sekelgamla rikspolitiska partisystem vi fortfarande har i Sverige. Miljöpartiet tillkom för trettio år sedan för att vara ett alternativ, men partiet har alltmer börjat söka sig fram inom det gamla systemet. Tillkomsten av missnöjespartier med främlingsfientliga toner har inte heller på allvar rubbat detta.

Även vi som verkar inom något av de etablerade partierna måste medge, att allt fler av det moderna samhällets viktigare frågeställningar går på tvärs med den gamla höger-vänster-skalan. Åsiktsskillnaderna i konkreta sakfrågor går lika ofta igenom partierna som mellan dem. På lokal nivå, och rimligtvis också i Norrtälje, är detta än mer påtagligt.

Norrteljepartiet har definitivt en poäng i att mycket fokus ligger på centrala Norrtelje. Visst älskar kommunalrådet Kjell Jansson att inviga bad och konstgräsanläggningar i Rimbo och Hallstavik, men det utgör ju inte direkt motorn i dessa potentiella tillväxtorters utveckling. Under valåret 2010 var det väl bara Jan Emmanuel Johansson och jag själv som på allvar sökte lyfta fram Rimbos särskilda tillväxtmöjligheter.

Reidar Carlsson tror inte Norrteljepartiet har någon framtid i Roslagspolitiken. Han tror att de etablerade partierna kommer att möta konkurrensen med fler lokala krav i valrörelsen. Må de?