Visar inlägg med etikett IFK Rättvik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett IFK Rättvik. Visa alla inlägg
lördag 10 mars 2018
söndag 8 december 2013
Full pott!
Det är inte ofta det händer. "Mina" fyra lag spelade viktiga bortmatcher i helgen. I går vann Rättvik Bandy sin bortamatch på Zinken i Stockholm efter en kämpainsats mot topplaget Tellus i bandyallsvenskan. Nykomlingen Leksand vann sin bortamatch mot HV71 och slog vakt om tredjeplatsen i Elitserien. Vem hade trott det innan serien körde igång?
Idag vann Norrtälje Bandy sin andra match i rad mot Uppsala BOIS - ett av Div I Östras topplag. 5 poäng av 6 möjliga mot topplagen på tre matcher! Och till sist men inte minst, så tog Rimbo Handboll sin första seger i handbollens elitserie någonsin och man gjorde det i seriens viktigaste match borta mot Önnered. Full pott!
Idag vann Norrtälje Bandy sin andra match i rad mot Uppsala BOIS - ett av Div I Östras topplag. 5 poäng av 6 möjliga mot topplagen på tre matcher! Och till sist men inte minst, så tog Rimbo Handboll sin första seger i handbollens elitserie någonsin och man gjorde det i seriens viktigaste match borta mot Önnered. Full pott!
lördag 15 maj 2010
En legendar har gått ur tiden
Själv hade jag den stora förmånen att få se Einar på is i slutet av 50-talet, då jag ännu ej var tonåring. Einar hade väl redan lagt av, men ställde upp för sitt kära IFK när det behövdes. Det gick inte så fort på isen, men han var en trollkarl med klubba och boll. Bollen satt som fastklistrad på klubban. Annars ägnade han sig mest åt tennis på banorna som låg bara några meter från Prästskogsvallens bandyis.
När Rättviks nya bandyhall öppnades för första matchen den 28 november i höstas fanns Einar förståss på plats. Han tog med rullatorns hjälp emot den tusenhövdade publikens ovationer på isen. Det känns stort att Einar fick vara med, när detta stora steg i Rättviksbandyns elitsatsning togs. Bilden ovan tog jag efter sista matchen i våras, när IFKs allsvenska kontrakt var säkrat efter en första och rätt stapplande säsong. Einar ställde alltid upp. Låt Einar Tätting inspirera till nya segertåg för Rättviksbandyn!
lördag 28 november 2009
Bandyfest!!!
Det var visserligen inte den högtidliga invigningen av Rättvik Arena, den nya inomhushallen för bandy och andra evenemang i Rättvik, i eftermiddag. Den kommer först nästa höst, när hela arenan står helt färdig. Men högtidligt var det ändå när IFK Rättvik spelade sin första historiska match under tak. Högtidstal och blomstergåvor och ett besök på isen på nytt av legenden framför andra, Einar Tätting, som spelade Rättviks enda SM-final för 71 år sedan.
Högtidligt var det också med Evert Sandin och hans vänner som med vantar på fingrarna framförde en nyskriven IFK-låt och både knätofs och 60-talspop på fela och andra instrument. Sedan var det dags för instrument mer anpassade till hallens isyta - skridsko, klubba och boll.
IFKs första motståndare på hemmaplan var Norrallsvenskans storfavorit till avancemang till Elitserien utan att ens behöva kvala - Tillberga från Västerås under Pelle Fosshaugs ledning. De blåvita nykomlingarna från Siljan verkade tagna av stundens allvar trots ett tidigt ledningsmål på hörna av lagkaptenen Sanne. Tillberga tog över och tog ledning i pausen efter ett par straffmål utdömda av en domare, som verkade ha minst lika stor respekt för Elitseriekandidaten som hemmalaget hade inledningsvis.
I andra halvlek kom Rättvik ut som ett nytt lag och stod upp mot seriefavoriterna. Supporterklubben Flocken ackompanjerade taktfast sina hemmasöner till en snabb och händelserik halvlek, där marginalerna inte var på hemmalagets sida. Flocken var outstanding i kväll, men de blåvita behöver inte skämmas för andra halvlek. Det var huvuddomaren som hade betydande svårigheter att hinna med. Ibland undrade man om det var han eller matchuret som hade det jobbigast i kväll - och då var uret stundtals helt borta.
Det var en bandyfest, som vi som var där i eftermiddag kommer att minnas länge. Och vi var 1.002 på läktaren. Helt fantastiskt och utan konkurrens största publiksiffran i Norrallsvenskan hittills i vinter. 4-8 mot seriefavoriterna visar att Rättvik inte är att leka med för någon motståndare redan första säsongen i näst högsta bandysocieteten. Vi som var där i eftermiddag har all anledning att komma tillbaka - nästa gång mot Söderfors den 9 december. Och de som inte var där har än större anledning att besöka Rättvik Arena när IFK Rättvik spelar bandy i vinter.
Högtidligt var det också med Evert Sandin och hans vänner som med vantar på fingrarna framförde en nyskriven IFK-låt och både knätofs och 60-talspop på fela och andra instrument. Sedan var det dags för instrument mer anpassade till hallens isyta - skridsko, klubba och boll.
IFKs första motståndare på hemmaplan var Norrallsvenskans storfavorit till avancemang till Elitserien utan att ens behöva kvala - Tillberga från Västerås under Pelle Fosshaugs ledning. De blåvita nykomlingarna från Siljan verkade tagna av stundens allvar trots ett tidigt ledningsmål på hörna av lagkaptenen Sanne. Tillberga tog över och tog ledning i pausen efter ett par straffmål utdömda av en domare, som verkade ha minst lika stor respekt för Elitseriekandidaten som hemmalaget hade inledningsvis.
I andra halvlek kom Rättvik ut som ett nytt lag och stod upp mot seriefavoriterna. Supporterklubben Flocken ackompanjerade taktfast sina hemmasöner till en snabb och händelserik halvlek, där marginalerna inte var på hemmalagets sida. Flocken var outstanding i kväll, men de blåvita behöver inte skämmas för andra halvlek. Det var huvuddomaren som hade betydande svårigheter att hinna med. Ibland undrade man om det var han eller matchuret som hade det jobbigast i kväll - och då var uret stundtals helt borta.
Det var en bandyfest, som vi som var där i eftermiddag kommer att minnas länge. Och vi var 1.002 på läktaren. Helt fantastiskt och utan konkurrens största publiksiffran i Norrallsvenskan hittills i vinter. 4-8 mot seriefavoriterna visar att Rättvik inte är att leka med för någon motståndare redan första säsongen i näst högsta bandysocieteten. Vi som var där i eftermiddag har all anledning att komma tillbaka - nästa gång mot Söderfors den 9 december. Och de som inte var där har än större anledning att besöka Rättvik Arena när IFK Rättvik spelar bandy i vinter.
Etiketter:
Einar Tätting,
IFK Rättvik,
Rättvik Arena,
Tillberga
lördag 14 november 2009
Premiären överstökad
Dagens match var en typisk premiärmatch med mycket nerver och inte lika mycket skönspel. Rättvik dominerad spelmässigt och åkte sönder östgötarna. Men, slarviga bakåtpassningar utanför eget straffområde med bara motståndare bakom ryggen bjöd in det röda hemmalaget flera gånger. Det var veteranen Sanne och målvakten Johan som räddade situationen ett flertal gånger med sitt lugna och stabila spel. Danne utsattes som vanligt för mer eller mindre vårdslöst spel från motståndarnas sida, och tvingades stå vid sidan av isen i andra halvlek. Det hade i alla händelser det goda med sig, att de unga tvingades kliva fram och ta ett större ansvar. Nyförvärvet från Uppsala, Simon Westergren klev fram som matchavgörare med sitt andra mål - 5-3 - när några minuter återstod.
Rättvikssupportrarna i Flocken gav de blåvita på isen ett kraftfullt stöd och vann kampen mellan supporterläktarna klart. Det lovar gott för fortsättningen! Värt att notera från dagens omgång är att de tilltänkta topplagen Tillberga, Kalix, Skutskär och Ljusdal alla förlorade på bortaplan. Enda bortasegern stod Rättvik för!
fredag 10 juli 2009
Rättvik Arena
Men i onsdags var ändå den stora upplevelsen i Rättvik besöket uppe vid Hedslund, där IFK Rättvik nu reser sin bandyarena, där den gamla utomhusplanen legat. Mäktiga limträbalkar markerar den kommande välvda taksilhuetten.
För nykomlingarna i bandyallsvenskan, det är väl tio år sedan sist, innebär återkomsten också en ny epok med spel i egen inomhusarena. Helt färdig kommer arenan att stå först hösten 2010, men redan den 28 november i höst väntas första hemmamatchen i Rättvik Arena. Det blir fest! För en Ljusdaling med hjärtat i Rättvik väntar sedan traditionsenligt Annandagsderby på IP i Ljusdal mellan LBK och Rättvik. Fest då också!
onsdag 4 mars 2009
Tacka vetje dôssô Rättvikspôjkar!
måndag 2 februari 2009
Helt näck!
