Plundringen fortsätter!

Gustav Wasa var ingen ömsint man. Efter att med hjälp av dalkarlarna ha slängt ut dansken ur Sverige lät han sig själv utses till kung. Därefter gjorde han processen kort också med dalkarlarna, som i sin oskuld tyckte sig ha varit delaktiga i nydaningen. Därefter tog Gustav itu med att bygga upp den första moderna kungamakten i konungariket Sverige. Makten över den främsta konkurrenten kyrkan tog han över med en lika hårdhänt reformation. Men, nydaningen krävde pengar, så Gustav och hans söner genomförde en rad åtgärder för att skaffa ytterligare skatteintäkter.

Det var på det här sättet Wasa-kungarna lade samerna under sin makt. Uppe på Nordkalotten bedrevs sedan urminnes tider en omfattande handel, där också ryska handelsmän var involverade. Wasa-kungarna såg till att lägga denna handel och därmed också samerna under sina ofta rätt omilda händer. Handeln koncentrerades i början av 1600-talet till de samiska marknadsplatser, där också de första kyrkorna uppfördes för att kunna kontrollera samerna. Snart tvångskristnades dessa och olika traditionella samiska kulturyttringar förbjöds med stränga straff.

Rätt snart upptäckte kungamakten i Stockholm att Norrland hade mer att bjuda på, vilket rikskansler Axel Oxenstierna uttryckte som att Sverige inte behövde kolonier eftersom vi numera lagt beslag på Norrland. Gruvdrift inleddes, där samerna under vidriga förhållanden tvingades ställa upp för skötseln. Sedan kom skogsbruket, järnvägen, gruvdriften i malmfälten, vattenkraften, vindkraften och så idag ny gruvexploatering, som alla utan samernas hörande drev tillbaka samerna och deras verksamhet.

Under den storsvenska nationalismens guldålder för lite mer än hundra år sedan behandlades samerna av statsmakterna på samma sätt som kolonialmakterna gjorde med invånarna i Afrikas, Asiens och Latinamerikas kolonier. Kulturarvet rövades bort och fördes till muséer i kolonialmaktens huvudstad. Samiska skallar grävdes upp och fördes till universitetens forskning av lägre stående folk.

Man kan tro att detta är historia. Men som jag beskriver i en artikel i Uppsala Nya Tidning sker det på nytt i dagens Sverige. Det samiska kulturarvet är något som statsmakterna bara respekterar, när Fredrik Reinfeldt låter Sofia Jannok framträda på Skansen vid invigningen av det svenska ordförandeåret i EU. I övrigt kör statsmakterna på i Gustav Wasas okänsliga spår.