Visar inlägg med etikett Neville Chamberlain. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Neville Chamberlain. Visa alla inlägg

fredag 6 februari 2015

Fred i vår tid?

Det var efter att ha tagit Hitler i hand i München 1938 och givit honom fri hand att efter upptrappad aggression och ökande hot lägga beslag på delar av det fria Tjeckoslovakien, som Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain vid hemkomsten förklarade att han uppnått "Peace in Our Time".
Chamberlains syn på Hitlers annekteringsönskemål i Tjeckoslovakien med hänvisning till att där också fanns tysktalande invånare beskrev han i ett radiotal som "a quarrel in a far-away country between people of whom we know nothing." Så ser många i övriga Europa på Putins ryska aggression i västra Ukraina.
Chamberlains handslag i München innebar inte fred utan ett förödande världskrig, som Hitler efter Münchenöverenskommelsen inte trodde någon skulle hindra honom ifrån. Något för Europas ledare i dag att tänka på?

tisdag 28 oktober 2008

Förhandla med talibaner?

Man bör förhandla med talibanerna, anser förre försvarsministern Tage G Peterson (s). Nobelfredspristagaren Martti Ahtisaari är inne på samma tankegångar. Tage G ansåg detsamma om Milosevic när det begav sig på 90-talet. Det var också vad den dåvarande brittiske premiärministern Neville Chamberlain gjorde med Hitler 1938. Freden räddades enligt Chamberlain. Priset betalades av Tjeckoslovakien - ett litet land långt borta, som Chamberlain uttryckte det - som lämnades fritt till kanslern i Berlin. Därefter fick polacker, norrmän och danskar, fransmän etc betala - och betala väldigt dyrt.

Både i Dayton och i slutfasen av Kosovokampanjen förhandlades det med Milosevic. Men, det var först sedan USA under Bill Clinton militärt tvingat Milosevic på knä. Fred skapas inte med vapen, men vapen behövs tyvärr för att skapa läge att bygga fred. Fred i Afghanistan kan bara byggas långsiktigt, men det görs inte på talibanernas villkor.

Det är anmärkningsvärt att just socialdemokraterna släpper fram personer som Tage G Peterson, Margareta Winberg och Maj-Britt Theorin på framskjutna regeringsposter. Personer som gärna viker ned sig inför tyranner. Det är sådana som de som uppfattar svensk neutralitet under Andra världskriget som heroisk och inte bara ren egennytta. Men, de har heller aldrig förstått varför resten av världen aldrig uppfattat Sverige på rätt sida i kriget mot Hitler.

En välgörande kommentar finns på Försvarsbloggen där miljöpartiets säkerhetspolitiska språkrör Annika Nordgren Christensen under rubriken "Next generation?" lägger ut texten. Skulle det gå så illa att vi någon gång i framtiden får en regering byggd på socialdemokrater och miljöpartister, skulle Annika som försvarsminister vara den enda ljuspunkten. Hon har både den kompetens och det omdöme som så många andra saknar. Men, det skulle väl antagligen inte miljöpartiet våga sig på.

onsdag 13 augusti 2008

Galet på framsidan!

I en ledare på onsdagen i Göteborgs-Posten varnas västvärlden i anledning av den ryska inmarschen i Georgien "för att ge militära garantier till politiskt instabila länder som Georgien och Ukraina." GP syftar förståss på de båda ländernas förhoppningar om NATO-medlemsskap.

GP ansluter sig därmed till traditionellt svenskt neutralitetstänkande, där man bara ställer upp för andra när det är helt riskfritt. När små stater utanför vårt närområde utsätts för övergrepp, då ansluter sig GP till den brittiske premiärministern Neville Chamberlains uttryck 1938 om det orimliga i att ställa upp för "små stater långt borta". Den gången sålde Västeuropas ledare ut Tjeckoslovakien till Hitler. Hitler fick mersmak.

GPs kunskaper om den politiska situationen i inte minst Ukraina är uppenbarligen så grunda det bara går. Visst har Ukraina bytt regering några gånger sedan självständigheten 1991. Och visst har de politiska motsättningarna mellan regering och opposition varit hårda under årens lopp. Men det fascinerande med Ukraina är ju att demokratiska val regelbundet ägt rum, vilka lett till att sittande regeringar fått lämna makten. Och makten har då överlämnats i ordnade och konstitutionella former. Raka motsatsen till det som GP vill antyda.

Men, det är klart att det är politiskt mer stabilt i Götet, där Göran Johansson sitter kvar vid makten val efter val oavsett hur valvinden blåser i övrigt i landet. Var den demokratiska vitaliteten är störst är däremot inte alldeles självklart. Ibland känns Sveriges framsida väldigt långt borta.