Charlotte Kalla blev årets Jerringpristagare för sin bragd i den avslutande slalombacken i Val di Fiemme i förra årets maratontävling Tour de Ski. Mer än välförtjänt! Kanske det hade varit mer på sin plats med Bragdmedaljen och att Jonas Jacobsson fått Jerringspriset för sina likaså välförtjänta insatser i Paralympics i Beijing.
På Svenska Dagbladets sportsida går en av dess redaktörer till attack mot Kallas utmärkelse. Den egna bragdjuryn framställs som mer kvalificerad att bedöma idrottsliga prestationer. Jerringpriset framstår tydligen som svenska folkets korrigering av bragdjuryns mer politiskt korrekta bedömning. Surt sa räven! Tyvärr är historien full av bragdjuryns taktiska överväganden. Ska vi vänta till nästa år? Är det kanske inte dags för en annan sport?
En bragd är en bragd. Det borde inte kunna omtolkas till rättvisa, till att någon står på tur eller till att någon kan vänta ett år. En bragd ska bedömas utifrån sina egna meriter utan andra jämförelser. Höjdhopparen Richard Dahl var kanske den mest typiske bragdmedaljören för sitt EM-guld i höjdhopp 1958. Varken förr eller senare var han i närheten av sin prestation den söndagseftermiddagen på Stockholm Stadion. Men just då var han bäst och överraskade alla. En bragd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar