Det finns en dödssynd för nya makthavare i modern
politikutövning. Kolla inte hur det har varit eller med någon som varit med
förut! ”Kan själv” är mottot för glada och entusiastiska nybörjare.
När Erik Ullenhag tog över som ansvarig minister för den
nationella minoritetspolitiken, missade han att äska nya medel för de kommuner
som stod på tur för att få ingå i förvaltningsområde för finska språket. Inför
valet att behöva skjuta upp anslutningen ett år med den stora besvikelse det
skulle ha inneburit, valde Ullenhag att sänka statsbidraget till kommuner i
förvaltningsområden – både för de nya och för de som redan var med. Det ledde till
en utbredd misstro bland landets kommuner till om man kan lita på regeringens
utfästelser. Den misstron finns fortfarande kvar.
När Alice Bah Kuhnke nu presenterar sin första minoritetsbudget,
så saknas påslag för de 8 kommuner som förväntat sig att få ingå i förvaltningsområde
för finska, meänkieli eller samiska från 2016. Alice Bah förklarar det med att
regeringen ska göra en översyn av minoritetslagen, något som alla kritiker
krävt – både minoritetsorganisationerna och Europarådet. Då får beskedet till
Gislaved, Järfälla, Skellefteå, Söderhamn och Örnsköldsvik (alla finska), Luleå
(meänkieli) och Sundsvall och Åsele (samiska) bli att ni får vänta några år.
Den avgörande kritiken mot hur minoritetspolitiken inte
fungerar riktar sig dock mot Alice Bahs partiväns Gustav Fridolin departement.
Och där har inte mycket hänt för minoritetspolitiken under de tolv månader han
basat för utbildningsfrågorna. Han tycks liksom sin företrädare Jan Björklund
inte ens ha tid att träffa minoritetsföreträdarna.
Vad Alice Bah missat, om hon inte bara bluffar, är att det
enda som fungerar bra eller riktigt bra i minoritetspolitiken är just de
kommuner som ingår i förvaltningsområden. Det är den enda riktiga
framgångsfaktorn sedan Lagen (2009:724) trädde i kraft den 1 januari 2010. Den
lokala processen med mobilisering av den egna kommunen till att ansöka om att
ingå i förvaltningsområde och det arbete som sedan vidtar, när regeringen fattat
beslut, innebär just att den nationella minoritetspolitiken successivt sätts på
kartan i allt fler kommuner i Sverige. Nu läggs en död hand över det enda som
fungerar bra i minoritetspolitiken för flera år framåt!
Kan det vara så att Alice Bah och den nya ledningen på
departementet missat att äska behövliga medel inför årets budget? Eller har
argumenten hos departementsledningen varit för svaga för att övertyga
finansdepartementet? Eller är det rent av så, att den nya regeringen
prioriterar miljöbilar, gratis preventivmedel fri entré på muséer framför de mänskliga
rättigheter för vårt lands historiska nationella minoriteter som Sverige folkrättsligt
förbundit sig till? Oavsett vilket, är det en död hand som läggs över Sveriges
nationella minoritetspolitik!
2 kommentarer:
Jag misstänker starkt att du är något viktigt på spåret i sista stycket. Minoritetspolitik saknar sex appeal hos den tjattrande klassen och ger därför inga pluspoäng till imagemedvetna politiker.
Tack för din initierade inlägg i sakfrågan! Klartänkt som alltid!
Skicka en kommentar