Festligt på IP i Ljusdal!

I helgen är det fest på IP i Ljusdal - bandyfest. Efter mer än trettio års bandyfester - tack vare idésprutan Björn Swartswe - var vädrets makter inte nådiga sista finaldagen i fjol. Trots att detta kunde lösas ganska enkelt genom att köra finalmatcherna i Dina Arena i Edsbyn bröt paniken ut i helt oproportionerliga former. World Cup i bandy flyttas i två år till Sandviken i avvaktan på om Ljusdal bygger en egen hall. För två veckor sedan avgjordes årets Cup i Göransson Arena i Sandviken. Sportsligt av hög klass, men någon folkfest à la Ljusdal blev det inte och kan nog aldrig bli.

Ljusdal ger sig dock inte. I går kväll var det högtidlig invigning av Bandyduellen mellan Ljusdals BK och Bollnäs GIF. Ljusartisteri, stämningsfylld musik, fanborg och en bandyis fylld av knattar på skridsko. Härligt! Och LBK-ordföranden Yvonne Oscarsson leder hemtagandet av Cupen till Ljusdal 2011. Ska någon lyckas är det hon.

LBk stretade på bra i en fartfylld öppningsmatch i går kväll. Sista kvarten rann det dock iväg. Det är skillnad på effektivitet mellan Elitserie och Allsvenskan. Hoppas LBK kan täta i nattmatchen om några timmar. I eftermiddags var det dags för veteranmatch. Bollnäs vann på straffläggning efter 6-6 i full tid. Både i andra halvlek och i straffläggningen räddades GIF-arna av den inlånade LBK-keepern Lasse Öhman, även om Mårten Pahlbäck i LBK-buren gjorde kvällens mest spektakulära räddning. Lasse skulle lätt ta en plats i buren på elitnivå också idag.

Det var en särskild känsla att se veteranerna på isen igen. Lasse Öhman och Håkan Forsgren borde absolut ha fått chansen på landslagsnivå på den tiden det bar sig. Sergei Zimin, förste ryssen i LBK, och Maxim Potechkin har båda LBK-hjärta. Tord Amré var samma måltjuv som han alltid varit. Mina egna ögonstenar Stefan Blom och Micke Djäkner gjorde väl inte någon av sina mer minnesvärda matcher i kväll. Mycket bättre fart under skridskorna var det på bröderna Tommy och Lännart Nilsson. Bandyfest!

I Byn finns mycket mer än en lada

Mitt starkaste, om än inte största, idrottsminne är från prisutdelningen vid World Cup i bandy 1991 i Ljusdal. Jag gjorde min tredje och sista Cup som ordförande i arrangörsklubben Ljusdals BK. Edsbyn hade vunnit Cupen för andra gången sedan idésprutan Björn Svartswe drog igång 1974. Hälsingebandyn var på väg utför i svensk bandyelit. Bollnäs var förankrat i serien under och Ljusdal och Broberg på väg åt samma håll. Ett otippat Edsbyn med mycket unga spelare som Magnus Olsson och Peter Törnberg hade börjat en lång väg mot framtiden.

Under prisutdelningen segnade Edsbytränaren ned på isen. Det blev andlöst tyst. Jag stod och höll om ett par unga Edsbyspelare med skräck i ansiktena. Nu ordnade sig allt till det bästa. Tränaren fortsatte sina framgångar i bandyvärlden. Och Edsbyn har målmedvetet och seriöst byggt 2000-talets utan konkurrens mest framgångsrika bandylag inte bara i Sverige utan i världen.

I natt vann Byn World Cup för tredje gången – den här gången i ett klassiskt bandyderby mot Bollnäs. Finalen hade flyttats till Edsbyn, där man också har Sveriges första bandylada. När värmen gjorde söndagsspel på Ljusdals anrika IP utomhus omöjligt, visades bara alltför uppenbart att dagens bandy på elitnivå förutsätter inomhusis. Det var Edsbyn först med att inse. Det är bara en av många orsaker till att Edsbyn är bäst i världen.

Vid tiden för World Cup 1991 började frågan om bandyhall diskuteras i Ljusdal. Alla förståsigpåare i Ljusdal fann tanken rena science-fiction. Förståsigpåare har Ljusdal alldeles för många. I Edsbyn finns det däremot gott om människor som gör något. World Cup-generalen Svartswe hade sina rötter i Edsbyn.

Min bandypassion föddes i slutet av 50-talet på Prästskogsvallen i Rättvik, där jag bodde ett stenkast från bandyisen precis som senare i Ljusdal. Där kunde jag se bröderna Bempa och Nanen Eriksson debutera på bortais för Falu BS. Där fanns den senare till samma Falu BS flyktade eleganten Egon Adeström. Och jag fick t o m se legendaren Einar Tätting hoppa in, trots att han egentligen lagt skridskorna på hyllan.

IFK Rättvik åkte ur bandyns högsta serie 1951 och har aldrig lyckats ta sig tillbaka. Ljusdal klev in första gången några år senare. Rättvik ligger fortfarande på plats 32 i allsvenska maratontabellen, vilket vittnar om storhetstiden på 30- och 40-talet

För ett år sedan återvände Dan Hjelm till Rättvik efter enastående kämpainsatser i en rad elitklubbar runt om i landet – också en minnesvärd säsong i Ljusdal. Då startade en satsning på att föra Rättvik från den tredje serien tillbaka till högsta bandynivå senast 2012/13 – 60 år sedan senast. I satsningen ingår en bandyhall, som invigs hösten 2009. Då ska jag vara där. I Rättvik finns det bandyfolk som gör något. Edsbyn har visat att det är förutsättning för framgång.

