torsdag 29 oktober 2009

Posten revisited

För fyra veckor sedan skrev jag om att det blivit allt glesare med brevlådor också i Stockholms innerstad. Ute i landet har de ju varit bristvara länge. Skärgården hör ju inte ens till Postens verksamhetsområde. I går kväll gjorde jag nästa erfarenhet. Nu kan man inte längre posta ett brev till någon annanstans i Sverige efter kl 19.00 - inte ens utanför Stockholms Central på Vasagatan.

Tidigare kunde man på brevlådan läsa var det fanns en brevlåda med senare tömning. Nu hänvisades till en nätadress!!! Jag hade tyvärr inte min laptop till hands i vimlet utanför Centralen. Kanske gäller fler? Nu visste jag ju att det fanns en brevlåda med sen tömning på Klarabergsviadukten, så jag gick dit. Den senare tömningen är nu också imperfektum. Den fanns - förr. Nu var det också 19.00 som gäller.

Ett gammalt statligt monopol som ska verka på en marknad är den absolut sämsta kombinationen. SJ är ett annat exempel. Strategiskt har man valt att ändra sina avgångstider, så att allt färre haft någon nyttra av dem. Sedan har man kunnat lägga ned linjer med hänvisning till brisande underlag. Posten gör sedan många år likadant. Jag förstår över huvud taget inte vad Posten vill. Vad de inte vill är desto mer uppenbart - att leverera post efter kundernas behov.

tisdag 27 oktober 2009

Trubbigt om dubbar

Det är märkligt hur enkelspårigt de flesta frågor hanteras i vårt land. Sverige är ett geografiskt mycket stort land. Det sträcker sig väldigt långt i nord-sydlig riktning med stora klimatskillnader. Det består av såväl storstad som omfattande glesbygd, Med andra ord är Sverige väldigt olika beroende på var man befinner sig. Men alla debatter har just den punkt där debattören befinner sig som utgångspunkt. Och då ska det vara på samma sätt överallt utan undantag. Likhet är riktmärket.

Debatten om däckdubbarnas vara eller inte vara är ett lysande exempel på detta. Höga partikelhalter på vissa innerstadsgator i Stockholm City är ett allvarligt hälsoproblem, som måste åtgärdas. Men, varför måste det leda till dubbdäcksförbud på landet? Miljöpartiet är allra mest extremt med sin taleskvinna Karin Svensson Smith från Lund. Totalförbud också i Lapplands inland.

Också i Roslagen är det väldigt annorlunda en fuktig senhöstmorgon när det fryser på. Nu ryktas det att Vägverket är på gång att korta den period som dubbdäck är tillåtna. Inga dubbdäck före 1 december. Men det är ju inte under högvintern som den oväntade halkan morgon och kväll uppstår utan just i början eller slutet av vintern. Visst kan det vara krångligt för den enskilde att inte kunna åka med samma däck - dubbar eller icke dubbar - överallt, men dubbförbuden måste kunna begränsas geografiskt till de stadsområden, där problemet med partikelhalter är stort. Sverige ser inte ut som Stockholms innerstad, även om många som bor och verkar där har svårt att inse det.

lördag 24 oktober 2009

Festligt på IP i Ljusdal!

I helgen är det fest på IP i Ljusdal - bandyfest. Efter mer än trettio års bandyfester - tack vare idésprutan Björn Swartswe - var vädrets makter inte nådiga sista finaldagen i fjol. Trots att detta kunde lösas ganska enkelt genom att köra finalmatcherna i Dina Arena i Edsbyn bröt paniken ut i helt oproportionerliga former. World Cup i bandy flyttas i två år till Sandviken i avvaktan på om Ljusdal bygger en egen hall. För två veckor sedan avgjordes årets Cup i Göransson Arena i Sandviken. Sportsligt av hög klass, men någon folkfest à la Ljusdal blev det inte och kan nog aldrig bli.

Ljusdal ger sig dock inte. I går kväll var det högtidlig invigning av Bandyduellen mellan Ljusdals BK och Bollnäs GIF. Ljusartisteri, stämningsfylld musik, fanborg och en bandyis fylld av knattar på skridsko. Härligt! Och LBK-ordföranden Yvonne Oscarsson leder hemtagandet av Cupen till Ljusdal 2011. Ska någon lyckas är det hon.

LBk stretade på bra i en fartfylld öppningsmatch i går kväll. Sista kvarten rann det dock iväg. Det är skillnad på effektivitet mellan Elitserie och Allsvenskan. Hoppas LBK kan täta i nattmatchen om några timmar. I eftermiddags var det dags för veteranmatch. Bollnäs vann på straffläggning efter 6-6 i full tid. Både i andra halvlek och i straffläggningen räddades GIF-arna av den inlånade LBK-keepern Lasse Öhman, även om Mårten Pahlbäck i LBK-buren gjorde kvällens mest spektakulära räddning. Lasse skulle lätt ta en plats i buren på elitnivå också idag.

Det var en särskild känsla att se veteranerna på isen igen. Lasse Öhman och Håkan Forsgren borde absolut ha fått chansen på landslagsnivå på den tiden det bar sig. Sergei Zimin, förste ryssen i LBK, och Maxim Potechkin har båda LBK-hjärta. Tord Amré var samma måltjuv som han alltid varit. Mina egna ögonstenar Stefan Blom och Micke Djäkner gjorde väl inte någon av sina mer minnesvärda matcher i kväll. Mycket bättre fart under skridskorna var det på bröderna Tommy och Lännart Nilsson. Bandyfest!

Miljöpartiet de röda

I diskussionen om vad som skulle kunna ske, om det hypotetiska skulle inträffa att ett främligsfientligt parti skulle bli vågmästare i riksdagen, har först fp-ledaren Jan Björklund och därefter statsminister Fredrik Reinfeldt öppnat för samarbete med miljöpartiet för att undvika en av alla oönskad vågmästarroll.

Inviten avvisas av språkröret Peter Eriksson med att avståndet till moderaterna är för stort. Uppenbarligen väldigt mycket större än till arvtagaren till Sveriges Kommunistiska Parti, där fortfarande framstående företrädare kallar sig kommunister av hela sitt hjärta. Med dem kan Peter Eriksson t o m sätta sig i gemensam regering. Men samarbete med moderaterna i en nödfallssituation för att undvika att främlingsfientliga krafter kan spela ut blocken mot varandra det är avståndet alldeles för stort för.

Tack och lov är avståndet allt större mellan språkrören och deras gräsrötter. För de som fortfarande har kvar sin anknytning till partiets rötter, är blotta tanken att miljöpartiet skulle höra hemma i ett av blocken groteskt. Forsatt Alliansstyre efter valet 2010 innebär att Peter Eriksson vare sig är minister i en vänsterregering eller språkrör.

torsdag 22 oktober 2009

Greg Hancock - Den störste

Greg Hancock slutar köra för Rospiggarna efter femton säsonger. Femton säsonger i samma speedwayklubb är stort för en förare i allra högsta världsklass. En sådan lojalitet är sällsynt. Även förare fostrade i Rospiggarna sätter sig själv främst när pengar och framtidsutsikter lockar på andra sidan ån. Men Greg Hancock är en ovanligt stor idrottsman - den störste i Roslagen på mycket länge. Roslagen kan bara känna en djup tacksamhet över de femton år Greg Hancock skänkt bygden. De sportsliga prestationer han skänkt publiken på Orionparken är oräkneliga. Tack!

tisdag 20 oktober 2009

De breda grabbarnas allians

På DN Debatt i lördags presenterades en ny allians i Stockholmspolitiken - Socialdemokraterna och Stockholms Handelskammare. De två främsta förespråkarna för ett omfattande sprängande och borrande fram och tillbaka under Stockholmsregionens centrala delar för ett tunnelbanenät kors och tvärs genom regionens begrgrund. Det är svårt att inte höra den tvåstämmiga men samstämda körsången i bakgrunden av byggoligopol och byggfack. Byggnads är ju t ex socialdemokraternas enskilt största valfinansiär. Egenintresset sviker sällan.

Några påpekanden inledningsvis. Handelskammaren var på sin tid den främsta kritikern av förverkligandet av Tvärbanan - den i modern tid mest succéfyllda kollektivtrafiksatsningen i Stockholmsregionen. Oavsett vad som händer i resten av världen går det bara bilar ovan jord och tunnelbana under jord i Handelskammarens världsbild.

I artikel påstås det moderata trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm ha strukit finansieringen av tunnelbana till Nya Karolinska Sjukhuset/Norra Stationsområdet. Innehållet i landshövding Per Unckels länstrafikplan - i den fanns ingen tunnelbana - ställde sig också socialdemokraterna och deras trafikpolitiska talesman Lars Dahlberg bakom så sent som i juni månad. Insikten om att socialdemokraterna befinner sig i ett opinionsmässigt fritt fall i Stockolmsregionen legitimerar sedan dess tydligen varje övergrepp på sanningen.

Den socialdemokratiska paniken i Stockholmsregionen avslöjas dessutom tydligt med den nya alliansen med Handelskammaren. Med denna omöjliggörs i praktiken varje alliansbygge med miljöpartiet på länsnivå, om inte miljöpartiet lägger sig platt på rygg. Men, det anser sig nog inte socialdemokraterna behöva bry sig om. Väljarna kommer ändå inte att ge något majoritetsmandat till en vänsterallians i Stockholms läns landsting.

Mycket talar också för att det som också förenar socialdemokrater och Handelskammare är att de tillsammans utgör den nya skattehöjaralliansen. Hur ska annars alla tunnlar under Stockholm finansieras? Eller är det omprioriteringar från offentligfinansierad sjukvård till privat? Kanske inte oväntat från Handelskammaren, men socialdemokraterna?

Nej, vad vi ser är framför allt de breda grabbarnas allians. Här ska inte lekas med modellspårvägar utan sprängas och brytas fram genom berggrunden. Så bevisar man sin manlighet.

måndag 19 oktober 2009

Gunnar Andrén om provvalet

Gunnar Andrén har misslyckats få in denna kommentar på min blogg och har bett att jag lägger ut den.

"Hej! Jag vill varmt gratulera Lennart och Norrtälje. Nu finns en god chans att få en riktig liberal bosatt i Gräddö i riksdagen - nu är det väljarna som har makten.

Och det är nog väldigt rätt som Lennart säger: De 1,4 miljonerna som bor i Stockholms län utanför Stockholms stad behöver "egna" riksdagsledamöter. Nina, jag och Lennart är just sådana företrädare.

Än en gång: Grattis!

Gunnar Andrén
Stocksund"

fredag 16 oktober 2009

Ett riktigt varmt tack!

Nu är resultatet av folkpartiets provval till riksdagen i Stockholms län klart. Konkurrensen var hårdare än någonsin. Inte mindre än sex rikspolitiker bosatta i Stockholm stad, som är egen valkrets med egen riksdagslista, ställde i år upp som kandidater också i länet. På vilken lista de sex - partiledare Jan Björklund, minister Nyamko Sabuni, partisekreterare Erik Ullenhag samt riksdagsledamöterna Carl B Hamilton, Barbro Westerholm och Fredrik Malm - slutligen kandiderar återstår att se. Alla sex kom tillsammans med Birgitta Ohlsson överst också i provvalet i stan’.

Gunnar Andrén från Danderyd - den ende av länets riksdagsledamöter idag, som ägnar ett omfattande intresse åt politiska frågor som berör just länet - landets största riksdagsvalkrets - tog sig in på en hedrande 6:e plats. Nina Lundström, vårt oppositionsråd i Sundbyberg - bostadspolitisk talesman i riksdagen 2002-2006 - kom på 8:e plats, men hade 7:e flest ettor på provvalssedlarna. När länets riksdagslista spikas i mitten av november ska länets två egna toppkandidater Gunnar och Nina självklart ha valbara platser!

För egen del kan jag bara uttala ett djupt känt varmt tack till alla partivänner, som med sin röst uttryckt sitt stöd för min kandidatur. Det här var tredje gången jag ställde upp i ett provval i Stockholms län. Trots den hårda konkurrensen förbättrade jag mina resultat från provvalen 2002 och 2006. Jag vill gärna se det som ett resultat av tydliga ställningstaganden också i kontroversiella frågor. En klar 9:e plats och plats nummer tre av de kandidater som bor och verkar i länet är i alla händelser en utomordentligt stark uppmuntran i mitt fortsatta arbetet. Jag står givetvis till förfogande på riksdagsvalsedeln!

torsdag 15 oktober 2009

Välkommen!

Listan över bloggar jag följer har fått nya medlemmar. Min gode vän Mats Hasselgren, folkpartiets mest framgångsrika kommunpolitiker i Stockholmsregionen, oppositionsråd i Täby, har startat en blogg Med liberala Täbyögon, där vi kan följa det liberala alternativet i en kommun, där moderaterna tror att de kan göra vad de vill och hur de vill.

En fritänkare av betydande mått är Annika Nordgren Christensen, god vän och miljöpartist, som satt stark personlig prägel på miljöpartiets försvars- och säkerhetspolitik från sitt inträde i riksdagen 1994 och fram till sitt överraskande avsked från försvarsberedningen i vintras. Hennes blogg Försvarsbloggen lästes av alla som ville veta vad som var värt att veta på området och saknades stort sedan den tystnat i vintras. Nu är Annika på banan igen med ett par vänner på Världens blogg.

Allt är inte politik och samhällsanalys. Mona Mörtlund, den finstämda poeten från Kangos i Tornedalen, skriver på meänkieli för både barn och vuxna, både lyrik och dramatik. I höst kom hennes andra diktsamling "Mörtlunds Mona". För ett år sedan hade jag den fantastiska förmånen att höra Mona och Simon Marainen, same från Nedre Soppero, framföra dikt och jojk på samiska, meänkieli och svenska på temat "Denna älvs vatten är jag". Hennes blogg heter just Mona Mörtlund - Denna älvs vatten är jag.

onsdag 14 oktober 2009

Världsbäst i höjda skatter

I en DNDebatt-artikel i början av hösten skrev fyra socialdemokratiska kommunalråd i Stockholmsregionen att "Bilden av att socialdemokraterna alltid ser ett utrymme att höja skatten eller införa en ny måste suddas ut." Självinsikten är slående men uppgiften är gigantisk.

Inför valet 2010 utlovar både Mona Sahlin, landstingsoppositionsrådet ingela Nylund Watz och oppositionsrådet i Norrtälje Elisabeth Björk höjd skatt. Över detta reflekterar jag i en debattartikel "Tuffa skattesmällar om vänstern vinner valet" i gårdagens Norrtelje Tidning.

Riv upp och gör om!

I dag fattar riksdagen beslut om den nya FRA-lagen efter ett antal omplåstringar. Beslutet blir det väntade. Det har sedan länge lagts alldeles för mycket prestige i vågskålen för att något annat skulle vara möjligt. Jag vet sedan tolv år i försvarspolitiken, att socialdemokraterna alltid bjudit in oppositionen att vara med om svåra och långsiktiga beslut. Men, det har alltid handlat om att vara delaktig i det beslut som socialdemokraterna dikterat. Den uteblivna dialogen om FRA-lagen inleddes redan under regeringen Göran Persson. De moderata försvarsministrar som sedan tagit över stafettpinnen har inte varit bättre.

Dagens beslut är ett oöverskådligt lappverk. Dess trovärdighet undergrävs ytterligare av hur processen gått till. I dagens SvD avslöjas att flertalet av ledamöterna i försvarsutskottet - det utskott som tragglat sig igenom lagförslaget - har bristfälliga kunskaper om hur det ska fungera. Om det kommer att fungera får vi kanske veta senare, men det kan också bli så, att bristerna kommer att döljas i avsiktliga dimridåer.

Vi behöver signalspaning också i Sverige. Vi behöver i allt högre utsträckning ta behovet av ett fungerande integritetsskydd på allvar. Och vi behöver få en politisk process som väcker respekt hos medborgarna. Allt detta talar för att FRA-lagen bör rivas upp och göras om från början. Det har givetvis ett pris. Priset för att inte göra det är mycket högre.

tisdag 13 oktober 2009

Kinesisk rättvisa med EUs hjälp

Den 5 juli bröt omfattande oroligheter ut i Xinjiangs huvudstad Urumqi. Xinjiang är den västliga provins som Folkrepubliken Kina införlivade 1949 utan att dess uighuriska befolkning hade någon talan. Genom en systematisk och omfattande folkförflyttning har den uighuriska befolkningen försatts i numerisk minoritet i sitt eget land och dessutom gjorts till andra klassens invånare. Mönstret är detsamma som i Tibet.

Åsikterna om händelseutvecklingen den 5 juli går isär. De kinesiska säkerhetsstyrkorna gick i alla händelser till brutalt angrepp mot uighurer under majoritetskinesernas både bifall och medverkan. Ett koloniserat och underkuvat folk ska veta sin plats.

I går kom den första domen från domstolsförhandlingarna i oroligheternas spår. Sex dömda till döden och en till livstids fängelse. Alla givetvis uighurer. Det är de som ska lära sig sin läxa. Att domstolförhandlingarna är iscensatta uppifrån på sedvanligt manér är kanske inte så konstigt. EU brukar berömma sig över de insatser som görs för att lära kinesiska rättsmyndigheter grundläggande mänskliga rättigheter. Men det gäller förståss inte dem som har en annan syn på sakernas tillstånd än makthavarna i Beijing.

måndag 12 oktober 2009

Den symboliska fyllan

Att se ett samband mellan alkoholförtäring och fotbollsvåld anser en ledande stockholmspolitiker mest vara uttryck för symbolpolitik. Att det är familjefest med många barn på läktarna, när elitklubbarna Brommapojkarna, Assyriska och Syrianska spelar för nyktra supportrar medan huliganism och våldsutbrott präglar matcher med AIK, Djurgården och Hammarby inför inte bara måttligt berusade fans har säkert helt andra orsaker. Varför leta så lättköpta sammanhang? Då skulle man kanske behöva vidta åtgärder och inte kunna nöja sig med att vara bekymrad.

söndag 11 oktober 2009

För många L i fotboll!

Frågan är inte vare sig om det var orättvist eller om det var fråga om bortdömning. Sverige spelade bort platsen i VM i Sydafrika långt tidigare - i match efter match. Fotboll handlar om att göra mål - ju fler dess bättre. I Sverige tror man sig kunna både gå till VM och vinna SM genom att inte göra fler mål än absolut nödvändigt. Resultatet talar för sig.

Nu är det dags för en städning uppifrån och ned i fotbollens trappa. En rad L bör lämna plats för kreativitet och fantasi. Lagrell, Lagerbäck, Larsson ......

Belastning - ingen tillgång

Kändisadvokater har på senare tid på sina håll upplevts som en tillgång för vissa politiska partier. För politiken är de sällan en tillgång, däremot oftast en belastning. Ingen nämnd och ingen glömd.

fredag 9 oktober 2009

Så pinsamt!

För ett år sedan skrev jag följande på min blogg, när norska stortingets Nobelkommitté presenterat 2008 års fredspristagare. "Den norska Nobelkommittén har aldrig utmärkt sig för särskilt modiga ställningstaganden. Alldeles för ofta har besluten om Nobels fredspris fattats med utgångspunkt från vart dagens vindar blåser. Det gör att fredspriset väldigt sällan fått någon avgörande effekt på utvecklingen framöver." Det konstaterandet står sig bara alltför väl.

tisdag 6 oktober 2009

I vems knä sitter Kjell Jansson?

I höst avgörs en rad viktiga frågor om hur vägar och järnvägar ska utvecklas de kommande femton åren. Det är strategiskt viktiga frågor för hela landet, för Stockholmsregionen och också för Roslagen. De sex Roslagskommunerna Danderyd, Täby, Vaxholm, Österåker, Vallentuna och Norrtälje har tillsammans 230.000 invånare. Det är lika mycket som ett mindre svenskt län. Roslagen har den lägsta kollektivtrafikandelen, eftersom särskilt den spårbundna trafiken är så eftersatt.

Nu byggs Roslagsbanan ut till en modern järnväg med dubbelspår och betydligt både snabbare och tätare trafik. Nu öppnas möjligheter som förr var otänkbara. En resa från Rimbo till Östra Station skulle kunna gå på 40 minuter. Det klarar varken bil eller buss. Inför de kommande besluten på läns- och riksnivå har därför frågan om förlängning till Rimbo väckts, bl a av folkpartiets kommunal- och oppositionsråd runt om i Roslagen.

Men från Norrtäljes politiska ledning - Rimbo ligger i Norrtälje, om de har glömt det - har det varit kompakt tyst. När Roslagskommunerna för ett par veckor avgav ett gemensamt remissvar på de kommande infrastrukturbesluten väcktes frågan på nytt av folkpartiets företrädare. Inte ett ord om detta i det yttrande som de moderata kommunalråden inklusive Kjell Jansson beslutade. Det enda som står är att man välkomnar en fortsatt utredning av Roslagspilen, ett pendeltåg, som någon gång om ett par generationer skulle kunna dras upp längs Roslagskusten.

Nu säger de moderata kommunalråden på hemmaplan - också Kjell Jansson, påstås det - att det kan betyda många olika saker. Varför säger man då inte det i de skrivelser som går till högre nivå, där de slutliga besluten fattas. Där läser man det utsagda och inte det outsagda. Jo, de moderata kommunalråden är sinsemellan oeniga, och då gäller det lojalt att inte visa upp några sprickor i fasaden.

I morgon den 7 oktober ska Roslagskommunerna yttra sig över förslaget till Regional Utvecklingsplan för Stockholmsregionen 2010. Frågan om Roslagsbanan till Rimbo kommer upp igen - återigen på förslag av folkpartiets företrädare. Är Kjell Janssons lojalitet även denna gång starkare gentemot de moderata bröderna i andra kommuner än t ex Rimbobornas intressen? I vems knä sitter Kjell Jansson?

måndag 5 oktober 2009

Heder åt Gefle IF, BK Häcken och BP!

Bara tre allsvenska fotbollsklubbar har kuraget att gå emot den allmänna trenden att fotboll och alkohol hör ihop. Ingen servering av starkare dryck än lättöl. Minskar kanske de direkta intäkterna från alkoholförsäljningen, men ger å andra sidan kanske ökade biljettintäkter för barnfamiljer och andra som vågar gå och njuta av fotbollen utan att behöva vara rädd för den överförfriskade dräggen.

SvD:s kartläggning idag visar på en beklämmande strutsmentalitet hos klubbar och tillståndsgivare. Det var värre förr, när åskådare fyllde på under pågående match från medhavd alkohol, lyder ett argument. Den ska inte kunna komma in, om visitationen fungerar korrekt. Folk var fullare redan när de kom förr. Ingen arrangör är tvungen att släppa in berusade åskådare. Vi har bättre koll, när det sker genom servering. Den kollen är noll, vilket varje besökare på t ex Råsunda kan notera. Det kan inte vara fel att ha lite trevligt med en öl på läktaren. Det är inte trevligt, när det blir alldeles för många alldeles för ofta.

lördag 3 oktober 2009

Man bugar!

Jag är ingen ÖIS-fantast. Tvärtom var mitt val av IFK Göteborg som favoritlag våren 1958 ett tufft val, då alla kompisarna på gatan i södra Göteborg höll på ÖIS. Idag klappade dock fotbollshjärtat för de röd-blåas heroiska kamp i ösregnet på Gamla Ullevi. 4-2 blev slutsiffrorna mot guldaspiranten och regerande svenska mästarna Kalmar FF. Och siffrorna var inte för stora.

Sedan stjärnsmällen 1-5 i baken i första matchen i våras mot GAIS har de röd-blå varit totalt avsågade i tabellens botten. Skadorna på nyckelspelare som Marcus Allbäck har varit otaliga. Frågan har bara varit vilket lag som ska följa ÖIS i nedflyttningen.

Men, där det finns hjärta, där ger man aldrig upp. Det har inte ÖIS gjort. Med landslagets mångårige måltjuv Marcus Allbäck på nytt på läktaren spelade de röd-blå ut Kalmar efter noter. Vilja och finess var vinnarmelodin. Så som det ska vara i fotboll. Med fyra omgångar kvar är ÖIS för första gången inte sist i tabellen - inte ens näst sist.

EUdemokratin har segrat

Det berömda EU-konventet inrättades för att öka demokratin inom EU och föra fler av besluten närmare medborgarna. I maktkampen mellan regeringar, kommissionen och parlamentet blev resultatet att fler beslut fördes längre bort från medborgarna. I en folkomröstning om något så fundamentalt som de grundläggande spelreglerna mellan nationell och europeisk nivå fick det irländska folket möjlighet att uttala sin uppfattning. Det blev NEJ.

Men, frågan om var besluten inom EU ska fattas är alldeles för viktig för att medborgarna ska få säga sitt. I Sverige blev det minsann ingen folkomröstning. Det vet ju ingen hur det skulle ha kunnat gå. Så ansvarslös kan man inte få vara. Men ett NEJ är bara ett NEJ i vissa sammanhang. I EU ser makthavarna till att det blir en ny folkomröstning, så att rätt resultat förr eller senare kan segra. Signalen är klar. Makten har förts ännu högre upp över medborgarnas huvuden. Det var ju det som var avsikten med Lissabonfördraget.

fredag 2 oktober 2009

Varumärket Posten

Letade en brevlåda igår. Fick leta länge. De blir allt färre. Och det var inte i Norrlands inland, där det ju som bekant är glest, utan i Stockholms innerstad. Det gav mig anledning att fråga mig själv flera gånger, varför jag egentligen skickar brev. Och det är väl själva poängen bakom Postens rationaliseringar och indragningar - nämligen att allt fler ska överge just tanken att skicka brev.

Nu vet jag att Posten är skickliga på att visa upp statistik på alla ledder, som visar att underlaget för en bred postbefordran sjunkit drastiskt. Det är bara så att Posten har en väldigt egen bild av vad som är hönan och vad som är ägget. Redan för tjugofem år sedan kunde jag först i Linköping och sedan i Ljusdal konstatera, att Postens tömningstider glesades ut och lades allt tidigare på dagen, för att den som var sysselsatt på dagtid inte skulle hinna fixa och posta ett brev vid dagens slut, så att det var framme nästa dag.

Idag har Posten i det närmaste nått sitt mål. Och för mig får Posten ha vilken affärsidé som helst - också om den inte inbegriper mig och mina behov. Vad jag däremot inte kan förstå, är hur Posten fortfarande kan få behålla äganderätten till varumärket Posten. Det borde utauktioneras till någon som har ett genuint intresse av idén bakom - nämligen att befordra post.

torsdag 1 oktober 2009

Allting glömt, ingenting lärt!


Idag firar Folkrepubliken Kina sin 60-årsdag. Den 1 oktober 1949 utropade Mao Zedong den nya staten efter segern i det blodiga inbördeskrig som rasat i flera decennier, också parallellt med kriget mot de japanska inkräktarna under 30-talet fram till krigsslutet 1945.

Utan yttre fiender vände sig Mao därefter mot alla verkliga och inbillade motståndare inom det kinesiska folket. Maos excesser gentemot dessa blev minst lika blodiga. Mao står tillsammans med Hitler och Stalin gemensamt på förstaplatsen för 1900-talets värsta massmördare. Ideologiska förtecken dolde bara ytligt de illdåd som alla tre bar det yttersta ansvaret för.

När Kina idag firar sitt 60-årsjubiléum sitter Maos porträtt som vanligt på sin hedersplats på Himmelska Fridens Port, den plats där han utropade Folkrepubliken för 60 år sedan. Ingen kinesisk ledare vågar med ett andetag beröra de brott mot mänskligheten som Mao var arkitekten bakom. Det kinesiska folket har fått betala ett ohyggligt pris för en paranoid och gränslöst maktlysten despot. Dagens kinesiska ledare låtsas ha glömt allt och ingenting lärt.

På Himmelska Fridens Torg har företrädare för världens stater varit med och deltagit i firandet. Inte heller de har lärt någonting och låtsas ha glömt allt. Låt oss bara föreställa oss reaktionerna på något lokalt porträtt av Hitler i någon bortglömd landsortshåla. Vilket ramaskri världen över det skulle ha föranlett. Å andra sidan spelar den ryske ledaren Putin ganska ohöljt på nationalistiska stämningar kring Stalin utan att omvärlden låtsas om något.

Men, detta är inte bara historia. Samma omvärld vänder ryggen till den enda fullblodsdemokratin i den kinesiska språk- och kultursfären på andra sidan Taiwan-sundet. Kinas dissidenter misshandlas å det brutalaste hur många kurser om mänskliga rättigheter EU-staterna än bjuder på. Och såväl tibetaner som uighurer får med sitt blod betala viljan att upprätthålla sin identitet och rätt till självbestämmande gentemot den kinesiska kolonialmakten. Men världssamfundet firar 60 år sedan Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina.