onsdag 13 januari 2010

Stockholmsinfarkten

Redan som ny riksdagsledamot från Gävleborgs län kunde jag i mitten av 90-talet med stor förundran iaktta den vånda med vilken Stockholmsregionen hanterar sina sedan länge kraftigt eftersatta investeringar i vägar och järnvägar. Alldeles för ofta skyller Stockholmspolitiker på oginhet hos landsortens riksdagsledamöter, men huvudansvaret ligger i Stockholm. Där man på andra håll i landet samlar sig bakom en linje i förhållande till centrala myndigheter, där maler Stockholmspolitikerna alldeles för ofta sönder den enighet som hade varit möjlig.

Där breda majoriteter av länsinvånare och för den delen också över de politiska blockgränserna velat se handlingskraft, har små minoriteter använt sig av sin utslagsgivande position till att välta breda lösningar. Stockholmsregionen lider fortfarande svårt av sviterna av den havererade Dennisuppgörelsen. Den gången var det ett i Stockholm nästan obefintligt centerparti som stjälpte allt.

Jag vet inte om Förbifart Stockholm och Citybanan skulle varit mina förstahandsalternativ, om man hade kunnat göra en förutsättningslös prövning från första början. Men, det är hög tid att något görs utan att frågorna skjuts på framtiden ännu en gång. Trafikinfarkten är redan här.

Denna vecka äger emellertid ett principiellt viktigt mål rum i Miljööverdomstolen hos Svea Hovrätt. Miljööverdomstolen har gett prövningstillstånd för sakägare - fastighetsägare och boende - när det gäller byggandet av Citybanan och dess långa tunnlar under Stockholms innerstad. Bland det som ska prövas är, om Banverket underlåtit att redovisa alternativ till Citybanan och om miljökonsekvensbeskrivningarna är tillräckliga.

Både Miljöbalken och Lagen om byggande av järnväg förefaller vara ganska tydliga på, att vid så här stora projekt bör olika alternativ redovisas och bedömas och ges en uttömmande miljökonsekvensbeskrivning innan beslut fattas. Att berörda boende klagar är inget ovanligt. Att Miljööverdomstolen, kanske något oväntat, beviljat prövningstillstånd visar att målet har stor principiell betydelse.

När Citytunneln i Malmö prövades redovisades utförliga alternativ före ställningstagande. När Sjöfartsverket gjorde sin miljökonsekvensbskrivning av den - nu tack och lov begravda - Horstensleden genom Stockholms skärgård, redovisades också föredömligt olika alternativs för- och nackdelar. Den grundläggande fråga som måste ställas till Banverket är förstås, varför bara ett alternativ presenterats - Citybanan. Har frågan upplevts politiskt avgjord i förväg? Var ligger ansvaret för detta?

TioHundra - en modell att bygga vidare på

I dagens Norrtelje Tidning har jag en artikel "TioHundra - en modell att bygga vidare på", där jag förordar en permanentning och vidareutveckling av det försök som snart pågått i tio år. Försöket omfattar den kommunala omsorgen och landstingets primärvård samt Norrtälje sjukhus i en gemensam organisation. Utvärderingen visar, att försöket blivit en framgång. Trots alla politiska låsningar som funnits kring TioHundra, är det nu dags att begrava det som varit och välja framtiden. TioHundra är framtiden!

tisdag 12 januari 2010

Samma medlöperi nu som då

Det nazistiska väldet hade när det stod på sin höjdpunkt många medlöpare i Sverige. Än idag finns det de, som hårdnackat vägrar att erkänna det som så brutalt stod klart för de flesta, när taggtrådsportarna till koncentrationslägren öppnades våren 1945. Och än idag finns det många medlöpare också i Sverige, som hittar allsköns ursäkter för Stalinväldet och andra kommunistiska våldshärskare alltifrån Kuba till Folkrepubliken Kina.

Den kinesiska ockupationen och kolonisationen av Tibet och Xinjiang alltsedan Folkrepublikens tillkomst har präglats av ett systematiskt förtryck av ursprungsbefolkningarna tibetaner och uighurer. I Beijings härskarideologi är alla kineser, och om de inte är det, så ska de tvingas att bli det. Kultur, språk, religion och alla andra uttryck för tibetaners och uighurers traditionella identitet ska utraderas. Varje gång ursprungsbefolkningen reser sig till motstånd mot tvångsassimilering och förtryck, finns det medlöpare i Sverige som anser att de ju fått det mycket bättre än före den kinesiska kolonisationen.

När ordföranden i sametinget och DO på SvD Brännpunkt igår beskrev det svenska samhällets kolonisation av samerna, ryckte några storsvenska försvarsadvokater ut. Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt kom i våras ut med en föga imponerande anekdotisk pamflett om svensk diskrimineringspolitik. Innehållet bestod av en samling lösryckta tidningscitat av vad allsköns kända och okända människor påståss ha sagt. För att kamouflera den utomordentligt låga nivån på alstret, beskrev de sig som tidigare ansvariga för diskrimineringsfrågor hos Svenskt Näringsliv. Det talar väl till Svenskt Näringslivs fördel att de åtminstone inte är det längre.

I en replik i dagens SvD Brännpunkt undrar de båda om inte "samerna över tid vunnit på koloniseringen? I stället för en tillvaro som naturfolk, dömt till evig renskötsel har samerna fått ta del av frihet, jämlikhet, demokrati och ekonomiskt välstånd. Det är svårt att se hur samerna skulle ha förlorat på att vara svenskar."

Förutom den monumentala okunnighet de båda visar även här om det svenska samhället och dess historia, så är resonemanget exakt detsamma som hos dem som idag ursäktar övergreppen i Tibet och Xinjiang. Det är inte svårt att rada likartade citat från apartheidsystemets försvarare i det tidigare vita Sydafrika. Kolonialismens försvare är desamma nu som då.

måndag 11 januari 2010

Hur skulle det se ut om regler inte följdes!

Rafael Samedov utvisades i våras från Häverödal till sitt forna hemland Azerbajdzjan. Migrationsverket hade som vanligt rent rutinmässigt avslagit Rafaels ansökan om uppehållstillstånd. Regler är till för att följas, anser Migrationsverket. och som i så många andra hänseende när det gäller svensk utlänningslag, så är reglerna tillkomna i nära samarbete med just Migrationsverket.

Men Rafael, som gjort en uppskattad praktik på Grinds servicehus i Norrtälje och studerade till undersköterska på Häverögymnasiet, var nybliven småbarnspappa till snart ettåriga Tindra. Och? sade Migrationsverket. Regler är till för att följas! När alla regler nu följts och lilla Tindra fått undvara sin pappa i bortemot ett år, så får äntligen Rafael sitt uppehållstillstånd. Är det reglerna eller Migrationsverket som bör avskaffas? För egen del är slutsatsen: Både och!

söndag 10 januari 2010

Vargavinter IV

Slutet av 2009 och början av 2010 har varit bitande kalla. Som vanligt är många tagna på sängen. Kyla i mörkaste vintertid? Allra mest tagna på sängen är de stora elkraftbolagen Vattenfall, Fortum och Eon. Så här vintertid har de ovanligt mycket av sina kärnkraftsreaktorer ur drift. Vem hade kunnat vänta sig att det skulle bli så här kallt mitt i vintern? Alla talar ju om den galopperande globala uppvärmningen.

På TV-nyheterna försöker en expert förklara bort "bristerna" i kärnkraftshanteringen med att det förts en debatt om kärnkraftens fortbestånd. Då kan kompetensen sjunka hos kraftbolagen med kärnreaktorer ur drift. Som av en händelse ökar kraftbolagens vinster och ledningarnas bonusar när affärerna går bra. I det här fallet innebär dret att affärerna går bra, när kärnkraftsreaktorer står stilla. Då galopperar elpriserna liksom elbolagens vinster och direktörerna gör bonusvinster i miljonklassen. När det gäller att trixa med bonusregler sviktar aldrig kompetensen. Rövarkapitalism!

lördag 9 januari 2010

Vargavinter III

Amerikanska General Motors leker katt och råtta med SAAB och Sverige. Det blir bara allt mer uppenbart att GMs köp av SAAB aldrig någonsin var av omtanke om SAABs framtid. Man plockar ur det som är värdefullt och slänger resten på sophögen. Värsta rövarkapitalism!

