Nu är resultatet av folkpartiets provval till riksdagen i Stockholms län klart. Konkurrensen var hårdare än någonsin. Inte mindre än sex rikspolitiker bosatta i Stockholm stad, som är egen valkrets med egen riksdagslista, ställde i år upp som kandidater också i länet. På vilken lista de sex - partiledare Jan Björklund, minister Nyamko Sabuni, partisekreterare Erik Ullenhag samt riksdagsledamöterna Carl B Hamilton, Barbro Westerholm och Fredrik Malm - slutligen kandiderar återstår att se. Alla sex kom tillsammans med Birgitta Ohlsson överst också i provvalet i stan’.
Gunnar Andrén från Danderyd - den ende av länets riksdagsledamöter idag, som ägnar ett omfattande intresse åt politiska frågor som berör just länet - landets största riksdagsvalkrets - tog sig in på en hedrande 6:e plats. Nina Lundström, vårt oppositionsråd i Sundbyberg - bostadspolitisk talesman i riksdagen 2002-2006 - kom på 8:e plats, men hade 7:e flest ettor på provvalssedlarna. När länets riksdagslista spikas i mitten av november ska länets två egna toppkandidater Gunnar och Nina självklart ha valbara platser!
För egen del kan jag bara uttala ett djupt känt varmt tack till alla partivänner, som med sin röst uttryckt sitt stöd för min kandidatur. Det här var tredje gången jag ställde upp i ett provval i Stockholms län. Trots den hårda konkurrensen förbättrade jag mina resultat från provvalen 2002 och 2006. Jag vill gärna se det som ett resultat av tydliga ställningstaganden också i kontroversiella frågor. En klar 9:e plats och plats nummer tre av de kandidater som bor och verkar i länet är i alla händelser en utomordentligt stark uppmuntran i mitt fortsatta arbetet. Jag står givetvis till förfogande på riksdagsvalsedeln!
Visar inlägg med etikett provval. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett provval. Visa alla inlägg
fredag 16 oktober 2009
torsdag 20 augusti 2009
Jag ställer upp 2010
”Jag var för snäll” är titeln på den självbiografiska bok som Hans Lindblad gav ut, när han lämnade riksdagen i januari 1993. Hans var min företrädare på Gävleborgsbänken i riksdagen och förebild allt sedan jag som 16-åring gick med i ungdomsförbundet hemma i Dalarna, där Hans var ordförande. Alltid lika envis och orädd.
Många som följt Hans i politiken såg därför snarast titeln som ett skämt, men när jag själv lämnade riksdagen 1998 hade jag helt förstått vad Hans menat. Respekten inför uppdraget är stor när man är ny i riksdagen. Det färgar av sig på hur man uppträder. Efteråt frågar man sig, varför var jag inte tuffare mot maktens företrädare? Det är ju det uppdrag jag har av mina väljare.
I den debatt som förts det senaste året om riksdagens och riksdagsledamöternas ställning återkommer ständigt frågan om deras självständighet. För egen del kan jag, inte minst efter att nära ha följt både frågan om övergångsregler för medborgare i de nya EU-medlemsstaterna (2004) och FRA-lagen (2008), konstatera, att det krävs både mod, övertygelse och livserfarenhet för att orka stå upp mot det uttalade men väl så och ofta outtalade kravet att följa något slags partilojalitet, när egen övertygelse och partiets kärnbudskap säger något annat.
I valet 1998 tappade folkpartiet alla sina mandat norr om Uppsala (utom i det frisinnade fästet Västerbotten). Inför valet 2002 avböjde jag att på nytt kandidera i Gävleborg. I valen 2002 och 2006 kandiderade jag däremot till Stockholms läns landsting, där jag fick väljarnas förtroende att representera Roslagen. 2006 kandiderade jag också på en plats en bit ned på riksdagslistan för Stockholms län.
Inför valet 2010 har jag nu föreslagits att kandidera i folkpartiets provval till riksdagen. Att vara folkvald och förtroendevald i riksdagen är det finaste uppdrag man kan ha. Jag skulle nu på allvar vilja bidra till att stärka riksdagens roll och självständighet. Som folkvald företräder man givetvis det parti för vilket man kandiderar. Men man företräder också de väljare som valt att rösta på både det partiet och de kandidater som blir valda. Och jag vet från mina knappt sex år i riksdagen att Du som enskild ledamot kan göra skillnad. Men, Du måste vilja och stå pall.
I det kommande provvalet för folkpartiet i Stockholms län går jag till val på följande frågor som jag vill driva. Den som följt mig genom åren, också det senaste året här på min blogg, känner igen de flesta sedan tidigare:
• Fastighetsskatten ska bort!
• Halvera företagens regelbörda!
• LAS ska bort!
• Ingen kvoterad föräldraledighet!
• Riv upp FRA-lagen!
• Urfolk har rättigheter!
• Stoppa mobbing!
• Roslagsbana till Arlanda/Rimbo!
• Levande skärgård året runt!
• Torrlägg drogträsket!
• Polisen nära Dig!
• Försvar värt namnet!
Många som följt Hans i politiken såg därför snarast titeln som ett skämt, men när jag själv lämnade riksdagen 1998 hade jag helt förstått vad Hans menat. Respekten inför uppdraget är stor när man är ny i riksdagen. Det färgar av sig på hur man uppträder. Efteråt frågar man sig, varför var jag inte tuffare mot maktens företrädare? Det är ju det uppdrag jag har av mina väljare.
I den debatt som förts det senaste året om riksdagens och riksdagsledamöternas ställning återkommer ständigt frågan om deras självständighet. För egen del kan jag, inte minst efter att nära ha följt både frågan om övergångsregler för medborgare i de nya EU-medlemsstaterna (2004) och FRA-lagen (2008), konstatera, att det krävs både mod, övertygelse och livserfarenhet för att orka stå upp mot det uttalade men väl så och ofta outtalade kravet att följa något slags partilojalitet, när egen övertygelse och partiets kärnbudskap säger något annat.
I valet 1998 tappade folkpartiet alla sina mandat norr om Uppsala (utom i det frisinnade fästet Västerbotten). Inför valet 2002 avböjde jag att på nytt kandidera i Gävleborg. I valen 2002 och 2006 kandiderade jag däremot till Stockholms läns landsting, där jag fick väljarnas förtroende att representera Roslagen. 2006 kandiderade jag också på en plats en bit ned på riksdagslistan för Stockholms län.
Inför valet 2010 har jag nu föreslagits att kandidera i folkpartiets provval till riksdagen. Att vara folkvald och förtroendevald i riksdagen är det finaste uppdrag man kan ha. Jag skulle nu på allvar vilja bidra till att stärka riksdagens roll och självständighet. Som folkvald företräder man givetvis det parti för vilket man kandiderar. Men man företräder också de väljare som valt att rösta på både det partiet och de kandidater som blir valda. Och jag vet från mina knappt sex år i riksdagen att Du som enskild ledamot kan göra skillnad. Men, Du måste vilja och stå pall.
I det kommande provvalet för folkpartiet i Stockholms län går jag till val på följande frågor som jag vill driva. Den som följt mig genom åren, också det senaste året här på min blogg, känner igen de flesta sedan tidigare:
• Fastighetsskatten ska bort!
• Halvera företagens regelbörda!
• LAS ska bort!
• Ingen kvoterad föräldraledighet!
• Riv upp FRA-lagen!
• Urfolk har rättigheter!
• Stoppa mobbing!
• Roslagsbana till Arlanda/Rimbo!
• Levande skärgård året runt!
• Torrlägg drogträsket!
• Polisen nära Dig!
• Försvar värt namnet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)