Regeringskris står det i svarta rubriker. Jo, förvisso är det en kris för regeringen Löfven. Men framför allt är det en kris för en alltmer cementerad blockpolitik. Ansvaret för den åvilar båda sidor av blockgränsen i lika hög grad. Ibland hörs antydningar om att bryta blockpolitiken. Men, mer än antydningar blir det aldrig. I Norrtälje gick t.ex. miljöpartiet till val på att vara blocköverskridande. Men, att ens sätta sig ned och lyssna på vad man på den borgerliga sidan hade att erbjuda fanns inte på de grönas karta efter valet.
I Svenska Dagbladet resonerar de två veteranpolitikerna Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg om behovet att prata över blockgränserna. Båda gjorde ett försök efter valet 1994, men Ingvar Carlsson visade sig vara alldeles för svag för att ta ledarskapet inom (s). Intressant nog hittar man i SvD-intervjun inget om att också (s) och (m) borde prata med varandra i det som citeras av Ingvar Carlsson. Han vet var smärtgränsen går hos socialdemokraterna.
I själva verket befinner sig alla riksdagspartier utom vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i det politiska mittfält, där en alldeles övervägande del av väljarkåren befinner sig. Varje kombination av flera av dessa partier med tillsammans en majoritet i riksdagen skulle föra en mittenbetonad politik. Men, att ta det steget över blockpolitikens avgrund verkar alldeles för stort. I både Finland och Tyskland, två av de länder vars politiska verklighet påminner mest om Sveriges, hör detta till vardagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
salesmanLENNART RHODIN. Du far med osanning i din blogg. MP har diskuterat med alla partier inför bildandet av majoritet i Norrtälje kommun. Men Folkpartiet ville inte. Kd ville inte. Moderaterna ville försöka förhandla med oss och vi träffade Bino Drummond. Däremot hade han inte mandat att gå oss till mötes på vår viktigaste fråga. Vi ville ha en nu KSO. Tyvärr verkar folkpartiet endast tänka att blocköverskridande gäller in i "alliansen" så att partiets "liberala" ståndpunkt att tex förstatliga skolan kan bli verklighet. Fp var även med i två förhandlingar innan man sa nej med stöd av ett anordnat medlemsmöte med 14 (?) kallade.
Att MP lokalt inte ville samregera med M har sina skäl. Däremot har vi varit öppna inför förra valet och inför det här valet att samarbeta med "borgerliga" partier. Inför förra valet gjorde vi tom ett försök att bilda en tredje väg utan M och S. Du verkar inte vara riktigt påläst i den lokala politiken i Norrtälje. Att försöka peka ut MP som ovillig att gå över blockgränsen känns emellertid mycket tunt när det är tex Fp som i själva verket inte kan lämna alliansen. I Norrtälje har inte de borgerliga gått ut som en allians. MP har utgått från det. Du Lennart verkar utgå ifrån att om inte vi vill samarbeta med M så vill vi inte bryta blockgränsen. Det visar att du är fast i den politiska härdsmälta som varit i Norrtälje kommun med ett M som styrt och de andra partierna varit tysta. När ska Fp stå som ett självständigt alternativ?
Ha det bra. Vänliga hälsningar Mats Wedberg
Jag förstår att miljöpartiet inte känner sig toppenbekvämt med den konstellation det blev i Norrtälje. Det var ju inte den man drömde om i förväg. Därav den bitterhet som just miljöpartiet tycks präglas av i efterhand.
Miljöpartiet gick till val på att vara öppet för blocköverskridande samarbete. I efterhand visade det sig handla om med endast delar av det borgerliga blocket. Det är meningslöst att kräva ansvar av andra att vara öppna för blocköverskridande samarbete och själv utesluta delar av det borgerliga blocket. På riksnivå visar det sig dessutom alltmer, att Reinfeldt står för en mycket mera öppen syn på migration än vad Fridolins samarbetspartner någonsin visat.
Folkpartiet gick öppet in i samtalen om att bilda en blocköverskridande majoritet i Norrtälje. I de samtalen var ett parti fokuserat på hur man får till en majoritet, ett parti på vilket politiskt innehåll en sådan majoritet skulle kunna ha och de två övriga på hur stora kommunalrådsposter de skulle kunna få. Sådana samtal är inte lätta att föra i hamn. Ulrika Falk försökte. Det var inte hon som gjorde att det misslyckades. Socialdemokraterna var inte hindret för folkpartiet.
Både på riksnivå och lokalt var nog kombinationen av hybris före valet och chocken efter valet hos miljöpartiet en dålig förberedelse för hur det uppkomna läget skulle hanteras.
Skicka en kommentar