Svart dag för Liberalerna!

Dagens omröstning om att ge de 9000 ensamkommande unga en förnyad möjlighet i stället för den som schabblades bort av myndigheternas agerande hösten 2015 visade att det åtminstone finns ett liberalt parti i riksdagen. Aktiv handling går före partibeteckning!
De enskilda ledamöter från (L) och (Kd) som därutöver visade sig besitta en säker liberal kompass har min högaktning. Jag inser varför ledningen i (L) inte vill ha kvar de som följer sin inre övertygelse i den riksdag som väljs i höst. En svart dag för Liberalerna!

Jag ställer upp 2010

”Jag var för snäll” är titeln på den självbiografiska bok som Hans Lindblad gav ut, när han lämnade riksdagen i januari 1993. Hans var min företrädare på Gävleborgsbänken i riksdagen och förebild allt sedan jag som 16-åring gick med i ungdomsförbundet hemma i Dalarna, där Hans var ordförande. Alltid lika envis och orädd.

Många som följt Hans i politiken såg därför snarast titeln som ett skämt, men när jag själv lämnade riksdagen 1998 hade jag helt förstått vad Hans menat. Respekten inför uppdraget är stor när man är ny i riksdagen. Det färgar av sig på hur man uppträder. Efteråt frågar man sig, varför var jag inte tuffare mot maktens företrädare? Det är ju det uppdrag jag har av mina väljare.

I den debatt som förts det senaste året om riksdagens och riksdagsledamöternas ställning återkommer ständigt frågan om deras självständighet. För egen del kan jag, inte minst efter att nära ha följt både frågan om övergångsregler för medborgare i de nya EU-medlemsstaterna (2004) och FRA-lagen (2008), konstatera, att det krävs både mod, övertygelse och livserfarenhet för att orka stå upp mot det uttalade men väl så och ofta outtalade kravet att följa något slags partilojalitet, när egen övertygelse och partiets kärnbudskap säger något annat.

I valet 1998 tappade folkpartiet alla sina mandat norr om Uppsala (utom i det frisinnade fästet Västerbotten). Inför valet 2002 avböjde jag att på nytt kandidera i Gävleborg. I valen 2002 och 2006 kandiderade jag däremot till Stockholms läns landsting, där jag fick väljarnas förtroende att representera Roslagen. 2006 kandiderade jag också på en plats en bit ned på riksdagslistan för Stockholms län.

Inför valet 2010 har jag nu föreslagits att kandidera i folkpartiets provval till riksdagen. Att vara folkvald och förtroendevald i riksdagen är det finaste uppdrag man kan ha. Jag skulle nu på allvar vilja bidra till att stärka riksdagens roll och självständighet. Som folkvald företräder man givetvis det parti för vilket man kandiderar. Men man företräder också de väljare som valt att rösta på både det partiet och de kandidater som blir valda. Och jag vet från mina knappt sex år i riksdagen att Du som enskild ledamot kan göra skillnad. Men, Du måste vilja och stå pall.

I det kommande provvalet för folkpartiet i Stockholms län går jag till val på följande frågor som jag vill driva. Den som följt mig genom åren, också det senaste året här på min blogg, känner igen de flesta sedan tidigare:

• Fastighetsskatten ska bort!
• Halvera företagens regelbörda!
• LAS ska bort!
• Ingen kvoterad föräldraledighet!
• Riv upp FRA-lagen!
• Urfolk har rättigheter!
• Stoppa mobbing!
• Roslagsbana till Arlanda/Rimbo!
• Levande skärgård året runt!
• Torrlägg drogträsket!
• Polisen nära Dig!
• Försvar värt namnet!