fredag 5 september 2008

Exilkurdisk fanatism

I den besinningslösa hatkampanj som vissa unga svenska debattörer med exilkurdisk bakgrund riktat mot UD-mannen Ingmar Karlsson för hans senaste bok "Kurdistan. Landet som icke är" är det en lättnad att läsa Mustafa Cans inlägg "Vad får vi säga om Kurdistan?" på DNs kultursidor den 30 augusti. I detta sammanhag vill jag hänvisa till mitt eget inlägg "Klarspråk om kurdisk terror" i tidningen NU (48/2005).

”Vid Europaliberalernas kongress i Bratislava den 24 september fick jag uppdraget att försvara folkpartiets resolutionsförslag om kurdernas rättigheter i Turkiet. För mig, som väcktes för kurdernas utsatta situation i Mellanöstern redan vid en FPU-kongress i slutet av 60-talet, var det en självklar och hedrande uppgift.

Förutom starka krav på kurdernas rättigheter välkomnade vi att EU nu börjar förhandla med Turkiet om fullt medlemskap. Ett turkiskt medlemskap i EU skulle, efter att Turkiet uppfyllt alla krav som ställs på varje ny medlem, vara den största framgången hittills för EU i dess kamp för fred, frihet och demokrati. Det skulle överträffas bara den dag Ryssland på samma sätt skulle kvalificera sig för medlemskap.

Inför EUs toppmöte den 3 oktober där förhandlingsmandatet slutligen skulle fastställas, intensifierade exilkurder i Sverige och i Europa sitt orubbliga motstånd mot förhandlingar. I både NU och Svenska Dagbladet framförde Gulan Avci som fp:s integrationssamordnare exilkurdernas positioner.

Till skillnad från i Turkiet lever många exilkurder kvar i den oförsonliga bild av Turkiet, som de på goda grunder hade när de tvingades iväg. I exilen överförs denna svartvita bild effektivt från generation till generation. För bara några år sedan framkom det att exilkurder i Sverige skickar sina barn på träningsläger ordnade av terrorgruppen PKKs nätverk.

I Turkiet är bilden inte lika entydigt svartvit. Där möter de uppväxande släktena också förändringarna i vardagslivet. Mycket återstår, men framstegen har varit stora. Därför välkomnar inte bara många turkar utan också kurder och andra minoriteter i Turkiet ett EU-medlemskap som ett ytterligare steg i rätt riktning.

Exilkurderna är inte alls ensamma i sitt vaktslående av föråldrade uppfattningar. Det är tvärtom mycket vanligt, att de mest extrema bilderna av hemlandet frodas just i exilkretsar. Det var väldigt påtagligt i samband med murens fall i Östeuopa och Jugoslaviens sönderfall. I exilen odlas sorgen över exilen men också rättfärdigandet av exilen.

Det är självklart att Turkiet måste göra upp med de fruktansvärda brotten mot både armenier och andra minoriteter. Och det är ingen ursäkt att konstatera att fler än turkar gjorde sig skyldiga till den sortens övergrepp på 1910-talet inte bara i Turkiet utan också på Balkan. Tusentals turkar drevs iväg från det som idag är norra Grekland. Saloniki var då en judisk och muslimsk metropol. Idag är den rent grekisk.

Men Gulan tiger om kurdiska brott. När jag kom i kontakt med assyrier och syrianer som sökte skydd i Sverige på 70-talet, så var det visserligen så att de sökte skydd från ett Turkiet som inte kunde skydda dem. Men övergreppen de drabbades av i östra Turkiet stod ofta de kurdiska agorna och deras hejdukar för.

Det är inte fel att organisera sitt motstånd mot förtrycket av kurder. Men PKK är en av efterkrigstidens blodigaste terroristgrupper någonstans. Offren har framför allt varit oliktänkande kurder – både i Turkiet och t ex i Sverige. Varje gång Turkiet tagit steg mot ett närmande till Europa och europeiska normer har PKK med terrorattacker alltför enkelt provocerat den turkiska säkerhetsapparaten till nya övergrepp. I dagarna ser vi nya exempel på detta i östra Turkiet.

Gulan och andra exilkurder försöker använda den framstående turkiske dissidenten Orhan Pamuk som sanningsvittne. Men han står för en helt annan syn. När han tog emot den tyska bokbranschens fredspris sade han bl a:

Det viktigaste som Turkiet och det turkiska folket har att erbjuda Europa är utan tvivel freden; det är den säkerhet och styrka som följer av ett muslimskt lands önskan att förena sig med Europa och av att denna fredliga önskan godtas."

