När man behöver sina vänner

Två år efter det att Taiwans gamla regeringsparti Kuomintang återkommit till makten efter valet av Ma Ying-jeou till ny president blir det alltmer uppenbart att engagemanget för frihet och mänskliga rättigheter brister i det gamla envåldshärskarpartiet. Under fyrtio år av brutalt envälde efter 1948 skilde föga mellan Chiang Kai-sheks och Mao Zedongs styren. Sedan slutet av 1980-talet har en remarkabel demokratisering ägt rum på Taiwan - i mångt och mycket framtvingad av oppositionspartiet DPP med rötter i den underjordiska demokratirörelsen.

Mycket snart efter Ma Ying-jeous makttillträde framgick det att den tibetanske fredspristagaren Dalai Lama inte var önskvärd på Taiwan. Efter den dramatiska taifunen sommaren 2009 kom Ma's styre i blåsväder och Dalai Lama tilläts komma till ön för att stötta de drabbade.

Ledaren för uighurerna - den andra brutalt förtryckta minoritetsgruppen i Kina - Rebiya Kadeer har däremot nekats inreserätt till Taiwan. Filmen om Rebiya Kadeers kamp för frihet i Xinjiang har väckt stor internationell uppståndelse, inte minst genom den kinesiska regimens öppna påtryckningar för att stoppa visningen. När oppositionella krafter visade filmen vid filmfestivalen i Kaoshiung förra sommaren, blev den taiwanesiska regeringens svar att neka inresevisum för Rebiya Kadeer.

Nu har debatten om Rebiya Kadeer blossat upp på nytt på Taiwan. Premiärminister Wu Den-yih, med rötter i Kuomintangs gamla envåldsstyre, har förklarat det nekade inresevisat med Taiwans säkerhetsintressen. Inrikesministern citerade i en parlamentsdebatt kinesiska beskyllningar om att Rebiya Kadeer företräder terrorism. Så lågt har den nya taiwanesiska regimens underdånighet gentemot Beijings hot sjunkit. Taiwan borde tänka på, att just den demokratiska ön har mer behov av vänner som ställer upp för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter än de flesta - särskilt när det blåser motvind.