Spelmän i varje buske

Nyss hemkommen till Roslagen efter några dagar och kvällar på spelmansstämmor i Dala- och Hälsingeskogarna har sommaren gjort en paus. Men vad gör det, när sinnet fyllts på med den spelmansglädje och den naturskönhet som sommarens spelmansstämmor bjuder på.

Tyvärr kom sjösättningen av båten i sista stund i vägen för att hinna upp till onsdagens Bingsjöstämma i Rättviks finnmarker på gränsen till Hälsingland. Bingsjö har fostrat ett antal av svensk folkmusiks allra största med Hjort-Anders i spetsen. Här flyter Dalatonen och Hälsingetonen samman.

I stället blev det Östbjörkastämman i Rättvik på torsdag kväll som startade min spelmanssommar. Det var vid dansbanan på Rättviks Gammelgård midsommarafton 1959 som några spelglada medlemmar av Rättviks Spelmanslag för alltid väckte min håg till folkmusiken. I år hann jag fram till att bygdens egen Göras-Leif - kanske mer känd från Orsa Spelmän - inledde kvällen på dansbanan. Göras-Leif gick i klassen ovanför min i realskolan i Rättvik, när det begav sig, och var redan då en musikalisk mästare. Dessutom mammas särskilde favorit - hon var lärare i den klassen.

Kvällens höjdpunkt var ändå scenframträdandet av Pers-Hans, en legend redan i dag. Vägen hem till Ljusdal gick längs vägen över Boda, Kärvsåsen och upp till Ore för vidare färd mot Edsbyn. I den aldrig riktigt mörka sommarnatten är det ett förförande skogslandskap med de många sommarängarna och de mörka sjöarna.

Fredag kväll bjöd på sedvanlig invigning av årets Musik vid Dellen från Avholmsbergets topp med en underskön utsikt över Dellensjöar och gröna skogsklädda höjder. I år var det Oline Bakkom, Thuva och Agnes Härdelin som stod för den stämningsfulla musiken.

Norrbostämman, som jag nog bara missat en gång sedan ankomsten till Hälsingland för 23 år sedan, blev en kort historia på lördagen, då ett mer ihållande regn bröt ut efter halvannan timmes spelmansunderhållning från scenen ner mot den vackra sjön i bakgrunden. Där hjälpte inte ens Trollens brudmarsch. Hann dock lyssna på min egen favorit Liv-Antes polska och få en stund med Kalle Norin, musiklärare från Söderhamn, som bl a haft konsertmästaren i Stockholmsfilharmonikerna Joakim Svenheden som elev. Joakim stod för den musikaliska höjdpunkten som solist hos Gävleborgssymfonikerna under mina tolv år som ordförande för Musik i Ljusdal.

Delsbostämman firade 100-årsjubiléum i går, som vanligt första söndagen i juli. Det var Anders Zorn och Nathan Söderblom som var initiativtagare 1908. För egen del är jag nästan uppe i 20 Delsbostämmor. Stämman leds sedan många år av Delsbos egen Thore Härdelin. Få har betytt så mycket för att utveckla folkmusikens popularitet i modern tid som Thore. Tillsammans med Wille Grindsäter framträder Thore med Skäggmanslaget på scenen varje år och anknyter till den storhetstid för folkmusiken som dessa frambringade i slutet av 60- och början av 70-talet.

16 nya riksspelmän presenterades i år med tyngdpunkt i Hälsingland resp Skåne. Ulf Störling kröntes med Zornmärket i Guld för mästerligt och traditionsrikt spel av låtar från Hälsingland. Det är den finaste utmärkelsen i svensk folkmusik, något som bara kommit drygt hundra spelmän till del sedan märket första gången utdelades 1933.