Stora Daldansen!

Ibland finns det rättvisa också i idrottens värld. Trots att domartrion i kvällens match mot AIK på Hovet gjorde allt, kunde de inte hindra seriesuveränerna från Leksand att spela skjortan av hemmalaget. De få minuter Leksand var lika många spelare på isen som de gulsvarta spelade laget från Siljan den mest bländande hockey jag sett dem spela på många år. Det var en orgie i centimetermissade målchanser. AIK-arna måste vara helt groggy i sängen i natt. Allt måste snurra på högsta tempo. Att AIK-klacken säckade ihop var förståeligt. Det går inte att stå emot en stormvind.

Nu kommer säkert en och annan gulsvart att börja mumla om Dick Tärnström, men Leksand spelade utan Jean-Pierre Bellemare, Jens Bergenström och Pelle Prestberg. Det var klasskillnad. Jag har varit orolig efter ett antal bottennapp i oinspirerade matcher mot bottenlag på sistone, men nu vet jag att Leksand kan - väldigt mycket. Kvalet ska bli högintressant sett med blåvita ögon. Och det blir bara en match på Hovet med hemmadomare som inte står pall för AIK-klackens press. En klack som skämde ut sig genom att tvinga fram omspolning, när två minuter återstod av matchen. "Sån't händer aldrig i Leksand!" skanderade en segerrusig Leksandsklack om sabotaget från AIKs ståplatsklack. Matchen slutade 3-4, men kunde lika gärna ha slutat 3-10 utan att någon orättvisa skipats. Domartrion gjorde vad de kunde, men det räckte inte heller hela vägen.