Bollnäs GIF - Ni var bäst!

Jag är ingen Bollnäs-fan. Den enda SM-final jag varit på plats och sett i verkligheten var på Rocklunda 1990, där jag frustrerad såg stålmännen från Sandviken med mina favoriter Stefan Åkerlind och Stefan Åsbrink i spetsen förlora mot Västerås. Hela mitt hjärta låg hos de svartvita från Sandviken.

Men idag kan jag bara konstatera att domaren stal SM-tieln från de orangea Bollnäs-Giffarna. Det går inte att skylla på hur svårt det är att vara domare. Ousidern måste alltid vara mycket bättre för att få vinna i dagens bollsporter. Bortdömningen av Bollnäs 6-5 mål var rena stölden!

Det enda positiva med Daniel "Zeke" Erikssons mål i "sudden" är att han lovat att aldrig mer visa sig på en bandyplan. Tänk om det också gällde Håkan Sjösten? Han lovade sluta redan för snart tjugo år sedan.

Det är närmast komiskt att komma ihåg "Zekes" brutala överfall (plural) på Misja Svesjnikov i SM-slutspelen på 90-talet. Hade han lyckats fullt ut, hade världens i särklass bäste bandyspelare genom tiderna aldrig blivit det eller kunnat vara SAIKs dirigent idag, utan fått följa dagens SM-final som idrottsinvalid från läktaren.

Byn mot fem ryska lag i slutspel

När kvartsfinalerna strax inleds i årets World Cup i bandy i Ljusdal ställs det svenska hoppet Edsbyn mot hela fem ryska klubblag. Ryska lag som förutom alla de främsta ryska spelarna också rymmer utländska spelare till ett helt svenskt landslag och ett halvt finskt. Det är i rysk bandy pengarna finns idag.

Ljusdals BK tog farväl i sista gruppspelsmatchen med 0-9 mot ryska mästarna Dynamo Moskva. Klasskillnad förståss, men de unga LBK-arna visade inte alltför mycket respekt för de namnkunniga världsmästarna och vågade utmana matchen igenom. "Böna" Eriksson och Yvonne Oscarsson har något på gång. Elitserien ska inte dröja alltför länge.

Större delen av det ryska landslag som i vintras förnedrade svenskarna i VM-finalen återfinns i Dynamo. Idag stod Evgeny Ivanushkin för underhållningen. När Misja Sveshnikov och Rinat Samshutov om några år drar sig tillbaka tar Ivanushkin över som den främste av ryska vinthundar på bandyisen.

Vilken hockeyfest!

Ett utsålt Hovet innebar årets största ishockeypublik alla kategorier - trots att det inte gällde en match i Elitserien. Gastkramande från första till sista minut i ett stegrat crescendo. Jag såg en match i elitserien på Hovet på 70-talet mellan AIK och Leksand. Den gången vann Leksand enkelt, men jag höll faktiskt på att somna i andra perioden. Det var ingen risk i kväll.

En enastående känsla att sitta i en aldrig sviktande Leksandsklack utan en enda andningspaus under hela sista perioden. Vad kan man mer begära av en hockeyfest? Ja, det skulle väl vara att det lag som lirade hockey också hade vunnit. Men ishockey är nu också väldigt mycket kamp, i kväll väldigt, väldigt mycket kamp, och därför var inte AIKs seger orättvis även om den hängde på en skör tråd sista minuterna. Och AIK-målvakten Heino-Lindberg storspelade med dubbel änglavakt runt målkassen särskilt i sista perioden, då det var spel mot ett mål. Leksands Eddie Läck gjorde däremot bara precis det man kunde begära.

Till helgen är det World Cup i bandy i Ljusdal. Då är det elegans och ekvilibristik på isen som gäller. I dagens hockey ges väldigt lite utrymme för det. Grishockey är betydligt mer framgångsrikt som metod än grisbandy. En Misja Svesjnikov är bara möjlig på bandyisen. Men, trycket på Hovet i kväll går knappast att återskapa ens i de nya bandyladorna. Nästa år i Elitserien i Globen blir något enastående!