Sedan amerikanska staten tagit över aktiemajoriteten i det konkurrsmässiga GM är det ytterst president Barack Obama och hans djupt protektionistiska demokratiska parti som styr. Allt fokuserar på amerikanska jobb. Det finns svenska politiker, som miljöpartiets språkrör Peter Eriksson, som tycker att den svenska regeringen borde pytsat in ett antal av skattebetalarnas miljarder i GMs kassa. Rövarkapitalism!

fredag 8 januari 2010

Vargavinter II

I gränstrakterna mellan Dalarna och Hälsingland sköts både hane och hona i vargreviret och lämnade fem fjolårsvalpar ensamma. Experterna är osäkra på följderna. "Jakten var disciplinerad" förklarar det centerpartistiska kommunalrådet. Frågan, om det var för att stärka den genetiska hälsan hos vargarna i Amungereviret eller för att få ett vargfritt revir som motiverade jägarna, kan ställas. Dalapolisen har under tiden lagt ned alla undersökningar av vargjaktens omständigheter. Hur många dalapoliser var ute och jagade?

torsdag 7 januari 2010

Vargavinter

Bara någon vecka efter det att det känslomässigt upphaussade toppmötet i Köpenhamn om den galopperande globala uppvärmningen slutat i ett jaså, slog polarkölden till mot hela det norra halvklotet. Vintern 2009/10 blev en vargavinter, som vi i Sverige inte upplevt sedan mitten av 1980-talet. Klimatet har en tendens att svänga upp och ner.

Det finns alltid en marknad för domedagsprofeter. Minns 1960- och 70-talens debatt om den globala svälten. Idag har miljarder av människor särskilt i delar av Asien en rimlig tro på välfärd i vår tid. Detta är i sig inte något skäl att inte vidta åtgärder, men ingen grund för panik. Genomsnittstemperaturen låg flera grader högre på Island för tusen år sedan. Om inte, hade vikingarna aldrig koloniserat ön långt ute i Norra Ishavet.

Den här vintern kommer också att ihågkommas för den absurda vargjakten under en kort dag i början av veckan. Med diverse krystade argument släppte miljöministern jägarkåren loss på sin arvfiende nummer ett – gråben. ”Jakten var disciplinerad” förklarade ett centerpartistiskt kommunalråd i Dalarna, där långt fler vargar besköts första dagen, än vad den totala kvoten medgav. Som av en händelse tillhör både miljöministern och jordbruksministern samma parti, som den frejdiga vargjägaren.

Om det är en nödvändig hälsohöjande åtgärd att skjuta 27 vargar – helt oavsett om de är inavlade eller ej – och detta låter sig göras på en dag. Ja, då hade Naturvårdsverket och dess politiska uppdragsgivare säkert kunnat hitta en mer disciplinerad väg, än att släppa loss en sedan länge uppjagad jägarkår.

Jag anser det självklart, att både renägare och fåruppfödare ska ersättas för den skada de åsamkas genom angrepp av olika rovdjur. Där kan utan vidare göras mer. Kanske ett tips för jordbruks- och miljöministern? Men, att blidka jägarkåren i dess upprördhet över konkurrens i älgjakten är ogörbart. Hur många gånger har inte samma jägartalesmän uttalat sig för ökade kvoter i älgjakten, för att älgstammen måste hållas efter, och att vargen måste hållas efter, för att den hotar älgstammen.

Vargskräcken sitter djupt också i Roslagen. Bara några veckor innan den förra Roslagsvargen iakttogs ute vid Kapellskär och i Södersvik, hade jag tasspår i nysnön i trädgården hemma på Rådmansö med måtten 12-15 cm. Ingen liten hund direkt, men inte avskräcker den mig från att promenera hem i mörkret från bussen på kvällarna. De otaliga rådjurens besök i trädgården är ett vida större bekymmer.