Storsvensken

I dagens SvD konstaterar den storsvenske nationalisten Ivar Arpi att samerna är alldeles för få i förhållande till svenskarna i de traditionellt samiska områdena i Sverige. Många har därmed enligt Arpi större rätt än de få. Att de fanns där långt innan den svenska kungamakten koloniserade markerna har förståss ingen betydelse.
Samme Arpi hävdar återkommande på SvDs ledarsida, att de som kommer nu har mindre rätt att vara här än de svenskar som var här tidigare. Ja, det enda som räknas är rätten för de som kom när svenskarna kom, varken förr eller senare. Så argumenterar den storsvenske nationalisten på samma sätt som Putin och Milosevic. Det är vi som kom, när vi kom, som har rätten till landet.

Norrbaggar?

Den norske framstegspartisten och lantbruksministern Dale anser att Norge måste reglera hur många "svenska" renar som betar i Norge. Gissar att en "norsk" ren inte ser skillnad på en "svensk" eller "norsk" ren.
Kanske ska man gå tillbaka till de rättigheter som gällde redan i Lappkodicillen från 1751 och strunta i hur den norska och svenska staten i sin makthunger sedan länge försökt styra och ställa över urfolket samernas rättigheter i traditionellt samiskt land?
Och om det blir för många norrbaggar i Sverige - ska det också regleras på framtstegspartistiskt vis?

Kolonialismen avklädd!

I dag föll domen i Gällivare eller Jiellevárre, som det heter på nordsamiska, tingsrätt i målet mellan Girjas sameby och staten. Där kolonialmakten Sverige alltsedan Gustav Vasa sträckte blicken mot rikedomarna i norr hämningslöst lagt rabarber på mark, naturtillgångar och markanvändning och i alla tider använt sig av sin rättvisa, majoritetssamhällets rättsväsende för att upprätthålla besittningsrätten till det man stulit, har så rättvisan hunnit i kapp. Girjas sameby tillerkänns rätten att använda marken så som de gjort i många hundratals år tillbaka. Den svenska kolonialstaten står avklädd!

Storsvenskt hjärnsläpp!

I Sameradions partiledarintervju med Jan Björklund anser denne att det viktigast är att inte samer får vetorätt. Åsikten framförs med anledning av frågan om Sverige ska ratificera ILO-konventionen 169 om ursprungsfolk. En fråga som folkpartiet drivit länge och senast vid sitt landsmöte i höstas ännu en gång bekräftade.
Frågan har dock varit låst då endast folkpartiet på den borgerliga sidan stått upp för att samerna ska få medinflytande över användningen av de marker som den svenska kungamakten under århundraden lagt beslag på. Av övriga partier har bara miljöpartiet och vänsterpartiet haft samma uppfattning som folkpartiet, så fram till nu har det inte haft någon betydelse vilket block som haft majoritet i riksdagen.
Ett politiskt genombrott tycktes därför vara på väg tidigare i veckan, då Stefan Löfven som förste socialdemokratiske partiledare någonsin med argumentet att "har Norge klarat av att hantera det, så borde väl Sverige kunna det" gav klartecken för att pröva ratificering. Ett rejält magplask då att Björklund någon dag senare börjar idissla frågan om samisk vetorätt. Vilka belägg har Björklund för att samerna i Norge använt ILO 169 som vetoinstrument? Norge ratificerade ILO 169 för mer än tjugo år sedan. Vilka problem har Björklund observerat i vår västra systerland?
I en valrörelse med mörka skuggor av ifrågasättande av minoriteter och de som "inte är som vi" ska Björklund akta sig för att sprida ogrundade vanföreställningar om Sveriges urfolk. Men, lyckligtvis är 'bästföre-tiden' kortare för partiledare än viktiga samhällsfrågor som frågan om urfolkens rättigheter.
Under Björklund har folkpartiet helt abdikerat från sina tidigare tydliga ställningstaganden för samers rättigheter till samernas värsta motståndare i regeringen - centern. De är farligt för ett principiellt rättighetsparti att sitta i samma knä som ett utpräglat intresseparti! Eller är det bara så, att den svenska kolonialmaktens moderna makthavare vill ha ensam vetorätt över hur de marker som deras kungliga föregångare rövat från samerna ska användas? Häleri är den juridiska termen!

