Äntligen kom Högsta Domstolens utslag i den tjugo år långa tvisten om renbetesrätten i det s k Nordmalingsmålet. Samernas sedvanerätt till renbete slås för första gången fast av det svenska rättsväsendet. Historiskt! I flera hundra år har den svenska statsapparaten urgröpt samernas rättigheter till fromma för både nybyggarnas expansion och statliga bolags exploateringsintressen. Vindkraftens ubredning i renbetesland är det senaste i raden.
Samtidigt är det förståss alldeles oanständigt, att samer och lokala markägare ska behöva dra en tvist om vad som gäller efter statsmaktens flerhundraåriga framfart uppe i norr till rättegågskostnader i mångmiljonklassen. På SvD Brännpunkt i går skriver journalisten Svante Isaksson utmärkt om Renlagarna gör alla till förlorare. När ska vi i Sverige ta vårt ansvar för historiska övergrepp?
Visar inlägg med etikett renbetesrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett renbetesrätt. Visa alla inlägg
onsdag 27 april 2011
tisdag 28 april 2009
Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure
I går kväll hade jag tillfälle att på Stockholms FN-förening lyssna till en av Sveriges främsta och mest välmeriterade toppdiplomater, Lars Norberg, som föreläste om samerna och renbetesrätten - den de har kvar efter det att svenska staten under ett par århundraden fullständigt rättslöst fråntagit dem stora delar.
Lars Norberg, eller Udtja-Lasse som han kallar sig från sin uppväxt i Lappland, gav för halvannat år sedan ut en liten skrift "Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure", där han beskriver sin chockartade upplevelse som regeringens förhandlare om den svensk-norska renbeteskonventionen. Efter att ha företrätt Sverige i internationella sammanhang kring mänskliga rättigheter hade han knappast trott att det hade varit möjligt, att Sverige hade en sådan egen historia av rättslösa övergrepp på sin egen urbefolkning.
Bokens titel för knappast av en tillfällighet tankarna till boken "Bury My Heart at Wounded Knee", som behandlar den amerikanska statens övergrepp på dess urbefolkning, indianerna. Wounded Knee var den plats vid bäcken med samma namn, där 300 indianer av Lakota-Siouxstammen, mestadels kvinnor och barn, massakrerades av den amerikanska armén den 29 december 1890.
Samerna utsattes aldrig för någon massaker i vårt land, men vid samma tid som Wounded Knee berövades samerna många av sina urminnes rättigheter bl a i fråga om renbetesrätten i Sameland. Det är på tiden att detta mörka kapitel i svensk historia kommer upp till ytan. Udtja-Lasses bok är ett lysande bidrag till detta.
Lars Norberg, eller Udtja-Lasse som han kallar sig från sin uppväxt i Lappland, gav för halvannat år sedan ut en liten skrift "Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure", där han beskriver sin chockartade upplevelse som regeringens förhandlare om den svensk-norska renbeteskonventionen. Efter att ha företrätt Sverige i internationella sammanhang kring mänskliga rättigheter hade han knappast trott att det hade varit möjligt, att Sverige hade en sådan egen historia av rättslösa övergrepp på sin egen urbefolkning.
Bokens titel för knappast av en tillfällighet tankarna till boken "Bury My Heart at Wounded Knee", som behandlar den amerikanska statens övergrepp på dess urbefolkning, indianerna. Wounded Knee var den plats vid bäcken med samma namn, där 300 indianer av Lakota-Siouxstammen, mestadels kvinnor och barn, massakrerades av den amerikanska armén den 29 december 1890.
Samerna utsattes aldrig för någon massaker i vårt land, men vid samma tid som Wounded Knee berövades samerna många av sina urminnes rättigheter bl a i fråga om renbetesrätten i Sameland. Det är på tiden att detta mörka kapitel i svensk historia kommer upp till ytan. Udtja-Lasses bok är ett lysande bidrag till detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
