Jordskred i Japan - Taifunen skördar offer på Taiwan

Söndagen den 18 september för fyra år sedan satt jag på mitt hotellrum i Tokyo och följde röstsammanräkningen av valet till det japanska underhuset. Premiärminister Junichiro Koizumi och hans liberaldemokrater (LDP) upplevde en av sina största triumfer någonsin sedan partiets tillkomst 1955.

Triumfen var helt Koizumis förtjänst. Sedan sitt tillträde som premiärminister 2001 hade Koizumi envetet sökt reformera det japanska samhället. LDP-rebellen motarbetades emellertid av partikollegor som i reformerna såg hot mot sina personliga politiska positioner. I valet 2005 gjorde sig Koizumi resolut av med många av de obstruerande partivännerna.

På lördagkvällen hade jag i en bokhandel i Shinjuku hittat en bok om den politiska familjen Hatoyama. En Hatoyama var en av grundarna av LDP 50 år tidigare. En sonson - i Japan ”ärvs” parlamentsplatser närmast dynastiskt, det gäller även rebellen Koizumis familj – Yukio Hatoyama hade jag träffat flera gånger på Liberala Internationalens möten. Yukio hörde till avhopparna från LDP 1993, som efter ett par år bildade det Demokratiska Partiet (JDP). I valet 2005 gjorde JDP det strategiska misstaget att av taktiska skäl gå emot Koizumis reformagenda och förlorade stort.

I söndags kväll upplevde Japan ett politiskt jordskred. Tre kortvariga premiärministrar från LDP – Abe, Fukuda och Aso – försnillade snabbt arvet efter Koizumi. Reformarbetet stannade upp. Många av de avpolletterade reformmotståndarna 2005 kom tillbaka. Efter en korruptionsskandal som tvingade JDPs ledare Ozawa att avgå fick Yukio Hatoyama en ny chans som partiledare. I söndags kväll stod Hatoyama som segrare med den största valsegern i Japans moderna historia. Nu återstår att se om Hatoyama är lika handlingskraftig reformator som Koizumi.

Taifunen, som svepte fram över Taiwan nyligen, har skakat om den politiska scenen i den enda fullblodsdemokratin i den kinesiska språksfären. 2000 vann det forna dissidentpartiet DPPs kandidat Chen Shui-bien presidentvalet som ett bevis på att ett decenniums demokratisering av örepubliken fullbordats. Chen omvaldes 2004 efter att på nytt ha besegrat sina rivaler från Kuomintang. Dessa förknippades alldeles för mycket med den gamla mörka tiden, när Taiwan var en brutal enpartidiktatur.

2008 hade Kuomintang lärt sig läxan och företräddes av Ma Ying-jeou – född på Taiwan och utan politiskt förflutet i det förgångna. Ma vann en stor seger och inledde med stort självförtroende ett närmande till Beijing, som hade varit otänkbart under Chen’s styre. Lika otänkbart i Beijing som i Taipei.

I slutet av 2008 ville Dalai Lama besöka Taiwan. Under Chen’s styre var Dalai Lama välkommen. Men för att inte störa sin viktigare dialog med Beijing nekade Ma den tibetanske andlige ledaren inresa på Taiwan. När rivalerna i DPP fortfarande var uträknade opinionsmässigt kunde Ma unna sig denna lyx.

Taifunen på Taiwan visade sig få större konsekvenser än vanligt. Och regeringens/myndigheternas senkomna hjälpinsatser raserade Ma’s opinionsmässiga popularitet. När Dalai Lama aviserade en vilja att besöka Taiwan och taifunens offer var han inte längre persona non grata. Nu får president Ma krypa till korset. Taiwans demokrati tolererar inte inkompetens hos den politiska ledningen på det sätt som diktaturen i Beijing kunde göra t ex efter jordbävningskatastrofen i Sichuan. Det är skillnad på demokrati och diktatur.