FNs internationella urfolksdag

För tjugo år sedan förklarades 9 augusti som FNs internationella urfolksdag med syfte att lyfta fram urfolkens utsatta ställning runt om i världen. Ingen kan påstå att urfolkens ställning förändrats i grunden under dessa tjugo år - inte ens i Sverige.
Redan 1977 uttalade Sveriges riksdag att samerna är Sveriges urfolk. Men, mycket lite har hänt för att stärka samernas ställning i Sverige som urfolk sedan dess. Politiskt är frågan om den internationella urfolkskonventionen - ILO 169 - blockerad, då särskilt centern på den borgerliga sidan och socialdemokraterna på den andra vägrar att ge samerna ökat inflytande över användningen av de marker samerna traditionellt brukat i århundraden. Det är ett frenetiskt vaktslående om den svenska kolonialismens landvinningar på samernas bekostnad. Det går inte att skylla på forna tiders absoluta kungamakt. På juridisk svenska heter statens absoluta makt över dessa markområden HÄLERI.
För någon vecka sedan stod alla ministrar, partiledare och riksdagsledamöter i kö för att återigen uttrycka sitt stöd för hbtq-rörelsen under PRIDE-festivalen. Rätt så! Vem har sedan tid och ork att uppmärksamma samernas ställning i Sverige på tjugoårsdagen av den internationella urfolksdagen?

Gräv hemma i Småland, Annie Lööf!

I dag hölls utanför Stockholms slott en stor manifestation av samer i både norr och i Stockholm mot den rasande takten i nya gruvprospekteringar i de traditionella samiska verksamhetsområdena i Sápmi. Sverige har sedan 1990-talet världens mest generösa gruvexploateringslag. Vilka utländska riskkapitalbolag som helst kan, utan att de lokala markägarna har mycket att säga till om, ge sig in i och prospektera, provbryta och utvinna malm i gruvfyndigheter i Sverige. De flesta ligger i Sápmi.

Den svenska regeringen ser gärna samisk kultur presenteras i högtidliga sammanhang, gärna riktade till omvärlden. Men, när det kommer till hårda penningmässiga frågor, får samerna alltid stå tillbaka. Som av en händelse är det tre centerpartister - Annie Lööf, Lena Ek och Eskil Erlandsson - som sitter som ansvariga ministrar i frågor där det storsvenska samhället har viktiga intressen, där de samiska nästan alltid körs över. Det råkar bara sammanfalla med det faktum, att centerpartiet - särskilt dess företrädare i Västerbotten - har en lång historia av att vara de som mest engagerat i riksdagen hävdar omvärldens intressen mot de samiska.

I fråga om avfallshantering för kärnkraften och vindkraftsutbyggnad brukar folkopinionen vara stark i södra och mellersta Sverige. Vi vill inte se vår vackra natur hotad och sönderslagen. Däremot tycker många att det duger i fjällvärlden, denna orörda natur, där det knappast lever några människor. Den svenska skolan har ju effektivt osynliggjort det urfolk som alltid levt och verkat i stora delar av norra Sverige. Det är ytterst välkommet att protesterna mot hur det storsvenska majoritetssamhället behandlar samerna nu också nått fram till huvudstaden, där även icke-samer kan visa sin solidaritet. Gräv hemma i Småland i stället, Annie Lööf!

Plundringen fortsätter!

Gustav Wasa var ingen ömsint man. Efter att med hjälp av dalkarlarna ha slängt ut dansken ur Sverige lät han sig själv utses till kung. Därefter gjorde han processen kort också med dalkarlarna, som i sin oskuld tyckte sig ha varit delaktiga i nydaningen. Därefter tog Gustav itu med att bygga upp den första moderna kungamakten i konungariket Sverige. Makten över den främsta konkurrenten kyrkan tog han över med en lika hårdhänt reformation. Men, nydaningen krävde pengar, så Gustav och hans söner genomförde en rad åtgärder för att skaffa ytterligare skatteintäkter.

Det var på det här sättet Wasa-kungarna lade samerna under sin makt. Uppe på Nordkalotten bedrevs sedan urminnes tider en omfattande handel, där också ryska handelsmän var involverade. Wasa-kungarna såg till att lägga denna handel och därmed också samerna under sina ofta rätt omilda händer. Handeln koncentrerades i början av 1600-talet till de samiska marknadsplatser, där också de första kyrkorna uppfördes för att kunna kontrollera samerna. Snart tvångskristnades dessa och olika traditionella samiska kulturyttringar förbjöds med stränga straff.

Rätt snart upptäckte kungamakten i Stockholm att Norrland hade mer att bjuda på, vilket rikskansler Axel Oxenstierna uttryckte som att Sverige inte behövde kolonier eftersom vi numera lagt beslag på Norrland. Gruvdrift inleddes, där samerna under vidriga förhållanden tvingades ställa upp för skötseln. Sedan kom skogsbruket, järnvägen, gruvdriften i malmfälten, vattenkraften, vindkraften och så idag ny gruvexploatering, som alla utan samernas hörande drev tillbaka samerna och deras verksamhet.

Under den storsvenska nationalismens guldålder för lite mer än hundra år sedan behandlades samerna av statsmakterna på samma sätt som kolonialmakterna gjorde med invånarna i Afrikas, Asiens och Latinamerikas kolonier. Kulturarvet rövades bort och fördes till muséer i kolonialmaktens huvudstad. Samiska skallar grävdes upp och fördes till universitetens forskning av lägre stående folk.

Man kan tro att detta är historia. Men som jag beskriver i en artikel i Uppsala Nya Tidning sker det på nytt i dagens Sverige. Det samiska kulturarvet är något som statsmakterna bara respekterar, när Fredrik Reinfeldt låter Sofia Jannok framträda på Skansen vid invigningen av det svenska ordförandeåret i EU. I övrigt kör statsmakterna på i Gustav Wasas okänsliga spår.

Monumental storsvensk ignorans!

Vänsterpartiet har i en skrivelse till landstingets trafiknämnd föreslagit att SL-bussarna ska flagga med de nationella minoriteternas resp. flagga på resp. minoritets nationaldag. De fem nationella minoriteterna i Sverige - judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar - som alltid levt sida vid sida med den svenska majoritetsbefolkningen i vårt land, erkändes av Sveriges Riksdag 1999.
Syftet med den nationella minoritetspolitiken är att synliggöra de fem nationella minoriteterna, som under stora delar av vårt lands historia "osynliggjorts och förtryckts". Lagen från 2010 föreskriver också att minoriteterna ska ges inflytande och möjlighet till samråd i frågor som rör dem.
Idag har två av de fem minoriteterna en erkänd flagga och en internationellt fastställd nationaldag - samerna den 6 februari och romerna den 8 april. De finns nu också införda i Svenska Akademins kalender. I takt med att majoritetssamhället vaknar upp ur sin historiska minneslucka, flaggar nu allt fler kommuner och myndigheter - bl a Länsstyrelsen i Stockholm - på dessa två dagar.
Landstingets trafikförvaltning och dess förvaltningschef Anders Lindström lever dock kvar i sin lilla storsvenska glaskub. Utan att ha samrått eller över huvud taget haft kontakt med de nationella minoriteternas företrädare i Stockholmsregionen konstaterar man, att Vänsterpartiets förslag nog inte verkar "i enlighet med de intentioner som uttrycks i rådande lag".
Om flaggning med minoriteternas flagg inte skulle bidra till att synliggöra minoriteterna i Stockholmsregionen, kan man undra vad trafikförvaltningen har för bättre förslag till detta inom sin verksamhet. Det finns fler samer och romer i Stockholms län än i något annat län i Sverige. Vad är syftet med att årligen flagga med Pride-flaggan på SL-bussarna? Och när ska Anders Lindström börja samråda med minoriteterna i frågor som rör dem? Trafikförvaltningen har hela hemläxan kvar att göra enligt minoritetslagen (2009:724)!

Så sant!

"Vi kanske inte alltid behandlat ursprungsfolken med den respekt som jag tycker att de faktiskt har rätt att kräva. Tänk på samerna i vårt eget Sverige." sade utrikesminister Carl Bildt i söndagens Sommarprogram i P1. Så sant!

Tänkte han månne på den storskaliga skogsskövling, gruvdrift och vattenkraftsexploatering som lade grunden för det moderna Sveriges välstånd samtidigt som det slog sönder mycket av och förändrade den traditionella renskötseln och därmed i grunden förändrade det samiska samhället? Och tänkte han månne på den storskaliga vindkraftsutbyggnad i fjällvärlden, som den nuvarande regeringen vill låta följa i spåren av detta?

Lättare att se på distans?

Sveriges riksdag har med eftertryck fördömt folkmordet på armenier i det under Första Världskriget i början av 1900-talet under västmakternas militära kampanj sammanfallande Osmanska riket. Uppfattningen om den egna sakkunskapen om de händelser som ägde rum för ett sekel sedan tycks självklar hos svenska riksdagsledamöter. Det var ett uttryck för en systematisk och avsiktlig politik från högsta ledningen i det dåvarande Osmanska riket.

Vid samma tid var t ex de svenska samerna utsatta för en lika systematisk och avsiktlig politik från högsta ledningen i det svenska riket. Den tog också sikte på att eliminera och lägga beslag på värdefulla markområden. Men, det är förståss mycket mer komplicerat för att svenska politiker ska kunna tala klartext. Det är väl något för det turkiska parlamentet att ägna uppmärksamhet. Det är ju alltid lättare att klarsynt se de övergrepp som ägt rum långt bort.

