Sååå skööönt! ! !

Luleå till SM-semifinal! Liksom med AIK var det ingen förståsigpåare som trodde att Luleå skulle ha en chans att ta sig ens till slutspel, när Elitserien startade i höstas. Förra årets finalister HV och Djurgården var lågoddsare. Nu är de borta. Bortspelade av de tidigt uträknade.

Att Djurgården dessutom ägnat sig åt alla upptänkliga sätt utöver de rent idrottsliga till att få kvartsfinalserien i sin favör, gör dagens avgörande Lule-seger än skönare. Christian Eklund förklarade inför sjätte matchen i Globen i fredags, att "Järnkaminerna" har den bästa publiken. Ja, så måste det väl vara, där få vågar ta barnen med sig på ishockey på grund av just publiken. Vilket stöd!

Annat är det i Ejendahls Arena i Leksand eller Coop Arena i Luleå. Där kan det vara familjefest, även när det är högsta elitnivå. Semifinalserien mellan Skellefteå och Luleå blir en fest på hög sportslig nivå.

Vi ger aldrig upp!

Jag har aldrig sett Leksand förlora på Scaniarinken. Inte i går kväll heller i sista matchen av årets kvalkamp om platserna i nästa upplaga av Elitserien. Anrika Södertälje SK spelar kvar i högsta serien - hoppas de får behålla trollkarlen Linus Klasen, en underbar lirare. Grattis!

Lika roligt som det var att se SSK-arnas fartfyllda lir på isen, lika tråkigt var det att notera SSK-klackens dåliga kopiering av AIKs apberg på Hovet. Hat och djungelbröl är det enda som räknas. Liksom för AIKs apberg så är inkastandet av föremål på isen legio, så snart spelet går aporna emot. Att spelare kan skadas, om oturen är framme riktigt illa, är inget man bortser ifrån. Det är det som är underhållningsnöjet i dagens gladiatorföreställningar - åtminstone i storstadsfansens föreställningsvärld.

En lika fantastisk som värmande kontrast är Leksandsfansens otroliga lojalitet, också när det går tungt eller redan är över för det blåvita laget från Siljan. Fullsatt på Ejendals och mangrann uppställning på bortamatcherna in i det sista, visar på vad en sund sportslig uppställning för de sina kan vara också i dagens ishockey. Med det supporterstödet kommer Leksand tillbaka!

Helt stilenligt och ytterst välförtjänt var det Mikael Karlberg, som i sin karriärs sista match för Leksand förutom det psykologiskt viktiga 3-3-målet fick sätta den avgörande straffen i SSKs kasse. Det tystade t o m SSKs apberg. Nu gäller det att bygga för vägen tillbaka nästa vinter. Framtidsmän finns det gott om i Leksand. Flera har visat framfötterna i år - Norrtäljesonen Eddie Läck, Oliver Ekman-Larsson och doldiskedjan med Johan Hägglund, Jesper Ollas och Johan Eneqvist - det var den som inledde återtåget efter underläge med 0-3 i första periodvilan. Och juniorbacken Jonas Knutsson var en trevlig ny bekantskap i går kväll.

Jag hoppas också att trotjänare med Leksandshjärta som Morten Green, Pi-Ed Bellemare, Janne Huokko och Jens Bergenström finns med i truppen framöver. Och visst hör slitvargen och eleganten Kevin Doell till dem. Och vilken revansch det skulle vara för Antti-Jussi Niemi att få vara med om återtåget nästa vinter efter att ha förpassat Rögles brutala ångvältar ur elitserien. Vi kommer tillbaka!

Grattis Gnaget - Ses i höst!

AIK vann helt rättvist över ett starkt decimerat men härligt kämpande Leksand på Hovet i kväll. AIK är liksom Leksand ett lag som lirar och kunde mycket väl ha vunnit även mot ett ordinarie lag från Siljan. Heino-Lindberg är världsklass varje gång hemma mot Leksand! Tyvärr talar mycket ändå för att varken AIK eller Leksand spelar i Elitserien i höst heller. Kvalseriens gladiatorspel premierar inte lag som lirar.

Eftersom jag haft och fortsatt har synpunkter på domare som blundar för rena överfall, så måste jag ge kvällens domare en eloge. Bra och konsekvent dömt. Att de inte stod pall för trycket och bäddade för 3-1 målet och att de missade 3-2 målet är sån't som händer i en så intensiv match som i kväll. Och när båda lagen försöker lira bort motståndaren underlättar det givetvis för domarna. Ikväll lirade AIK bäst.

Stora Daldansen!

Ibland finns det rättvisa också i idrottens värld. Trots att domartrion i kvällens match mot AIK på Hovet gjorde allt, kunde de inte hindra seriesuveränerna från Leksand att spela skjortan av hemmalaget. De få minuter Leksand var lika många spelare på isen som de gulsvarta spelade laget från Siljan den mest bländande hockey jag sett dem spela på många år. Det var en orgie i centimetermissade målchanser. AIK-arna måste vara helt groggy i sängen i natt. Allt måste snurra på högsta tempo. Att AIK-klacken säckade ihop var förståeligt. Det går inte att stå emot en stormvind.

Nu kommer säkert en och annan gulsvart att börja mumla om Dick Tärnström, men Leksand spelade utan Jean-Pierre Bellemare, Jens Bergenström och Pelle Prestberg. Det var klasskillnad. Jag har varit orolig efter ett antal bottennapp i oinspirerade matcher mot bottenlag på sistone, men nu vet jag att Leksand kan - väldigt mycket. Kvalet ska bli högintressant sett med blåvita ögon. Och det blir bara en match på Hovet med hemmadomare som inte står pall för AIK-klackens press. En klack som skämde ut sig genom att tvinga fram omspolning, när två minuter återstod av matchen. "Sån't händer aldrig i Leksand!" skanderade en segerrusig Leksandsklack om sabotaget från AIKs ståplatsklack. Matchen slutade 3-4, men kunde lika gärna ha slutat 3-10 utan att någon orättvisa skipats. Domartrion gjorde vad de kunde, men det räckte inte heller hela vägen.

Vilken hockeyfest!

Ett utsålt Hovet innebar årets största ishockeypublik alla kategorier - trots att det inte gällde en match i Elitserien. Gastkramande från första till sista minut i ett stegrat crescendo. Jag såg en match i elitserien på Hovet på 70-talet mellan AIK och Leksand. Den gången vann Leksand enkelt, men jag höll faktiskt på att somna i andra perioden. Det var ingen risk i kväll.

En enastående känsla att sitta i en aldrig sviktande Leksandsklack utan en enda andningspaus under hela sista perioden. Vad kan man mer begära av en hockeyfest? Ja, det skulle väl vara att det lag som lirade hockey också hade vunnit. Men ishockey är nu också väldigt mycket kamp, i kväll väldigt, väldigt mycket kamp, och därför var inte AIKs seger orättvis även om den hängde på en skör tråd sista minuterna. Och AIK-målvakten Heino-Lindberg storspelade med dubbel änglavakt runt målkassen särskilt i sista perioden, då det var spel mot ett mål. Leksands Eddie Läck gjorde däremot bara precis det man kunde begära.

Till helgen är det World Cup i bandy i Ljusdal. Då är det elegans och ekvilibristik på isen som gäller. I dagens hockey ges väldigt lite utrymme för det. Grishockey är betydligt mer framgångsrikt som metod än grisbandy. En Misja Svesjnikov är bara möjlig på bandyisen. Men, trycket på Hovet i kväll går knappast att återskapa ens i de nya bandyladorna. Nästa år i Elitserien i Globen blir något enastående!