Storsvensken

I dagens SvD konstaterar den storsvenske nationalisten Ivar Arpi att samerna är alldeles för få i förhållande till svenskarna i de traditionellt samiska områdena i Sverige. Många har därmed enligt Arpi större rätt än de få. Att de fanns där långt innan den svenska kungamakten koloniserade markerna har förståss ingen betydelse.
Samme Arpi hävdar återkommande på SvDs ledarsida, att de som kommer nu har mindre rätt att vara här än de svenskar som var här tidigare. Ja, det enda som räknas är rätten för de som kom när svenskarna kom, varken förr eller senare. Så argumenterar den storsvenske nationalisten på samma sätt som Putin och Milosevic. Det är vi som kom, när vi kom, som har rätten till landet.

Storsvenskt hjärnsläpp!

I Sameradions partiledarintervju med Jan Björklund anser denne att det viktigast är att inte samer får vetorätt. Åsikten framförs med anledning av frågan om Sverige ska ratificera ILO-konventionen 169 om ursprungsfolk. En fråga som folkpartiet drivit länge och senast vid sitt landsmöte i höstas ännu en gång bekräftade.
Frågan har dock varit låst då endast folkpartiet på den borgerliga sidan stått upp för att samerna ska få medinflytande över användningen av de marker som den svenska kungamakten under århundraden lagt beslag på. Av övriga partier har bara miljöpartiet och vänsterpartiet haft samma uppfattning som folkpartiet, så fram till nu har det inte haft någon betydelse vilket block som haft majoritet i riksdagen.
Ett politiskt genombrott tycktes därför vara på väg tidigare i veckan, då Stefan Löfven som förste socialdemokratiske partiledare någonsin med argumentet att "har Norge klarat av att hantera det, så borde väl Sverige kunna det" gav klartecken för att pröva ratificering. Ett rejält magplask då att Björklund någon dag senare börjar idissla frågan om samisk vetorätt. Vilka belägg har Björklund för att samerna i Norge använt ILO 169 som vetoinstrument? Norge ratificerade ILO 169 för mer än tjugo år sedan. Vilka problem har Björklund observerat i vår västra systerland?
I en valrörelse med mörka skuggor av ifrågasättande av minoriteter och de som "inte är som vi" ska Björklund akta sig för att sprida ogrundade vanföreställningar om Sveriges urfolk. Men, lyckligtvis är 'bästföre-tiden' kortare för partiledare än viktiga samhällsfrågor som frågan om urfolkens rättigheter.
Under Björklund har folkpartiet helt abdikerat från sina tidigare tydliga ställningstaganden för samers rättigheter till samernas värsta motståndare i regeringen - centern. De är farligt för ett principiellt rättighetsparti att sitta i samma knä som ett utpräglat intresseparti! Eller är det bara så, att den svenska kolonialmaktens moderna makthavare vill ha ensam vetorätt över hur de marker som deras kungliga föregångare rövat från samerna ska användas? Häleri är den juridiska termen!

Plundringen fortsätter!

Gustav Wasa var ingen ömsint man. Efter att med hjälp av dalkarlarna ha slängt ut dansken ur Sverige lät han sig själv utses till kung. Därefter gjorde han processen kort också med dalkarlarna, som i sin oskuld tyckte sig ha varit delaktiga i nydaningen. Därefter tog Gustav itu med att bygga upp den första moderna kungamakten i konungariket Sverige. Makten över den främsta konkurrenten kyrkan tog han över med en lika hårdhänt reformation. Men, nydaningen krävde pengar, så Gustav och hans söner genomförde en rad åtgärder för att skaffa ytterligare skatteintäkter.

Det var på det här sättet Wasa-kungarna lade samerna under sin makt. Uppe på Nordkalotten bedrevs sedan urminnes tider en omfattande handel, där också ryska handelsmän var involverade. Wasa-kungarna såg till att lägga denna handel och därmed också samerna under sina ofta rätt omilda händer. Handeln koncentrerades i början av 1600-talet till de samiska marknadsplatser, där också de första kyrkorna uppfördes för att kunna kontrollera samerna. Snart tvångskristnades dessa och olika traditionella samiska kulturyttringar förbjöds med stränga straff.

Rätt snart upptäckte kungamakten i Stockholm att Norrland hade mer att bjuda på, vilket rikskansler Axel Oxenstierna uttryckte som att Sverige inte behövde kolonier eftersom vi numera lagt beslag på Norrland. Gruvdrift inleddes, där samerna under vidriga förhållanden tvingades ställa upp för skötseln. Sedan kom skogsbruket, järnvägen, gruvdriften i malmfälten, vattenkraften, vindkraften och så idag ny gruvexploatering, som alla utan samernas hörande drev tillbaka samerna och deras verksamhet.

Under den storsvenska nationalismens guldålder för lite mer än hundra år sedan behandlades samerna av statsmakterna på samma sätt som kolonialmakterna gjorde med invånarna i Afrikas, Asiens och Latinamerikas kolonier. Kulturarvet rövades bort och fördes till muséer i kolonialmaktens huvudstad. Samiska skallar grävdes upp och fördes till universitetens forskning av lägre stående folk.

Man kan tro att detta är historia. Men som jag beskriver i en artikel i Uppsala Nya Tidning sker det på nytt i dagens Sverige. Det samiska kulturarvet är något som statsmakterna bara respekterar, när Fredrik Reinfeldt låter Sofia Jannok framträda på Skansen vid invigningen av det svenska ordförandeåret i EU. I övrigt kör statsmakterna på i Gustav Wasas okänsliga spår.

Samma medlöperi nu som då

Det nazistiska väldet hade när det stod på sin höjdpunkt många medlöpare i Sverige. Än idag finns det de, som hårdnackat vägrar att erkänna det som så brutalt stod klart för de flesta, när taggtrådsportarna till koncentrationslägren öppnades våren 1945. Och än idag finns det många medlöpare också i Sverige, som hittar allsköns ursäkter för Stalinväldet och andra kommunistiska våldshärskare alltifrån Kuba till Folkrepubliken Kina.

Den kinesiska ockupationen och kolonisationen av Tibet och Xinjiang alltsedan Folkrepublikens tillkomst har präglats av ett systematiskt förtryck av ursprungsbefolkningarna tibetaner och uighurer. I Beijings härskarideologi är alla kineser, och om de inte är det, så ska de tvingas att bli det. Kultur, språk, religion och alla andra uttryck för tibetaners och uighurers traditionella identitet ska utraderas. Varje gång ursprungsbefolkningen reser sig till motstånd mot tvångsassimilering och förtryck, finns det medlöpare i Sverige som anser att de ju fått det mycket bättre än före den kinesiska kolonisationen.

När ordföranden i sametinget och DO på SvD Brännpunkt igår beskrev det svenska samhällets kolonisation av samerna, ryckte några storsvenska försvarsadvokater ut. Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt kom i våras ut med en föga imponerande anekdotisk pamflett om svensk diskrimineringspolitik. Innehållet bestod av en samling lösryckta tidningscitat av vad allsköns kända och okända människor påståss ha sagt. För att kamouflera den utomordentligt låga nivån på alstret, beskrev de sig som tidigare ansvariga för diskrimineringsfrågor hos Svenskt Näringsliv. Det talar väl till Svenskt Näringslivs fördel att de åtminstone inte är det längre.

I en replik i dagens SvD Brännpunkt undrar de båda om inte "samerna över tid vunnit på koloniseringen? I stället för en tillvaro som naturfolk, dömt till evig renskötsel har samerna fått ta del av frihet, jämlikhet, demokrati och ekonomiskt välstånd. Det är svårt att se hur samerna skulle ha förlorat på att vara svenskar."

Förutom den monumentala okunnighet de båda visar även här om det svenska samhället och dess historia, så är resonemanget exakt detsamma som hos dem som idag ursäktar övergreppen i Tibet och Xinjiang. Det är inte svårt att rada likartade citat från apartheidsystemets försvarare i det tidigare vita Sydafrika. Kolonialismens försvare är desamma nu som då.