Samma medlöperi nu som då

Det nazistiska väldet hade när det stod på sin höjdpunkt många medlöpare i Sverige. Än idag finns det de, som hårdnackat vägrar att erkänna det som så brutalt stod klart för de flesta, när taggtrådsportarna till koncentrationslägren öppnades våren 1945. Och än idag finns det många medlöpare också i Sverige, som hittar allsköns ursäkter för Stalinväldet och andra kommunistiska våldshärskare alltifrån Kuba till Folkrepubliken Kina.

Den kinesiska ockupationen och kolonisationen av Tibet och Xinjiang alltsedan Folkrepublikens tillkomst har präglats av ett systematiskt förtryck av ursprungsbefolkningarna tibetaner och uighurer. I Beijings härskarideologi är alla kineser, och om de inte är det, så ska de tvingas att bli det. Kultur, språk, religion och alla andra uttryck för tibetaners och uighurers traditionella identitet ska utraderas. Varje gång ursprungsbefolkningen reser sig till motstånd mot tvångsassimilering och förtryck, finns det medlöpare i Sverige som anser att de ju fått det mycket bättre än före den kinesiska kolonisationen.

När ordföranden i sametinget och DO på SvD Brännpunkt igår beskrev det svenska samhällets kolonisation av samerna, ryckte några storsvenska försvarsadvokater ut. Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt kom i våras ut med en föga imponerande anekdotisk pamflett om svensk diskrimineringspolitik. Innehållet bestod av en samling lösryckta tidningscitat av vad allsköns kända och okända människor påståss ha sagt. För att kamouflera den utomordentligt låga nivån på alstret, beskrev de sig som tidigare ansvariga för diskrimineringsfrågor hos Svenskt Näringsliv. Det talar väl till Svenskt Näringslivs fördel att de åtminstone inte är det längre.

I en replik i dagens SvD Brännpunkt undrar de båda om inte "samerna över tid vunnit på koloniseringen? I stället för en tillvaro som naturfolk, dömt till evig renskötsel har samerna fått ta del av frihet, jämlikhet, demokrati och ekonomiskt välstånd. Det är svårt att se hur samerna skulle ha förlorat på att vara svenskar."

Förutom den monumentala okunnighet de båda visar även här om det svenska samhället och dess historia, så är resonemanget exakt detsamma som hos dem som idag ursäktar övergreppen i Tibet och Xinjiang. Det är inte svårt att rada likartade citat från apartheidsystemets försvarare i det tidigare vita Sydafrika. Kolonialismens försvare är desamma nu som då.

På stället marsch blir lätt flera steg tillbaka

På DN Debatt den 10 november går ett antal rättsexperter på samepolitik under rubriken "Samernas rättigheter försvagas" i polemik mot den samepolitiska rapport som presenterades från regeringen tidigare i höst. Med all önskvärd tydlighet visar de att på stället marsch lätt blir flera steg tillbaka. Som de också påpekar är båda blocken i svensk politik djupt splittrade i synen på samiska rättigheter. Det är mycket lättare att rikta kritik mot apartheid och behandling av kurder långt bortom Sveriges gränser. Samerna har inte mycket att vänta oavsett blockmajoritet. I Alliansregeringen kompromissas klassiska liberala frontpositioner bort i rask takt. Samerna har inte heller mycket att hoppas av tidigare vänner.

Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure

I går kväll hade jag tillfälle att på Stockholms FN-förening lyssna till en av Sveriges främsta och mest välmeriterade toppdiplomater, Lars Norberg, som föreläste om samerna och renbetesrätten - den de har kvar efter det att svenska staten under ett par århundraden fullständigt rättslöst fråntagit dem stora delar.

Lars Norberg, eller Udtja-Lasse som han kallar sig från sin uppväxt i Lappland, gav för halvannat år sedan ut en liten skrift "Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure", där han beskriver sin chockartade upplevelse som regeringens förhandlare om den svensk-norska renbeteskonventionen. Efter att ha företrätt Sverige i internationella sammanhang kring mänskliga rättigheter hade han knappast trott att det hade varit möjligt, att Sverige hade en sådan egen historia av rättslösa övergrepp på sin egen urbefolkning.

Bokens titel för knappast av en tillfällighet tankarna till boken "Bury My Heart at Wounded Knee", som behandlar den amerikanska statens övergrepp på dess urbefolkning, indianerna. Wounded Knee var den plats vid bäcken med samma namn, där 300 indianer av Lakota-Siouxstammen, mestadels kvinnor och barn, massakrerades av den amerikanska armén den 29 december 1890.

Samerna utsattes aldrig för någon massaker i vårt land, men vid samma tid som Wounded Knee berövades samerna många av sina urminnes rättigheter bl a i fråga om renbetesrätten i Sameland. Det är på tiden att detta mörka kapitel i svensk historia kommer upp till ytan. Udtja-Lasses bok är ett lysande bidrag till detta.