Natten till den 4 juni 1989 rullade stridsvagnarna från Kinesiska Folkets Befrielsearmé in genom Beijings gator i riktning mot Himmelska Fridens torg, där tiotusentals studenter och vanliga Beijingbor sedan april samlats till manifestationer. I april hade den två år tidigare avsatte populäre reforminriktade generalsekreteraren i det regerande kommunistpartiet Hu Yaobang avlidit. Studenterna ville uttrycka sin sorg. Sorgen krossades i brutalt våld.
Hu hade ersatts som generalsekreterare av den likaså reforminriktade premiärministern Zhao Ziyang. Som premiärminister inträdde den reformkritiske Li Peng. När Zhao såg studenternas manifestationer i huvudsak positivt såg Li Peng och hans likasinnade med stöd av de "äldre" ledarna bakom kulisserna med Deng Xiaoping i spetsen studenterna som revoltmakare.
Över huvudet på partiets högste formelle ledare, generalsekreteraren Zhao, beslöts att krossa studenternas manifestation med våld. Zhao försökte förgäves i direkt dialog med studenterna på torget få¨dem att avbryta sin manifestation och undvika blodbadet. Zhao stod ensam och modigt emot resten av partiets ledning och vägrade böja sig. Resultatet blev att han avsattes och sattes i husarrest fram till sin död i januari 2005. I dagarna har Zhaos egen beskrivning av vad som skedde kommit ut i bokform "Prisoner of State - The Secret Journal of Premier Zhao Ziyang".
Allt talar för att det som skedde var de konservativas samlade attack för att kväsa reformpolitiken. Tjugo år senare och efter först tretton år med Jiang Zemin som Kinas ledare och därefter sju med Hu Jintao är det bara alltför uppenbart att Kinas ledning valt vägen att slå vakt om sitt genomkorrumperade maktinnehav med alla tänkbara medel. Den i väst för sin brytning med Mao Zedongs terrorvälde hyllade Deng Xiaoping visade sig under majdagarna 1989 vara samma andas brutala barn. Dagens ledare går samma upptrampade stig. Den som i väst blundar för detta gör det helt medvetet. Sommar-OS i Beijing förra sommaren var en beklämmande uppvisning i feghet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar