Visst ska det göra skillnad!

När jag lite överraskande tillfrågades före jul, om jag ville ställa upp i folkpartiets provval till kommunvalet i Norrtälje, tackade jag ja efter viss eftertanke. Jag har inget behov av att samla placeringar på olika valsedlar. Som jag framhöll inför provvalet till riksdagen här på min blogg den 29 september i höstas, så ställer jag upp, när det kan göra skillnad. Min erfarenhet av politik har visat mig att man kan göra skillnad, om man verkligen vill och orkar stå upp för det.

I den presentation, som varje kandidat i provvalet ombeds lämna in, försökte jag således vara tydlig om vad jag skulle vilja se för förändringar i politiken i Norrtälje. Fullt medveten om att det inte skulle uppskattas av alla. Jag skrev:

Jag vill åter sätta Folkpartiet på Norrtäljes politiska karta. Jag vill sätta Rimbo, Hallstavik, Väddö och skärgården på kommunens karta. Jag vill sätta Norrtälje på Stockholmsregionens karta. Jag vill att Norrtäljes syn på Tiohundra hörs av landstinget. Jag vill ha fler cykelleder för vår säkerhet på vägarna i kommunens yttre delar. Jag vill ha slut på moderaternas misshandel av skolan. Jag vill ha fler hyresrätter i kommunen. Jag vill ha ett liberalt frimod som inte duckar bakom moderaterna.

I provvalet ställde alla åtta folkpartister i kommunfullmäktige idag upp – fem ordinarie och tre ersättare. I provvalet fick medlemmarna sätta en etta på de fyra kandidater man ville ha högst på listan och en tvåa på de man ville sätta därnäst. Mitt budskap uppfattades positivt av fler än jag väntat. Var tredje medlem som röstade gav mig en etta. De visste varför. Enligt vedertagen praxis inom partiet kom jag fyra i provvalet. Nomineringskommittén tillfrågade mig därefter om jag kunde acceptera en femteplats med hänvisning till praxis om varvad lista av män och kvinnor, vilket jag omedelbart tackade ja till.

Folkpartiets ordförande i Norrtälje, Jonny Degerman, som tipsat Norrtelje Tidning om ”mitt avhopp”, anför att jag inte skulle vara så förankrad i partiet lokalt. Det är enligt ordföranden i nomineringskommittén inte alls de skäl som före nomineringsmötet framförts mot/om mig men aldrig till mig. Så går det ofta till i politiken. Men Jonny har säkert rätt på sitt sätt. Hur ska jag annars tolka det faktum, att han under sina år som ordförande aldrig en enda gång tagit kontakt med mig vare sig som partiets ledamot i landstinget eller som ende Norrtäljebo i folkpartiets länsförbunds styrelse?

På nomineringsmötet i lördags räckte inte stödet så långt, och jag flyttades ned till nionde plats, vilket jag därefter samma dag tackade nej till. Där gör jag absolut ingen skillnad.

P.S. För att fortsätta att vara tydlig. Jag anser att Kjell Jansson är det bästa kommunalråd Norrtälje haft på länge. Men vi gör olika prioriteringar ibland. Han är moderat och jag är liberal. Det är det politik handlar om. Och jag anser dessutom att Hans Andersson gjort ett utomordentligt gott jobb i ledningen för TioHundra. Jag ser gärna att de fortsätter på dessa poster D.S.