Och sen......?

I morgon väljer USA ny president. Allt talar för att den nye presidenten heter Barack Obama. Även om Obama leder den samlade väljaropinionen enligt sammanvägda analyser med "bara" 5-6%-enheter och åtminstone i ett par av de nyckelstater som McCain måste vinna för att ha en chans, så krävs det mycket oväntade resultat natten till onsdagen svensk tid för en överraskning. Men, visst är det så att det normalt sett krävs större marginal för att segern ska kunna tas ut i förskott.

Och den osäkerhet som trots allt återspeglas i rapporteringen har ju sin grund i det faktum, att alla normala ingångsvärden borde ge Obama ett mycket tydligare övertag. USA har haft en republikansk president i åtta år. Sittande president är osedvanligt impopulär. Ekonomin är i rejäl gungning och skapar oro även i välbeställda kretsar. Lägg till detta att Obama haft den historiskt utan jämförelse största kampanjkassan. Trots det finns det svenskar som ser Obama som valets underdog.

Det verkligt remarkabla i årets val är att den republikanske kandidaten John McCain trots allt detta ändå inte är uträknad för länge sedan. Uträknad var han ju för bara ett år sedan i kampen att överhuvud taget vinna den republikanska nomineringen. Ingen annan republikan skulle ha kunnat kämpa årets valrörelse ända fram till målsnöret.

Den kraftiga Obama-opinionen i Sverige är förvisso inte förvånande. Den svenska Alliansregeringen blev ju ett faktum först sedan de nya moderaterna valt att utkämpa kampen om makten på traditionella socialdemokratiska marker. Socialdemokratin har ett genuint grepp om svenska värderingar långt in i de djupa borgerliga leden. Och då ligger vänsterdemokraten Obama närmare den svenska folksjälen. Men, det ska onekligen bli intressant att följa ursäkter och undanflykter från svenska Obamaanhängare, när verkligheten tränger sig på de kommande fyra åren. Vi har inte rösträtt i det amerikanska presidentvalet, men vi kommer att få vara med och betala priset för utgången.