För fem år sedan inledde Wennerholm och de tre gruppledarna för övriga Allianspartier i det tysta - absolut tystnad - en process för att sälja ut den skärgårdstrafik som Waxholmsbolaget länge körde i egenregi och under senare år upphandlat av en lång rad lokala små och något större redare i skärgården. En trafik som år efter år mötts av rekordstor uppskattning från de som varit beroende av de vita båtarna. Så är de ytterst sköra villkoren för dem som lever och driver företag i skärgården.
Tanken var att en stor privat aktör skulle ta över hela ansvaret. Inte oväntat visade sig detta upplägg vinna intresse hos skandalomsusade internationella riskkapitalbolag. Till slut skulle bara Waxholmsbolagets skylt, som Wennerholm och trafikförvaltningens vd Anders Lindström vill flytta till SLs gamla kontor på Lindhagensgatan, vara det som påminde om gångna tiders lyckosamma skärgårdstrafik - lyckosam för de som är beroende av en fungerande skärgårdstrafik för sin vardag i skärgården.
Det är en seger för skärgården! Det är en seger för det civila samhället! Det är en seger för ett underifrånperspektiv! Under allra största sekretess skulle utförsäljningen genomföras. Inte ens vi som av våra partier i Alliansen var satta att hantera skärgårdstrafiken fick under fem års tid veta någonting. Men, sakta men säkert lyckades vi få fram små pusselbitar av information, oftast ryktesvägen, som visade på vart processen var på väg.
Utan nämnvärt stöd av våra ledningar [understatement ;-))] lyckades Lars Carlsson (c) och jag i landstingets trafiknämnd styra in processen, så att de många berörda i skärgården fick möjlighet att engagera sig. Och engagera sig gjorde de med besked. SIKO, Företagarna i skärgården och Skärgårdens trafikantförening mötte upp unisont och har de gångna åren uträttat ett förtjänstfullt opinionsarbete, som till slut bar frukt.
Och detta opinionsarbete har i huvudsak bedrivits ute på fältet. De stora drakarna i Stockholm intresserar sig inte för sakfrågor utanför tullarna. DNs bevakning av Slussenfrågan står i tydlig kontrast till frånvaron av densamma under de gångna årens skärgårdstrafikdebatt. Har man berört den, så har det närmast varit i raljerande ton. Det ska vara personrelaterade frågor på hög nivå för att intressera centrala Stockholmsmedia. I denna fråga skiljer SvDs Näringslivsredaktion ut sig på ett förtjänstfullt sätt.
Alla de som drivit opinionsbildningen mot det nu kapsejsade trafikupphandlingsupplägget har fått hålla till godo med tidningen Skärgården och de lokala tidningarna i länets utkanter. Dem kan man lita på! Och även om folkpartiet och centerpartiet till slut satte ned fötterna och stoppade utförsäljningen, så var det inte tack vare deras ledningar i landstinget. Det var dessa partiers engagerade och kunniga lokalpolitiker i skärgårdskommunerna som slog nävarna i bordet. Det lokala kan ha större betydelse än många tror, också i dagens centraliserade tillvaro!
Nu signalerar Wennerholm att han ska gå vidare i utformningen av skärgårdstrafiken. Nåväl, det är en process under flera år, och redan om ett år - den 14 september - har vi alla möjlighet att se till, att Christer G Wennerholm inte kommer att ha med den fortsatta processen att göra. Vilken seger!
