Reser man runt i Norrlands inland kan man se rader av torrlagda älvfåror och söndersprängda vattenfall. Vattenfall, kolonialmakten Sveriges spjutspets i norr, har gått fram som en slåttermaskin de senaste hundra åren och berövat den norrländska naturen mycket av dess unika skönhet. Det hade kunnat vara viktiga inslag i en välbehövlig besöksnäring.
Och jobben som Vattenfall och dess koloniala huvudman staten alltid sökt vinna en hårt prövad lokalbefolkning med, de är för länge sedan borta. Kvar finns bygder som kämpar mot en allt hårdare utflyttning. Vinsterna de använde Vattenfall och kolonialmakten Sverige framför allt i Sveriges södra och mellersta delar. Det är inte i kolonierna de plundrade rikedomarna investeras. De sekelgamla väldiga bankpalatsen i sten i Stockholm och Göteborg visar var kolonialismens vinster hamnade.
Nu händer det igen. Det gamla samiska kulturarvet skövlas när Vattenfall går fram som en bulldozer över Jokkmokks månghundraåriga marknadsplats. Kolonialismen tar aldrig slut. Om det får vi inte läsa i riksmedia. De befinner sig på Pride-festivalen i Stockholm. Storsamhället prioriterar. Kolonialismens skövlingar tystats ned precis som i folkhemmets svenska historieböcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar