”Jag var för snäll” är titeln på den självbiografiska bok som Hans Lindblad gav ut, när han lämnade riksdagen i januari 1993. Hans var min företrädare på Gävleborgsbänken i riksdagen och förebild allt sedan jag som 16-åring gick med i ungdomsförbundet hemma i Dalarna, där Hans var ordförande. Alltid lika envis och orädd.
Många som följt Hans i politiken såg därför snarast titeln som ett skämt, men när jag själv lämnade riksdagen 1998 hade jag helt förstått vad Hans menat. Respekten inför uppdraget är stor när man är ny i riksdagen. Det färgar av sig på hur man uppträder. Efteråt frågar man sig, varför var jag inte tuffare mot maktens företrädare? Det är ju det uppdrag jag har av mina väljare.
I den debatt som förts det senaste året om riksdagens och riksdagsledamöternas ställning återkommer ständigt frågan om deras självständighet. För egen del kan jag, inte minst efter att nära ha följt både frågan om övergångsregler för medborgare i de nya EU-medlemsstaterna (2004) och FRA-lagen (2008), konstatera, att det krävs både mod, övertygelse och livserfarenhet för att orka stå upp mot det uttalade men väl så och ofta outtalade kravet att följa något slags partilojalitet, när egen övertygelse och partiets kärnbudskap säger något annat.
I valet 1998 tappade folkpartiet alla sina mandat norr om Uppsala (utom i det frisinnade fästet Västerbotten). Inför valet 2002 avböjde jag att på nytt kandidera i Gävleborg. I valen 2002 och 2006 kandiderade jag däremot till Stockholms läns landsting, där jag fick väljarnas förtroende att representera Roslagen. 2006 kandiderade jag också på en plats en bit ned på riksdagslistan för Stockholms län.
Inför valet 2010 har jag nu föreslagits att kandidera i folkpartiets provval till riksdagen. Att vara folkvald och förtroendevald i riksdagen är det finaste uppdrag man kan ha. Jag skulle nu på allvar vilja bidra till att stärka riksdagens roll och självständighet. Som folkvald företräder man givetvis det parti för vilket man kandiderar. Men man företräder också de väljare som valt att rösta på både det partiet och de kandidater som blir valda. Och jag vet från mina knappt sex år i riksdagen att Du som enskild ledamot kan göra skillnad. Men, Du måste vilja och stå pall.
I det kommande provvalet för folkpartiet i Stockholms län går jag till val på följande frågor som jag vill driva. Den som följt mig genom åren, också det senaste året här på min blogg, känner igen de flesta sedan tidigare:
• Fastighetsskatten ska bort!
• Halvera företagens regelbörda!
• LAS ska bort!
• Ingen kvoterad föräldraledighet!
• Riv upp FRA-lagen!
• Urfolk har rättigheter!
• Stoppa mobbing!
• Roslagsbana till Arlanda/Rimbo!
• Levande skärgård året runt!
• Torrlägg drogträsket!
• Polisen nära Dig!
• Försvar värt namnet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Lennart, vore jag fortf medlem o boende i Sth skulle jag allvarligt överväga att arbeta för dig.
Bara detta att du har Hans Lindblad som förebild är ett slags kvalitetsmärkning.
Och även om jag inte i detalj vet vad du anser med dina punkter verkar de helt ok.
Och särskilt gläds jag år punkten om att riva upp FRA-lagen(-arna).
I väntan på att du ska publicera min tidigare insända kommentar har jag en fråga.
Hur ser idag den kandidatförsäkran ut som fp´s riksdagskandidater måste "skriva under"?
Ger den utrymmer för att ta ställning utifrån sitt samvete (och ideologi) när det går på tvärs mot riksdagsgruppens majoritets?
Dvs, kan du - och andra - t ex gå emot gruppen om den än en gång ställer sig bakom ngt typ "FRA-lagen" utan att bli mer eller mindre hudflängd av partiledning etc.
F.ö. har FarmorGun skrivit ett tänkvärt inlägg kring detta. Bl a med åberopande av dig.
Detta väcker min respekt, särskilt motståndet mot kvoterad föräldraledighet!
Bra att du ställer dig öppet kritisk till "FRA-lagen". Du har säkert hört "Riv upp, gör om, gör rätt". Visserligen håller jag med Klamberg om att det inte är särskilt ärligt av förespråkarna att begära av kritikerna att de som privatpersoner utan vare sig resurser eller tillräcklig insyn skall ge förslag på vad som skall göras istället, men.. Det var en bloggare som tänkte till kring det i alla fall och jag vill nu tipsa dig om de punkterna han spaltade upp i sin nu drygt ett år gamla Plan A. Det är nog i grunden en rätt så vettig utgångspunkt för att i slutänden hamna rätt, bortsett från de två sista punkterna som glider lite lätt från ämnet.
-Sven A.
Glädjande nyheter!
Lycka till!
Lycka till Lennart!
Tack för Dina inlägg, Lars-Erick! Den kandidatförsäkran som vi har antagit i länsförbundet i Stockholms län är rätt allmänt hållen. De har givetvis mer moralisk än juridisk karaktär. Men, tolkningen av vad det moraliska åtagandet innebär kan nog variera. Den ålägger definitivt inte mig som t ex riksdagsledamot att gå emot mitt samvete. Jag har en känsla av att den snarast fungerar som en uppmuntran till självcensur. Många inom t ex folkpartiet tror att det finns mycket man inte kan göra. Jag har aldrig upplevt det så. Men, man ska givetvis i alla lägen vara tydlig med var man står och vad som är en samvetsfråga. Då är taket rätt högt. Det är det däremot inte om ens ställningstaganden uppfattas som opportunistiska eller effektsökande. Därför har jag t ex i min programförklaring deklarerat var jag står i ett antal för mig viktiga frågor. FRA-lagen är en sådan.
'Anonym' vill jag bara tipsa om min blogg "Riv upp och gör om!" den 28 februari i år.
Tack Jens & Annika! Det värmer!
Skicka en kommentar