Gulan menar att varje folk måste bearbeta sitt förflutna. Hur ställer sig Gulan till PKK:s mångåriga terrorvälde? Hur ställer sig Gulan till kurdiska övergrepp i Turkiet? Jag vet att det inte är riskfritt att rakryggat stå upp mot PKK och vad det står för. Jag vet också att det inte är riskfritt att resa frågorna. Men allt annat än ett reservationslöst svar från någon som söker plats i riksdagen för folkpartiet vore skandal."

Inte oväntat, men väldigt tragiskt, så vägrade Gulan Avci då som nu liksom Ingmar Karlssons övriga kritiker idag att svara på dessa frågor. Tystnaden säger i det här fallet alldeles, alldeles för mycket.

11 kommentarer:

Kurdistan and Hayastan sa...

Bäste Lennart,

Du har -fel- när det kommer till att Gulan tiger om de brotten du tar upp.

Gulan är nämligen en av de många kurder som erkänner folkmordet på armenierna, assyrierna etc och förnekar INTE kurdisk inblandning.

Du behöver läsa på en del innan du kommer med argument som att Gulan sopar problem under mattan.

För övrigt så bedrivs folkmords frågan som mest av kurderna i Sverige (Ex: Özz Nûjen, Sakine Madon, Kurdiska Riksförbundet, Dilsa Demirbag Sten osv osv)

Stefan Hagberg sa...

Hej Lennart,

Läste din blogg om exilkurder. Tänkte att du skulle vara intresserad av en f d exilsvensk´s tankar runt Karlsson m fl.

Vänligen

Stefan Hagberg

www.stefanhagberg.blogspot.com

Fredrik Malm sa...

Lennart,

Gulan svarade i tidningen NU på din artikel. Hon klargjorde likaså att hon inte försvarar PKK.

Det är bra om du håller dig till sanningen.

Angående "besinningslös kampanj" tycker jag att du ska lyssna på följande radioinslag i SR Jönköping (13 min in i sändningen) och bilda dig en egen uppfattning om vem det är som är besinningslös i det här bråket.

SR tvingades att ta avstånd från Karlssons åsikter i sändning.

Lennart sa...

Bäste Fredrik,
visst fick jag, som Du väl vet, ett svar av Gulan, men inte på mina frågor i artikeln. Hon hade visst kunnat fördöma PKKs terroraktioner, inte minst mot oliktänkande kurder, men det lyste med sin frånvaro. Som vanligt, är jag tvungen att konstatera.
I stället utgjorde svaret en rescension av tonläget i min artikel. Det vill säga samma sätt att bemöta kritiker som präglat flertalet av påhoppen på Ingmar Karlsson och Mustafa Can. Den senare avfärdas ju som "klanledare" efter sin lysande och stillsamt argumenterande DN-artikel.
Men, jag skulle verkligen välkomna ett framträdande där man t ex tar avstånd från de terrorattacker som PKK nu ägnar sig åt för att till varje pris sabotera Turkiets EU-förhandlingar och den sittande AKP-regeringens strävan att fullborda demokratiseringsprocessen i Turkiet. Du brukar ju inte ursäkta Hamas vidriga terrorattacker med att de ju förnekas sitt land.

Fredrik Malm sa...

Lennart: Anser du att det är god ton att beskylla partivänner för att vara terrorister? Du borde tänka över hur du misstänkliggör folk. Du vet precis som jag och alla andra i folkpartiet att Gulan är demokrat och inte accepterar våld mot civila.

Jag skulle däremot vilja att du kommenterar radioinslaget med Ingmar Karlsson. Vad anser du om generalkonsulns agerande? Är det på detta sätt våra toppdiplomater ska bete sig när de framträder i svenska medier?

Lennart sa...

Bäste Fredrik. Du försöker bara mörka och blanda bort korten. Jag har inte beskyllt någon för att vara terrorist. Men just därför och eftersom Du och många andra offentligt fördömer terroristattentat i andra sammanhang, så är det ju rätt märkligt, att det i fråga om PKK bara handlar om att förklara och inte om att tydligt ta avstånd. Varför är det så svårt just i detta fall?
I övrigt så fortsätter debatten tydligen bara att handla om att rescensera debattörer och inte om att rescensera PKKs terrorism. Talande!

Fredrik Malm sa...

Som du vet tar jag avstånd från våld mot civila. Du behöver inte försöka misstänkliggöra varken mig eller Gulan. Du kan nöja dig med att acceptera att vi är liberaler och medlemmar i samma parti.

