I dagarna har den av landstinget och Stockholms stad tillsatta utredningen om ”Åtgärder för att begränsa smittspridning – Sprutbyten och andra smittskyddsåtgärder” presenterats. Sprutbyten är en kontroversiell fråga och rapporten har emotsetts med stor förväntan. Rapporten är en gedigen och värdefull sammanställning av erfarenheter och forskningsläget.
Förespråkarna för att införa sprutbyten, d v s att dela ut nya, rena sprutor till injicerande missbrukare, kan grovt delas in i tre grupper. Den första gruppen är seriöst bekymrad över smittspridningen av främst HIV bland narkotikamissbrukare.
De två andra gruppernas motiv kan däremot i högsta grad diskuteras. Det gäller de som ser sprutbyte som ett viktigt steg på väg mot en legalisering av narkotikabruk. Det gäller också de som rör sig i sexklubbsmiljöer, där oskyddat sex mellan män är alldeles för accepterat. Som rapporten påpekar, är det miljöer, där injicerande narkotikabruk är vanligt förekommande utan att de berörda ännu tillhör gruppen socialt marginaliserade. Men, även här sprids HIV.
Som rapporten förtjänstfullt konstaterar behövs det ett med resurser starkt uppbackat batteri av åtgärder för att motverka narkotikamissbrukets spridning och att komma till rätta med missbruket. Det saknas idag fortfarande tio år efter det att Narkotikakommissionen konstaterade att vi stod vid ett strategiskt vägskäl. De som förespråkar s k Harm Reduction vill att vi ska nöja oss med att hantera missbrukets omfattning. Det är att ge upp.
Rapporten konstaterar också att det handlar om två olika frågeställningar, som inte i sig har med varandra att göra. Det ena är smittskydd och det andra är bekämpning av narkotikamissbruk. Förespråkare för sprutbyte vill gärna på sedvanligt svenskt sätt framställa det som att det inte råder en konflikt. Men, ibland måste man faktiskt välja. Och det dör fler människor av narkotikamissbruk än av HIV i Sverige.
Jag hyser mycket stor skepsis till om alla berörda i kommuner och landsting har den uthålligheten att satsa tillräckligt brett på missbruksvården, som krävs. Sprutbyten fungerar alldeles för ofta som alibi för bristande resurser till missbruksvård.
Rapporten visar avslutningsvis på hur man skulle kunna genomföra en försöksverksamhet med sprutbyte i liten skala i Stockholms stad. Men, en avgörande fråga avstår rapporten helt från att besvara. Varför ska vi pröva sprutbyten alls? Varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
I diskussionen kring detta program ställde FP-landstingsgruppen krav på att sprutbytesprogrammet ska vara utvärderingsbart, både vad avser smittspridning och vad avser eventuellt underlättande av narkotikamissbruk. Dvs båda sidors argumentation ska kunna utvärderas. Både din fråga "varför" och frågan "varför inte" ska kunna besvaras efter utvärderingen.
Evidensbaserat var ordet, sa Bull.
/Leiph Berggren
Hej!
Lennart Rohdin har helt rätt i at det finns en klar konflikt mellan den epidemiska spridningen av narkomani och den epidemiska spridningen av hiv bland sprutmnissbrukare. Lämnar vi epidemin av narkomani åt sitt öde, vilet blir följden om man inför sprutbytesprogram, kommer fler sprutmissbrukare att hamna i riskzonen för hiv-smitta.
risken för en fortsatt epidemisk spridning av hiv bland sprutmissbrukare har nu gått ned i nästan noll, eftersom denna epidemi i Stockholm tack vara baslinjestudiens uppsökande verksamhet med hiv-testning, smittskyddsrådgivning och delgivning av testresultat redan har hejdat denna epidemi. Att nu införa sprutbytesprogram är lika obegripligt som att kasta in jästen efter degen. Det innebär endast bortkastade skattepengar.
Rolf Bromme
Vilken tur vi har Dig, Leiph! Du löser alla knivigheter, när andra går bet.
Men, jag undrar vilken pappskalle som beställde den här utredningen och slängde ut massa skattepengar, när den ändå inte gav underlag för beslut, som gruppen så enkelt kunde lösa på egen hand?
Rapporten har gått igenom det mesta som finns på andra håll om sprututbyte och landar i följande: "En slutsats av denna kartläggning är att det inte finns entydiga eller samstämmiga slutsatser från forskarvärlden då det gäller sprutbytesprogrammens effekter för smitts pridning och omfattning av missbruket." (s 31)
Vad gäller den utvärdering som nu Leiph så finurligt ordnat skriver rapporten: "Utsikterna att nå full kunskap i frågan om sprutbytesprogrammens HIV-preventiva effekter är relativt små. Det går inte att avgöra frågan om sprutbytesverksamheterna enbart mot bakgrund av en strikt vetenskaplig utvärdering." (s 7)
Nästa gång ska vi förståss göra ett litet och kontrollerat försök om t ex höjda gränser för alkohol i blodet verkligen har någon effekt på bilkörningens olyckskonsekvenser. Hur kan man veta det så säkert, om man inte först genomfört en försöksverksamhet?
Jag tycker som du...
Sprutbyten flyttar den moraliska gränsen eett snäpp vidare, sen blir det väl att samhället ska hålla med RENT Heroin därför, Heronister dör av orent heroin då deras kropp bryts ned och de tvingas köpa billigt orent heroin.
Kontentan är att vi kan rädda liv om vi ger ge tunga missbrukarna rena droger.......
Nu ger du mig mer beröm än vad som rätteligen bör tillfalla mig. Det urspungliga kravet på uppföljning ställdes inte av mig, utan av en av landstingsgruppens professorer. Äras den som bör.
Däremot var det mitt tilläggsförslag att försöka följa även narkotikamissbrukets eventuella utbredning som följd av sprutbytesprogrammet.
Det är väl alldeles självklart att om det uppkommer tecken som tyder på att landstingets verksamhet bidrar till ökat narkotikamissbruk så måste det "hanteras". Det motsatta gäller också, om det visar sig att sprutbyten inte bidrar till ökat missbruk, så kan sprutbyten hanteras/värderas på samma sätt som alla andra preventiva åtgärder.
När man nu genomför ett försök, så bör väl alla aspekter beaktas så långt som praktiskt möjligt. Folkpartiet har länge hävdat att sjukvårdspolitik bör vara evidensbaserad. Varför det förtjänar löje, förstår jag inte.
Visst, käre Leiph. Och God fortsättning! Alldeles utmärkt att man också ska ställa upp villkor för en försöksverksamhet.
Men, det är fortfarande inte svar på den i rapporten helt obesvarade frågan. Varför ska vi alls ha en försöksverksamhet? Man kan ha försöksverksamheter på allt mellan himmel och jord i landstingets regi. Man måste välja vad. Varför försöksverksamhet med sprutbyte? Det borde en utredning som kostat så mycket pengar ha något enda lite svar på.
Och i detta sista så är vi helt överens. Men nu är detta politik, och två starka lobbygrupper stångas mot varandra med argument men utan alltför mycket fakta. Då löser man blockeringen genom att hälla ut ytterligare lite skattepengar på ett försök. (Och när man nu genomför ett försök...)
So long.
Skicka en kommentar