Enfaldigt, okunnigt, ensidigt och väldigt pinsamt!

Ju längre diskussionen fortsätter efter riksdagens uttalande i går om folkmordet på armenier för 95 år sedan, desto mer pinsamt blir det – för riksdagen. Socialdemokraternas taleskvinna i gårdagens debatt var Carina Hägg. Den ordinarie talesmannen Urban Ahlin, som brukar veta vad han pratar om, hade mer än förståeligt kastat in handduken. Carina Hägg ältar om och om ordet ”försoning” i avsaknad av varje argument med innehåll. I dag är hon bekymrad över om beslutet motverkar försoning. Jag kan inte med bästa vilja i världen hävda att Carina Hägg talar mot bättre vetande.

De flesta riksdagsledamöter är nog både välmenande och okunniga. Okunnighet utmärker också texten i den utskottsreservation som bifölls. Inte ett ord om att kanske flest armenier på flykt massakrerades av kurdiska rövarband. Det skulle ju ge helt fel fokus på tragedin. Varför behöver då Turkiet reagera så starkt? Jo, bakom beslutet står en handfull riksdagsledamöter från flera partier, vars syfte är just att brännmärka dagens Turkiet och kasta så mycket grus i försoningsmaskineriet det bara går. Allt för att Turkiet ska fortsätta att betraktas som paria – inte minst i fråga om ett turkiskt medlemskap i EU. Just Turkiet är det onda personifierat i det globala samfundet. Som Carina Hägg uttryckte det idag, så är det inte enskilda turkar idag som ska känna sig utpekade. Turkiska företrädare är inte lika godtrogna som svenska parlamentariker.

I Studio Ett i eftermiddag klamrade sig Carina Hägg krampaktigt fast vid det föregivna motivet att verka för försoning. Och det gör förståss en utomstående bäst och mest trovärdigt genom att peka finger. Till en partivän med turkiska rötter erbjöd hon dialog. Dialog i efterhand erbjuder bara den som inte anser sig behöva lyssna på den andra sidan innan ställning tas. När inga andra argument återstod kom det stammande: ”Det här är ett beslut av partikongressen.” Och då behövs ju inga argument. Och vad partikongressen och den rödgröna vänsteroppositionen i riksdagen framför allt var ute efter, var att tillfoga den borgerliga regeringen ett pinsamt nederlag.