Vari ligger skillnaden?

Om man lägger sin röst på Socialdemokraterna kan man, om de får bestämma, få en regering med inslag både till höger och till vänster i olika konstellationer. Om man lägger sin röst på Liberalerna, Centern eller Kristdemokraterna, ja, då får man alltid samma resultat - en Alliansregering! Så har det varit 2006, 2010, 2014 och tydligen också 2018. Så varför går Allianpartierna fram som fyra olika partier, när det alltid blir samma resultat oavsett på vilket parti man lägger sin röst?

De gamla moderaterna!

I takt med att de moderata lokalpolitikerna monterar ned Anna Kinberg Batra som partiledare framträder nu moderaterna åter som de gamla "hederliga" moderaterna. Den öppenhet och förståelse för Sveriges roll i världen som präglat både Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt sopas nu bort när man i flyktingpolitiken ska mota förlusterna till sverigedemokraterna. Borta är de liberala stråken som karaktäriserade de "nya" moderaterna.
De övriga borgerliga partierna har däremot intagit nyare positioner än de traditionella i flyktingpolitiken. Folkpartiet men särskilt kristdemokraterna i mer restriktiv riktning medan centerpartiet åtminstone centralt med Annie Löf är det liberala ljuset i mörkret på den borgerliga sidan. Man får bara hoppas att Annie kan stå emot när också hennes lokalpolitiker börjar kröka rygg i snålblåsten runt flyktingpolitiken!

Ansvar och taktik

Vid avslutningen av sin regeringsdeklaration förklarade den nye statsministern Stefan Löfven med darr på stämman, att det är dags för samling och ansvar. Detsamma gör nu också de lokala s-företrädarna, också i Norrtälje. Budskapet riktar sig till centern och folkpartiet.
Men, varför det är just de två mindre partierna som ska ta ansvar framgår inte. I sin regeringsförklaring listade Löfven ett antal rejäla snytingar mot just dessa två partier. Ingen bra start för ett samarbete, om det nu alls är seriöst menat från socialdemokraterna. Man kanske bara vill ha någon syndabock, om det egna äventyret går i kvav.
På den andra sidan är moderaterna på många håll, också i Norrtälje, ute med krav på sammanhållning på den borgerliga sidan. Men, det fanns ingen gemensam linje eller aktivitet från de borgerliga i årets valrörelse i Norrtälje. Tvärtom framhölls att man gick till val var för sig på sin egen politik, och att sedan valutgången får visa vad det finns för alternativ.
Både socialdemokrater och moderater håller både på riks och lokalt, också i Norrtälje, på sin grundstrategi. De ska på vardera sidan vara det enda huvudalternativet i politiken med den andra som huvudmotståndare. Det står och faller deras politiska arbete med.
Men, om nu talet om att ta ansvar och sluta vara taktiska ska kunna tas på allvar, så vore det väl minst lika naturligt att de två stora partierna i det uppkomna läget samtalade med varandra om ansvar och framtiden. Gemensamt skulle det ha en stabil majoritet.
Men, då hävdar båda partierna - i rent taktiskt egenintresse - att då skulle det inte finnas någon opposition förutom Sverigedemokraterna. Vad då? Skulle inte folkpartiet, miljöpartiet eller vänsterpartiet kunna driva en aktiv oppositionspolitik? De är ju all tre idépartier med lång erfarenhet av att vara i opposition. Centern, då? Ja, det är svårare att sia om. Centern är ju traditionellt inget idéparti utan ett intresseparti, och har alltid varit skickliga på att hitta okonventionella lösningar för att hålla sig kvar vid köttgrytorna.

Storsvenskt hjärnsläpp!

I Sameradions partiledarintervju med Jan Björklund anser denne att det viktigast är att inte samer får vetorätt. Åsikten framförs med anledning av frågan om Sverige ska ratificera ILO-konventionen 169 om ursprungsfolk. En fråga som folkpartiet drivit länge och senast vid sitt landsmöte i höstas ännu en gång bekräftade.
Frågan har dock varit låst då endast folkpartiet på den borgerliga sidan stått upp för att samerna ska få medinflytande över användningen av de marker som den svenska kungamakten under århundraden lagt beslag på. Av övriga partier har bara miljöpartiet och vänsterpartiet haft samma uppfattning som folkpartiet, så fram till nu har det inte haft någon betydelse vilket block som haft majoritet i riksdagen.
Ett politiskt genombrott tycktes därför vara på väg tidigare i veckan, då Stefan Löfven som förste socialdemokratiske partiledare någonsin med argumentet att "har Norge klarat av att hantera det, så borde väl Sverige kunna det" gav klartecken för att pröva ratificering. Ett rejält magplask då att Björklund någon dag senare börjar idissla frågan om samisk vetorätt. Vilka belägg har Björklund för att samerna i Norge använt ILO 169 som vetoinstrument? Norge ratificerade ILO 169 för mer än tjugo år sedan. Vilka problem har Björklund observerat i vår västra systerland?
I en valrörelse med mörka skuggor av ifrågasättande av minoriteter och de som "inte är som vi" ska Björklund akta sig för att sprida ogrundade vanföreställningar om Sveriges urfolk. Men, lyckligtvis är 'bästföre-tiden' kortare för partiledare än viktiga samhällsfrågor som frågan om urfolkens rättigheter.
Under Björklund har folkpartiet helt abdikerat från sina tidigare tydliga ställningstaganden för samers rättigheter till samernas värsta motståndare i regeringen - centern. De är farligt för ett principiellt rättighetsparti att sitta i samma knä som ett utpräglat intresseparti! Eller är det bara så, att den svenska kolonialmaktens moderna makthavare vill ha ensam vetorätt över hur de marker som deras kungliga föregångare rövat från samerna ska användas? Häleri är den juridiska termen!

FNs internationella urfolksdag

För tjugo år sedan förklarades 9 augusti som FNs internationella urfolksdag med syfte att lyfta fram urfolkens utsatta ställning runt om i världen. Ingen kan påstå att urfolkens ställning förändrats i grunden under dessa tjugo år - inte ens i Sverige.
Redan 1977 uttalade Sveriges riksdag att samerna är Sveriges urfolk. Men, mycket lite har hänt för att stärka samernas ställning i Sverige som urfolk sedan dess. Politiskt är frågan om den internationella urfolkskonventionen - ILO 169 - blockerad, då särskilt centern på den borgerliga sidan och socialdemokraterna på den andra vägrar att ge samerna ökat inflytande över användningen av de marker samerna traditionellt brukat i århundraden. Det är ett frenetiskt vaktslående om den svenska kolonialismens landvinningar på samernas bekostnad. Det går inte att skylla på forna tiders absoluta kungamakt. På juridisk svenska heter statens absoluta makt över dessa markområden HÄLERI.
För någon vecka sedan stod alla ministrar, partiledare och riksdagsledamöter i kö för att återigen uttrycka sitt stöd för hbtq-rörelsen under PRIDE-festivalen. Rätt så! Vem har sedan tid och ork att uppmärksamma samernas ställning i Sverige på tjugoårsdagen av den internationella urfolksdagen?