Byn mot fem ryska lag i slutspel

När kvartsfinalerna strax inleds i årets World Cup i bandy i Ljusdal ställs det svenska hoppet Edsbyn mot hela fem ryska klubblag. Ryska lag som förutom alla de främsta ryska spelarna också rymmer utländska spelare till ett helt svenskt landslag och ett halvt finskt. Det är i rysk bandy pengarna finns idag.

Ljusdals BK tog farväl i sista gruppspelsmatchen med 0-9 mot ryska mästarna Dynamo Moskva. Klasskillnad förståss, men de unga LBK-arna visade inte alltför mycket respekt för de namnkunniga världsmästarna och vågade utmana matchen igenom. "Böna" Eriksson och Yvonne Oscarsson har något på gång. Elitserien ska inte dröja alltför länge.

Större delen av det ryska landslag som i vintras förnedrade svenskarna i VM-finalen återfinns i Dynamo. Idag stod Evgeny Ivanushkin för underhållningen. När Misja Sveshnikov och Rinat Samshutov om några år drar sig tillbaka tar Ivanushkin över som den främste av ryska vinthundar på bandyisen.

Bollnäs vann nattmatchen

Bollnäs GIF vann nattmatchen i World Cup i Bandy utan att förta sig med 4-1 mot Ljusdals BK. Det är skillnad mellan högsta och näst högsta serien i svensk bandy. Svenska domare på nytt, så LBK var ändå inte de som behövde skämmas över sin insats på isen.

Strax är det nattmatch

Klockan 2 i natt går årets nattmatch i World Cup i bandy här i Ljusdal - den 35:e dygnetruntturneringen mellan världens bästa klubblag. Som så mången gång förr är det lokalderby mellan Ljusdals BK i Allsvenskan och Elitserielaget Bollnäs GIF. Eftersom det är både lokalderby och cup-match är utgången en helt öppen historia. Vinnarna går till kvartsfinal i morgon kväll.

Tidigare i kväll visade Edsbyn och Kuzbass upp en bländande snabb bandy, där ryssarna hämtade upp Byns 2-0-ledning. Edsbyn vann till slut på straffar. Edsbyn har de senaste åren varit primus motor i både svensk och internationell bandy. I kväll mötte man ett ryskt lag utan utländska spelare och utan någon av de mest namnkunniga ryska bandyspelarna, men fruktansvärt fort gick det på isen i klassisk rysk bandystil.

Den storväxte Pavel Ryazantsev har satt flest mål hittills i turneringen, men visade sig också vara en skridskoelegant trots sin väldiga kropp. Matchens lirare, den unge Viktor Chernyshev har en stor framtid framför sig. Stanislav Klyushanov, Denis Kriushenkov och Pavel Bulatov var andra snabbskrinnare.

Som jag skrev i tisdags natt efter AIK-Leksand på Hovet, så medger tyvärr inte dagens ishockey skridskoeleganter av detta slag. AIK vann matchen för att de kunde sätten att omöjliggöra för ett skickligare lag att lira hockey. I kväll mötte man ett Oskarshamn längre ned i tabellen. Förlust med 6-1 var inte överraskande, då AIK mot sämre lag behöver det egna spel man saknar.

I kampen om den andra kvartsfinalplatsen efter till synes omöjliga Jenisej fick Sandviken i kväll revansch för förlusten i Svenska Cupen mot Broberg från Söderhamn. Det unga och skridskoskickliga Broberg har alla förutsättningar att bli årets överraskning i svensk elitbandy. I kväll fick vi än en gång bevis på att svenska bandydomare har alldeles för stor respekt för etablerade topplag som Västerås, Sandviken och Hammarby. De finska domarna i matchen mellan Edsbyn och Kuzbass bidrog däremot till en riktig högtidsstund för bandyn.

Vilken hockeyfest!

Ett utsålt Hovet innebar årets största ishockeypublik alla kategorier - trots att det inte gällde en match i Elitserien. Gastkramande från första till sista minut i ett stegrat crescendo. Jag såg en match i elitserien på Hovet på 70-talet mellan AIK och Leksand. Den gången vann Leksand enkelt, men jag höll faktiskt på att somna i andra perioden. Det var ingen risk i kväll.

En enastående känsla att sitta i en aldrig sviktande Leksandsklack utan en enda andningspaus under hela sista perioden. Vad kan man mer begära av en hockeyfest? Ja, det skulle väl vara att det lag som lirade hockey också hade vunnit. Men ishockey är nu också väldigt mycket kamp, i kväll väldigt, väldigt mycket kamp, och därför var inte AIKs seger orättvis även om den hängde på en skör tråd sista minuterna. Och AIK-målvakten Heino-Lindberg storspelade med dubbel änglavakt runt målkassen särskilt i sista perioden, då det var spel mot ett mål. Leksands Eddie Läck gjorde däremot bara precis det man kunde begära.

Till helgen är det World Cup i bandy i Ljusdal. Då är det elegans och ekvilibristik på isen som gäller. I dagens hockey ges väldigt lite utrymme för det. Grishockey är betydligt mer framgångsrikt som metod än grisbandy. En Misja Svesjnikov är bara möjlig på bandyisen. Men, trycket på Hovet i kväll går knappast att återskapa ens i de nya bandyladorna. Nästa år i Elitserien i Globen blir något enastående!