Såg min första ishockeymatch i Luleå Coop Arena i lördags - Luleå Hockey mot Brynäs. Rena utskåpningen - 5-0 till Luleå. Visst spelade Luleå grannt, men det var tragiskt att se ett gammalt topplag som Brynäs så innehållslöst. Helt näck! Förra året räddade Jakob Markström kvar Brynäs i Elitserien på Malmös bekostnad. Historien är grym! I dagens match utgick Markström i tredje perioden utan att någon märkt hans närvaro de första två perioderna heller.
Lules storbacck Radek Phillip fick utgå redan efter ett par minuter efter ett rått överfall av Brynäsaren Dixon. Domaren måste ha tyckt det var i tidigaste laget av matchen för ett matchstraff, men det var skandal. Visst såg han överfallet. Men det var tydligen den nivå Brynäs nu tvingas lägga sig på i hopp om att åter räddas kvar i elitserien. Landslagsmannen Daniel Widing utmärkte sig t ex bara genom ojusta tjuvnyp.
Men man kunde trots detta njuta resten av matchen av storspel av kedjan Johan Harju, Linus Omark och Mats Lavander. Jag frågade Mats om det var värt att gå på matchen när vi stod på Kallax dagen innan och väntade vid bagagebandet. Mats fick rätt - det var värt mycket!
I lördags ordnade IFK Rättvik kvalplats till Allsvenskan i bandy - tre omgångar och tre veckor innan serien är slutspelad. Tretton raka utan poängförlust imponerar. Nu väntar kval mot något av lagen AIK, Djurgården eller mitt grannlag Spillersboda från Norrtälje. I andra kvalomgången väntar segraren antingen Karlsborg från Kalix eller UNIK från Uppsala. Rättvik var aldrig nära i dubbelmötet mot Karlsborg för ett år sedan, men verkar stabilare i år. Det kan bli fest på isen i slutet av februari!
Lules storbacck Radek Phillip fick utgå redan efter ett par minuter efter ett rått överfall av Brynäsaren Dixon. Domaren måste ha tyckt det var i tidigaste laget av matchen för ett matchstraff, men det var skandal. Visst såg han överfallet. Men det var tydligen den nivå Brynäs nu tvingas lägga sig på i hopp om att åter räddas kvar i elitserien. Landslagsmannen Daniel Widing utmärkte sig t ex bara genom ojusta tjuvnyp.
Men man kunde trots detta njuta resten av matchen av storspel av kedjan Johan Harju, Linus Omark och Mats Lavander. Jag frågade Mats om det var värt att gå på matchen när vi stod på Kallax dagen innan och väntade vid bagagebandet. Mats fick rätt - det var värt mycket!
I lördags ordnade IFK Rättvik kvalplats till Allsvenskan i bandy - tre omgångar och tre veckor innan serien är slutspelad. Tretton raka utan poängförlust imponerar. Nu väntar kval mot något av lagen AIK, Djurgården eller mitt grannlag Spillersboda från Norrtälje. I andra kvalomgången väntar segraren antingen Karlsborg från Kalix eller UNIK från Uppsala. Rättvik var aldrig nära i dubbelmötet mot Karlsborg för ett år sedan, men verkar stabilare i år. Det kan bli fest på isen i slutet av februari!
måndag 27 oktober 2008
I Byn finns mycket mer än en lada
Mitt starkaste, om än inte största, idrottsminne är från prisutdelningen vid World Cup i bandy 1991 i Ljusdal. Jag gjorde min tredje och sista Cup som ordförande i arrangörsklubben Ljusdals BK. Edsbyn hade vunnit Cupen för andra gången sedan idésprutan Björn Svartswe drog igång 1974. Hälsingebandyn var på väg utför i svensk bandyelit. Bollnäs var förankrat i serien under och Ljusdal och Broberg på väg åt samma håll. Ett otippat Edsbyn med mycket unga spelare som Magnus Olsson och Peter Törnberg hade börjat en lång väg mot framtiden.
Under prisutdelningen segnade Edsbytränaren ned på isen. Det blev andlöst tyst. Jag stod och höll om ett par unga Edsbyspelare med skräck i ansiktena. Nu ordnade sig allt till det bästa. Tränaren fortsatte sina framgångar i bandyvärlden. Och Edsbyn har målmedvetet och seriöst byggt 2000-talets utan konkurrens mest framgångsrika bandylag inte bara i Sverige utan i världen.
