I dagens Svenska Dagblad skriver dess politiske chefredaktör PJ Anders Linder en lysande huvudledare om den i dagarna till Spanien utvandrade Mauricio Rojas. Mauricio fick tydligare än de flesta uppleva att taket är lågt i Sverige och svensk politisk debatt. Antingen är man på rätt sida eller så är man på fel. Att utmana det invanda tänkandet är en dödssynd. Allra värst är det om man försöker bryta sig igenom konformismens barriärer - och de finns överallt, även där man gärna hyllar sig själv som fritänkare.
När Mauricio inför valet 2002 gjorde sitt inträde i folkpartiet och mycket snabbt tog sig in på vad som visade sig vara valbar plats i riksdagen möttes det av konvulsioner på väldigt många håll. Trots att det var ett försök att visa att svensk politik inte bara består av de som gjort sin långa "värnplikt" i internt partiarbete, väckte det mycket starkare känslor än när Marit Paulsen ett par år tidigare lika välkommet klev in utifrån och blev partiets europaparlamentariker. Men Mauricio kom i alla avseenden utifrån och utmanade det invanda.
Det är en sanning hos väljare och i partiernas festtal, att den svenska politiken och särskilt de politiska partierna behöver förändras. Den förändringen kommer inte innifrån, vilket t ex partiernas sätt att lägga locket på personvalsinslaget visar alltför tydligt - i alla partier. Förändringen av svensk politik kommer trots partierna. PJ Anders Linder skriver att det centrala för Mauricio var att "göra skillnad i praktiken." Mauricio, vi är många som är tacksamma för att Du faktiskt gör skillnad också framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker det är minst sagt dåligt att repsekten för olika åsikter är så låg.
Själv gömmer jag mig bakom en signatur eftersom jag är rädd att jag som person skall förknippas med min yrkesroll och min familj. Min åsikt är den samma men allt som oftast är ju svensken sådan att man säger en sak i gänget, med arbetskamraterna och en annan när chefen är med.
Vi vågar allt som oftast inte stå för våra åsikter. Därför gillar jag dina inlägg på bloggen -vilka jag både delar och inte delar.
Tycker det är synd att folk inte vill stanna i Sverige.
Jag tackar alla våra invandrare som är en del av mitt Sverige, om de sedan är politker eller pizabagare ärav ringa betydelse.
Skicka en kommentar