Valmatematik

En vecka har gått sedan 2010 års allmänna val. Det kändes kyligt i dubbel bemärkelse, när jag klev upp förra måndagsmorgonen. Och ändå var valutgången ovanligt väntad för i stort sett varje parti. Det är ingen hemlighet att jag själv sedan länge förordat ett samarbete över blockgränsen i mitten. Jag har därför beklagat att de gröna språkrören så målat in sig på den röda planhalvan. Kanske de kommande fyra åren kan lösa upp en del låsningar - på bägge sidor blockgränsen.

I Norrtälje uppfattar många valresultatet som ett grönt kort för att bara köra vidare som hittills. Kanske ska man se flera av mittenpartiernas tillbakagång efter flera perioders samarbete i en alltmer moderatdominerad majoritet som en varningsklocka. Moderaterna har nu 20 mandat i kommunfullmäktige mot socialdemokraternas 18. De borgerliga småpartierna har 14, men med miljöpartiet blir det 19. Det borde öppna för flera intressanta samarbetsalternativ att fundera över för partistrategerna.

I landstinget fortsätter det med all sannolikhet som hittills. Visserligen är rösterna inte sluträknade, så att vi inte vet säkert utfallet av personröster, men jag tror att det är en betydande sannolikhet för att Norrtälje den kommande mandatperioden bara kommer att företrädas av moderater och socialdemokrater i landstinget. Det återspeglar på intet vis mångfalden i Norrtäljepolitiken.

Men framför allt riskerar det i än högre grad att göra TioHundra och Norrtälje sjukhus till främst en maktkamp mellan de stora partier, som har ett stort ansvar för att verksamheten inte permanentades redan i vintras. Jag är orolig! Och förespråkarna för att dra Roslagsbanan vidare mot Rimbo försvagas betänkligt.