I natt vann Byn World Cup för tredje gången – den här gången i ett klassiskt bandyderby mot Bollnäs. Finalen hade flyttats till Edsbyn, där man också har Sveriges första bandylada. När värmen gjorde söndagsspel på Ljusdals anrika IP utomhus omöjligt, visades bara alltför uppenbart att dagens bandy på elitnivå förutsätter inomhusis. Det var Edsbyn först med att inse. Det är bara en av många orsaker till att Edsbyn är bäst i världen.
Vid tiden för World Cup 1991 började frågan om bandyhall diskuteras i Ljusdal. Alla förståsigpåare i Ljusdal fann tanken rena science-fiction. Förståsigpåare har Ljusdal alldeles för många. I Edsbyn finns det däremot gott om människor som gör något. World Cup-generalen Svartswe hade sina rötter i Edsbyn.
Min bandypassion föddes i slutet av 50-talet på Prästskogsvallen i Rättvik, där jag bodde ett stenkast från bandyisen precis som senare i Ljusdal. Där kunde jag se bröderna Bempa och Nanen Eriksson debutera på bortais för Falu BS. Där fanns den senare till samma Falu BS flyktade eleganten Egon Adeström. Och jag fick t o m se legendaren Einar Tätting hoppa in, trots att han egentligen lagt skridskorna på hyllan.
IFK Rättvik åkte ur bandyns högsta serie 1951 och har aldrig lyckats ta sig tillbaka. Ljusdal klev in första gången några år senare. Rättvik ligger fortfarande på plats 32 i allsvenska maratontabellen, vilket vittnar om storhetstiden på 30- och 40-talet
För ett år sedan återvände Dan Hjelm till Rättvik efter enastående kämpainsatser i en rad elitklubbar runt om i landet – också en minnesvärd säsong i Ljusdal. Då startade en satsning på att föra Rättvik från den tredje serien tillbaka till högsta bandynivå senast 2012/13 – 60 år sedan senast. I satsningen ingår en bandyhall, som invigs hösten 2009. Då ska jag vara där. I Rättvik finns det bandyfolk som gör något. Edsbyn har visat att det är förutsättning för framgång.
Under prisutdelningen segnade Edsbytränaren ned på isen. Det blev andlöst tyst. Jag stod och höll om ett par unga Edsbyspelare med skräck i ansiktena. Nu ordnade sig allt till det bästa. Tränaren fortsatte sina framgångar i bandyvärlden. Och Edsbyn har målmedvetet och seriöst byggt 2000-talets utan konkurrens mest framgångsrika bandylag inte bara i Sverige utan i världen.
I natt vann Byn World Cup för tredje gången – den här gången i ett klassiskt bandyderby mot Bollnäs. Finalen hade flyttats till Edsbyn, där man också har Sveriges första bandylada. När värmen gjorde söndagsspel på Ljusdals anrika IP utomhus omöjligt, visades bara alltför uppenbart att dagens bandy på elitnivå förutsätter inomhusis. Det var Edsbyn först med att inse. Det är bara en av många orsaker till att Edsbyn är bäst i världen.
Vid tiden för World Cup 1991 började frågan om bandyhall diskuteras i Ljusdal. Alla förståsigpåare i Ljusdal fann tanken rena science-fiction. Förståsigpåare har Ljusdal alldeles för många. I Edsbyn finns det däremot gott om människor som gör något. World Cup-generalen Svartswe hade sina rötter i Edsbyn.
Min bandypassion föddes i slutet av 50-talet på Prästskogsvallen i Rättvik, där jag bodde ett stenkast från bandyisen precis som senare i Ljusdal. Där kunde jag se bröderna Bempa och Nanen Eriksson debutera på bortais för Falu BS. Där fanns den senare till samma Falu BS flyktade eleganten Egon Adeström. Och jag fick t o m se legendaren Einar Tätting hoppa in, trots att han egentligen lagt skridskorna på hyllan.
IFK Rättvik åkte ur bandyns högsta serie 1951 och har aldrig lyckats ta sig tillbaka. Ljusdal klev in första gången några år senare. Rättvik ligger fortfarande på plats 32 i allsvenska maratontabellen, vilket vittnar om storhetstiden på 30- och 40-talet
För ett år sedan återvände Dan Hjelm till Rättvik efter enastående kämpainsatser i en rad elitklubbar runt om i landet – också en minnesvärd säsong i Ljusdal. Då startade en satsning på att föra Rättvik från den tredje serien tillbaka till högsta bandynivå senast 2012/13 – 60 år sedan senast. I satsningen ingår en bandyhall, som invigs hösten 2009. Då ska jag vara där. I Rättvik finns det bandyfolk som gör något. Edsbyn har visat att det är förutsättning för framgång.
Etiketter:
Edsbyn,
IFK Rättvik,
ishall,
Ljusdals BK,
World Cup i bandy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)