Folkmord (definition)

I den rätt förvirrade debatt som förts några dagar runt svenska riksdagens uttalande om folkmordet på armenier 1915, kan det finnas anledning att titta på den definition som FNs folkmordskonvention anger.

"Artikel II
I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp."

Kursiveringarna är mina. Det handlar således inte alls bara om faktiskt dödande. Var och en av de angivna gärningarna räcker för att det ska handla om folkmord. Och det räcker också med att delvis genomföra någon av angivna gärningar. Men, visst är det enklare med hemmasnickrade definitioner av typen: "Det förstår man väl vad folkmord är."

Enfaldigt, okunnigt, ensidigt och väldigt pinsamt!

Ju längre diskussionen fortsätter efter riksdagens uttalande i går om folkmordet på armenier för 95 år sedan, desto mer pinsamt blir det – för riksdagen. Socialdemokraternas taleskvinna i gårdagens debatt var Carina Hägg. Den ordinarie talesmannen Urban Ahlin, som brukar veta vad han pratar om, hade mer än förståeligt kastat in handduken. Carina Hägg ältar om och om ordet ”försoning” i avsaknad av varje argument med innehåll. I dag är hon bekymrad över om beslutet motverkar försoning. Jag kan inte med bästa vilja i världen hävda att Carina Hägg talar mot bättre vetande.

De flesta riksdagsledamöter är nog både välmenande och okunniga. Okunnighet utmärker också texten i den utskottsreservation som bifölls. Inte ett ord om att kanske flest armenier på flykt massakrerades av kurdiska rövarband. Det skulle ju ge helt fel fokus på tragedin. Varför behöver då Turkiet reagera så starkt? Jo, bakom beslutet står en handfull riksdagsledamöter från flera partier, vars syfte är just att brännmärka dagens Turkiet och kasta så mycket grus i försoningsmaskineriet det bara går. Allt för att Turkiet ska fortsätta att betraktas som paria – inte minst i fråga om ett turkiskt medlemskap i EU. Just Turkiet är det onda personifierat i det globala samfundet. Som Carina Hägg uttryckte det idag, så är det inte enskilda turkar idag som ska känna sig utpekade. Turkiska företrädare är inte lika godtrogna som svenska parlamentariker.

I Studio Ett i eftermiddag klamrade sig Carina Hägg krampaktigt fast vid det föregivna motivet att verka för försoning. Och det gör förståss en utomstående bäst och mest trovärdigt genom att peka finger. Till en partivän med turkiska rötter erbjöd hon dialog. Dialog i efterhand erbjuder bara den som inte anser sig behöva lyssna på den andra sidan innan ställning tas. När inga andra argument återstod kom det stammande: ”Det här är ett beslut av partikongressen.” Och då behövs ju inga argument. Och vad partikongressen och den rödgröna vänsteroppositionen i riksdagen framför allt var ute efter, var att tillfoga den borgerliga regeringen ett pinsamt nederlag.

Lättare att se på distans?

Sveriges riksdag har med eftertryck fördömt folkmordet på armenier i det under Första Världskriget i början av 1900-talet under västmakternas militära kampanj sammanfallande Osmanska riket. Uppfattningen om den egna sakkunskapen om de händelser som ägde rum för ett sekel sedan tycks självklar hos svenska riksdagsledamöter. Det var ett uttryck för en systematisk och avsiktlig politik från högsta ledningen i det dåvarande Osmanska riket.

Vid samma tid var t ex de svenska samerna utsatta för en lika systematisk och avsiktlig politik från högsta ledningen i det svenska riket. Den tog också sikte på att eliminera och lägga beslag på värdefulla markområden. Men, det är förståss mycket mer komplicerat för att svenska politiker ska kunna tala klartext. Det är väl något för det turkiska parlamentet att ägna uppmärksamhet. Det är ju alltid lättare att klarsynt se de övergrepp som ägt rum långt bort.