Vad är det för fel på fotbollen i Stockholm?

Vad är det för fel på fotbollen i Stockholm? Och då tänker jag inte i första hand på att Djurgården och Hammarby ligger fast förankrade i den allsvenska botten. Inte heller att AIK visserligen slåss om det allsvenska guldet men spelar en fotboll, där man i princip bara gör ett mål varannan match. Jag trodde fotboll handlade om att göra mål.

Nej, jag tänker på de återkommande urartade publikuppträdandena - ibland både väldsamma och hotfulla. I går kom det tunga bötesstraffet för Djurgården för förra veckans uplopp. Om några dagar kommer straffet för Hammarby för händelserna tidigare i veckan. Som vanligt, för kanske hundrade gången, talar de ansvariga om att de ska göra något. Vadå, när man inte ser huvudproblemet?

Idag ingår alkoholen som en betydelsefull ingrediens på läktarna, när Stockholmsklubbarna spelar sina hemmamatcher. Många i publiken är kraftigt berusade redan vid ankomsten tilkl arenan. När jag var på Råsunda i somras och såg toppmötet mellan AIK och IFK Göteborg, stod ett antal svartgula supportrar och svajade redan på busshållplatsen vid Danderyds sjukhus. På vägen till Råsunda var konsumtionen av ölburkar betydande hos väldigt många - i alla åldrar. Och inne på arenan flödade ölet. Det tycks vara en viktig intäkt för toppfotbollen.

Och varför blir man då så överraskad över de ständiga förlöpningarna? Behövs det så mycket alkohol i kroppen för att kunna uppskatta sportsligt artisteri. Ja, när det gäller AIKs målfattiga spel kanske det är så. Och givetvis är det så, att de apvrål och gester som hemmapubliken ägnar sig åt oavrbutet i 90 minuter, är det nog få som ägnar sig åt i nyktert tillstånd - inte ens om man kan gömma sig i läktarmängden. Stockholmsfotbollen tjänar pengar på alkoholen. Inte mer än rätt att de får betala för resultatet! Priset borde vara mycket mera kännbart!