Lev livet leende

står det på en skylt när man utmattad tagit sig upp för den kilometerlånga första uppförsbacken i Harsas milspår i den undersköna Hälsingevintern. Det är en viktig kick, då det ju faktiskt återstår 8 kilometer innan milen är avverkad. Det hänger då bara på en själv om den fortsatta färden blir något man gärna gör om.

Jag kom att tänka på skylten, när jag sent i går eftermiddag på tåget slog på Studio Ett på radion. Aftonbladets krönikör Lena Sundström hade inbjudits att uttrycka sin vånda över att den världsberömde filmskådespelaren Stellan Skarsgård gift sig med en mycket yngre kvinna. Ett som bekant mycket kärt samtalsämne bland människor som själva kört fast här i livet.

Lena Sundström ansåg på fullaste allvar att människor bör hålla sig till jämnåriga partner med lika lång livserfarenhet. Ja, i det svenska folkhemmet är ju idealet att inte sticka ut och vara annorlunda. Är man pensionär ska man hålla tillgodo med bingo och gammeldans som alla andra pensionärer. Allt annat är att mäla sig ur gemenskapen.

För egen del har jag många kvinnliga vänner i alla åldrar. Det som förenar dem är glädje, nyfikenhet och intresse för det annorlunda. Det gör dem vackra och deras respektive ålder helt irrelevant. Det finns alldeles för många unga kvinnor i vacker förpackning som stelnat alldeles för tidigt. De blir inte vackrare med tiden. Men, i Lena Sundströms värld handlar det om strukturer, och då särskilt de patriarkala. Och då är det säkert svårt att känna livsglädje. Masoud Kamali hör ju inte heller direkt till lustigkurrarna i tillvaron.

Att hävda att varje människa själv har det största ansvaret för sitt liv, är inte att skuldbelägga, vilket ju annars är en kär gammal skivbekant i folkhemmet. Att andra människor gör andra val och har andra preferenser kan vara svårt att förstå, men förtjänar kanske just därför respekt i stället för förakt. Att en del människor kört fast är inget att göra sig lustig över. Att de återkommande får breda ut sig i de största drakarna har dock tidningsledningen ansvar för.

Ingenstans slås jag av hur många livsglada, varma och starka kvinnor det finns i alla åldrar som på en sommarkonsert på Solliden med Ulf Lundell. Det är väl därför han blivit ett allldeles särskilt hatobjekt för feminister som mest gräver ned sig i strukturernas skyttegravar.