I Byn finns mycket mer än en lada

Mitt starkaste, om än inte största, idrottsminne är från prisutdelningen vid World Cup i bandy 1991 i Ljusdal. Jag gjorde min tredje och sista Cup som ordförande i arrangörsklubben Ljusdals BK. Edsbyn hade vunnit Cupen för andra gången sedan idésprutan Björn Svartswe drog igång 1974. Hälsingebandyn var på väg utför i svensk bandyelit. Bollnäs var förankrat i serien under och Ljusdal och Broberg på väg åt samma håll. Ett otippat Edsbyn med mycket unga spelare som Magnus Olsson och Peter Törnberg hade börjat en lång väg mot framtiden.

Under prisutdelningen segnade Edsbytränaren ned på isen. Det blev andlöst tyst. Jag stod och höll om ett par unga Edsbyspelare med skräck i ansiktena. Nu ordnade sig allt till det bästa. Tränaren fortsatte sina framgångar i bandyvärlden. Och Edsbyn har målmedvetet och seriöst byggt 2000-talets utan konkurrens mest framgångsrika bandylag inte bara i Sverige utan i världen.

I natt vann Byn World Cup för tredje gången – den här gången i ett klassiskt bandyderby mot Bollnäs. Finalen hade flyttats till Edsbyn, där man också har Sveriges första bandylada. När värmen gjorde söndagsspel på Ljusdals anrika IP utomhus omöjligt, visades bara alltför uppenbart att dagens bandy på elitnivå förutsätter inomhusis. Det var Edsbyn först med att inse. Det är bara en av många orsaker till att Edsbyn är bäst i världen.

Vid tiden för World Cup 1991 började frågan om bandyhall diskuteras i Ljusdal. Alla förståsigpåare i Ljusdal fann tanken rena science-fiction. Förståsigpåare har Ljusdal alldeles för många. I Edsbyn finns det däremot gott om människor som gör något. World Cup-generalen Svartswe hade sina rötter i Edsbyn.

Min bandypassion föddes i slutet av 50-talet på Prästskogsvallen i Rättvik, där jag bodde ett stenkast från bandyisen precis som senare i Ljusdal. Där kunde jag se bröderna Bempa och Nanen Eriksson debutera på bortais för Falu BS. Där fanns den senare till samma Falu BS flyktade eleganten Egon Adeström. Och jag fick t o m se legendaren Einar Tätting hoppa in, trots att han egentligen lagt skridskorna på hyllan.

IFK Rättvik åkte ur bandyns högsta serie 1951 och har aldrig lyckats ta sig tillbaka. Ljusdal klev in första gången några år senare. Rättvik ligger fortfarande på plats 32 i allsvenska maratontabellen, vilket vittnar om storhetstiden på 30- och 40-talet

För ett år sedan återvände Dan Hjelm till Rättvik efter enastående kämpainsatser i en rad elitklubbar runt om i landet – också en minnesvärd säsong i Ljusdal. Då startade en satsning på att föra Rättvik från den tredje serien tillbaka till högsta bandynivå senast 2012/13 – 60 år sedan senast. I satsningen ingår en bandyhall, som invigs hösten 2009. Då ska jag vara där. I Rättvik finns det bandyfolk som gör något. Edsbyn har visat att det är förutsättning för framgång.