Åk inte med SJ om Du inte måste, och egentligen inte då heller

För några år sedan räddades SJ av ägaren Staten från att gå i konkurs. Jag förstod inte varför då och gör det än mindre idag. SJ är i alla avseenden konkursmässigt. Varje resa med SJ i vinter har visat på ett företag, där inget hänger samman och där ingen tar sitt ansvar för resenärerna. Det är långt över tiden för herr Adelsohn att ta sin hatt och gå. Det är dessutom mer tillförlitligt än att ta tåget, som ingen vet om det går.

Just nu sitter jag på en skakig och kall buss på väg genom Ockelbo. Ännu när jag gick upp på perrongen på Stockholm C tio minuter i åtta i kväll fanns ingen information om att 20.00-tåget mot Gävle var försenat. Först 20.05 kom besked om att tåget beräknades avgå 20.20. Tåget avgick 20.31!

Redan vid avfärden från Stockholm C stod det klart att tåget skulle missa anslutningen till X-tåget från Gävle till Ljusdal. Först 21.30 kom det högtalarbesked om att ersättningsbuss mot Ockelbo, Bollnäs och Ljusdal skulle gå från Gävle Central. För resande mot Delsbo skulle taxi gå från järnvägsstationen i Hudiksvall.

Jag påpekade för konduktören att jag skulle komma fram mycket senare till Ljusdal med bussen via Ockelbo än med taxi från Hudiksvall via Delsbo. Men, ledningen i Stockholm hade bestämt vilka som skulle åka ersättningsbuss och vilka som skulle åka taxi, så det gick minsann inte för sig.

Väl avstigna i Gävle fick vi stå ute och vänta en halvtimme på en icke uppvärmd ersättningsbuss, som rullade ut från Gävle C vid 22.20-tiden. Att vi skulle missa anslutningen i Gävle stod klart för alla redan vid avfärden från Stockholm. Att SJ inte lyckas få fram en ersättningsbuss förrän 30 minuter efter ankomsten till Gävle två timmar senare säger allt.

Jag upprepar vad jag skrivit tidigare på denna blogg. Den som läst Ayn Rands ”Atlas Shrugged” förstår vart vi är på väg både när tåget går och när det inte går.