De som vill se en liberalisering av narkotikaanvändningen tar ofta första steget via s k sprututbytesprogram, som ska ge narkotikamissbrukare tillgång till rena sprutor, som inte överför smittsamma sjukdomar som HIV och hepatit. Det kan ses som en medicinskt försvarbar åtgärd med ett gott socialt syfte. För dem är det dock bara ett steg utför backen, där fri narkotikaanvändning är slutmålet.
Detta är ett led i det som internationellt kallas 'harm reduction', och som innebär ett accepterande av att människor brukar och missbrukar narkotika, där samhället försöker städa upp effekterna av missbruket. Gemensam sak med dessa gör ofta människor som kanske i sig inte önskar att narkotikaanvändning ska bli fri, men som rör sig i sociala sammanhang där oskyddat sex är vanligt, och där självklart ingen önskar sig bli HIV-smittad bara för ett nattligt äventyr.
Vad ingen av dessa grupper bryr sig särskilt mycket om är det 'helvete på jorden', som så många narkotikamissbrukare och inte minst deras anhöriga och de brottsoffer som drabbas av deras jakt på pengar till knarket uppelever - inte sällan resten av livet. För mig är det inte särskilt svårt att i det sidvalet välja sida för att inte sänka ribban i kriget mot drogerna. Det är bakgrunden till att jag är en av undertecknarna av repliken "Rådgivning är bättre än sprutbyte" som är införd på dagens DN-debatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är rent nys att ett sprututbytesprogram skulle leda till en slappare narkotikapolitik. Det är djupt ohederligt att genom guilt by association påstå detta.
Det finns INGA studier som visar att ett utbytesprogram skulle öka narkotikamissbruket så det finns inga nackdelar med att införa ett förutom kostnaderna möjligtvis.
Du skriver att man ska informera och testa ISTÄLLET. Då undrar jag - hur hade du tänkt dig att man ska komma i kontakt med missbrukarna i ett tidigt stadium då information och testning gör störst nytta? Då är de friska och söker inte kontakt med sjukvården.
Med ett sprututbytesprogram får man en unik möjlighet att komma i kontakt med missbrukarna och kunna informera, stötta och tidigt upptäcka smitta. Denna kombination av åtgärder är jag fullkomligt övertygad om är den mest effektiva, men den är också mest human och etisk eftersom man inte offrar svaga människors hälsa på grund av några moraliska principer om att inte på något vis hjälpa narkomaner.
Skicka en kommentar