Du hävdar rätten att stödja John McCain i interndebatten i fp och jag står bakom dig till 110% (även jag själv stödjer Obama), och jag hävdar rätten att inte bli misstänkliggjord av dig för att inte stå bakom de demokratiska principerna. Kan vi skaka hand på det?

Senast skrev jag t ex ett mycket upprört inlägg på min blogg om när PKK kidnappat flera tyska turister.

Och återigen Lennart - vad är din uppfattning om Karlssons agerande i radioinslaget. Berätta nu om du anser att det är ett ok agerande av en svensk toppdiplomat att visa upp sådant beteende.

Som inspiration kan du läsa Per Svensson i Expressen Kultur och Rakel Chukri i Sydsvenskan idag.

Fredrik Malm sa...

Noterar ett resonemang du för i artikeln inklippt i ditt inlägg.

Du skriver:

"Mycket återstår, men framstegen har varit stora. Därför välkomnar inte bara många turkar utan också kurder och andra minoriteter i Turkiet ett EU-medlemskap som ett ytterligare steg i rätt riktning."

Detta är snarlikt det resonemang Karlsson för i sin bok. Det behöver inte riktigt vara så. Snarare beror nog stödet för turkiskt EU-medlemskap bland den kurdiska befolkningen just på det faktum att processen kommer att tvinga Turkiet att genomföra reformer som annars inte skulle bli av.

Det är alltså på grund av den turkiska statens politik som stödet för EU är så stort bland kurderna - inte tack vare turkiska reformer. Kurderna ser i stort EU som en kraft som kan påverka Turkiet i rätt riktning och skapa det yttre tryck som är en förutsättning för att vissa reformer ska bli av.

Det är just därför som stödet för ett EU-medlemskap är avsevärt mindre bland turkar i Turkiet. Innebörden av medlemskapet är ju att Turkiet då måste ompröva delar av den kemalistiska doktrin som staten är uppbyggd kring. Sådant möter motstånd.

Det är alltså demokraterna i Turkiet, skeptikerna till den extremnationalism staten är uppbyggd kring, som är de starka anhängarna av EU-medlemskapet.

Fredrik sa...

Kurdernas situation må vara besvärlig. PK må vara en terrororganisation. Men en sak är säker och det är att 99 % av svenskarna struntar i det. Fp har infiltrerats av kurder, kubaner och andra grupper som därmed har fått partiet att uppmärksamma deras synpunkter mer än vanliga partmedlemmars.

Fredrik Malm sa...

Som jag skrev tidigare:

"Och återigen Lennart - vad är din uppfattning om Karlssons agerande i radioinslaget. Berätta nu om du anser att det är ett ok agerande av en svensk toppdiplomat att visa upp sådant beteende."

Vore bra med ett svar.

Lennart sa...

Bäste Fredrik,
Jag har aldrig beskyllt vare sig Dig eller någon annan folkpartist för att vara terrorist eller att stödja terrorism. Det är att bland bort korten. Där imponerar inte heller Din hotfulla ton. Vad jag däremot hävdat - bl a i NU i december 2005 – är att det inte är riskfritt att öppet ta ställning mot PKK och dess terrorattacker – inte heller här hemma i Sverige.

Jag har därför förståelse för om någon, t ex för att vederbörande vill kunna resa runt i kurdiska områden i Turkiet och i Irak, anser sig tvungen att ligga lågt och tiga om terrorismen. Men, om denne däremot väljer att gå ut i hård attack mot Turkiet och dess utveckling mot modernisering och demokratisering och dess ambitioner att bli medlem av EU i tongångar som påminner om de som används av PKKs sympatisörer, ja då har man – inte minst som liberal – en skyldighet att också kraftfullt ständigt ta avstånd från PKK. Har man sagt A får man också säga B. Allt annat är uttryck för ynklig feghet.

Om man är bekymrad över palestiniernas situation måste man också vara tydlig i sitt fördömande av Hamas’ terrorhandlingar. Där kan inte finnas några ursäkter eller förklaringar. Om man som jag varit engagerad för kurdernas svåra situation i nu 40 år, då måste man också vara tydlig i sitt fördömande av PKKs terror. Det är en skyldighet särskilt gentemot de många tusen kurder som mördats eller fått sina liv förstörda av PKKs terror. Där kan inte heller finnas några ursäkter eller förklaringar. Det är det centrala för mig när det gäller kurdernas framtid. För Fredrik är det viktigare att kritisera hur en svensk diplomat uttryckt sig om någon av hans likasinnade. Det är ju å andra sidan fullständigt riskfritt.