Bandyfest!!!

Det var visserligen inte den högtidliga invigningen av Rättvik Arena, den nya inomhushallen för bandy och andra evenemang i Rättvik, i eftermiddag. Den kommer först nästa höst, när hela arenan står helt färdig. Men högtidligt var det ändå när IFK Rättvik spelade sin första historiska match under tak. Högtidstal och blomstergåvor och ett besök på isen på nytt av legenden framför andra, Einar Tätting, som spelade Rättviks enda SM-final för 71 år sedan.

Högtidligt var det också med Evert Sandin och hans vänner som med vantar på fingrarna framförde en nyskriven IFK-låt och både knätofs och 60-talspop på fela och andra instrument. Sedan var det dags för instrument mer anpassade till hallens isyta - skridsko, klubba och boll.

IFKs första motståndare på hemmaplan var Norrallsvenskans storfavorit till avancemang till Elitserien utan att ens behöva kvala - Tillberga från Västerås under Pelle Fosshaugs ledning. De blåvita nykomlingarna från Siljan verkade tagna av stundens allvar trots ett tidigt ledningsmål på hörna av lagkaptenen Sanne. Tillberga tog över och tog ledning i pausen efter ett par straffmål utdömda av en domare, som verkade ha minst lika stor respekt för Elitseriekandidaten som hemmalaget hade inledningsvis.

I andra halvlek kom Rättvik ut som ett nytt lag och stod upp mot seriefavoriterna. Supporterklubben Flocken ackompanjerade taktfast sina hemmasöner till en snabb och händelserik halvlek, där marginalerna inte var på hemmalagets sida. Flocken var outstanding i kväll, men de blåvita behöver inte skämmas för andra halvlek. Det var huvuddomaren som hade betydande svårigheter att hinna med. Ibland undrade man om det var han eller matchuret som hade det jobbigast i kväll - och då var uret stundtals helt borta.

Det var en bandyfest, som vi som var där i eftermiddag kommer att minnas länge. Och vi var 1.002 på läktaren. Helt fantastiskt och utan konkurrens största publiksiffran i Norrallsvenskan hittills i vinter. 4-8 mot seriefavoriterna visar att Rättvik inte är att leka med för någon motståndare redan första säsongen i näst högsta bandysocieteten. Vi som var där i eftermiddag har all anledning att komma tillbaka - nästa gång mot Söderfors den 9 december. Och de som inte var där har än större anledning att besöka Rättvik Arena när IFK Rättvik spelar bandy i vinter.

Partiegoistiskt ädelmod

Först gick Ingvar Carlsson, Mona Sahlins egen mentor, och därefter Mona själv ut och erbjöd ett blocköverskridande samarbete i syfte att hindra Sverigedemokraterna från att kunna agera vågmästare, om det trots allt skulle komma in i riksdagen efter nästa val. I grunden ingen dum idé, men socialdemokraternas syfte är långt ifrån så ädelt det kan tyckas.

I socialdemokraternas ögon handlar det bara om att något mindre borgerligt parti skulle vara välkommet att byta sida och ansluta sig till en socialdemokratiskt ledd regering. För dem finns inte möjligheten av att moderaterna skulle kunna ingå. Erbjudandet handlar i minst lika hög grad om att hålla moderaterna utanför regeringsmaktens som att hålla Sverigedemokraterna utanför.

I själva verket skulle förståss en moderatledd majoritetsregering med också miljöpartiet fylla samma funktion att undvika vågmästarutpressning. och det skulle förståss också en majoritetsregering mellan socialdemokrater och moderater göra. Den modellen har prövats i Finland. Men i socialdemokraternas strategi utgör moderaterna som skrämselobjekt och huvudmotståndare den historiska rollen. Ädelmodet hos Ingvar Carlsson och Mona Sahlin prövas först när de är beredda att offra någon av sina traditionella positioner. Dit är det mycket långt kvar.

Hyckleriet (s) har inga gränser

Socialdemokraterna hyser inga betänkligheter att i majoritet slakta i kulturen. Förra mandatperioden var ett lysande exempel på den socialdemokratiska grundsynen Alla ska vara med och betala. Att freda kulturen eller att prioritera kulturen finns aldrig i den socialdemokratiska tankesfären.

Vid kvällen avslutande debatt om kulturpolitiken vid landstingsfullmäktiges budgetmöte ansåg socialdemokraterna Alliansens satsning på Spårväg City stå emot satsningar på kulturen. Föreslår då socialdemokraterna att 225 miljoner kronor mer ska gå till kulturen? Nej, de pengarna försvinner någon annanstans i den röda budgetens svarta hål. Prioritera kulturen? Hah, som i hyckleri!

Det bidde en "skyttel"

I budgetdebattens inledning av dagens landstingsmöte talade socialdemokraterna storstilat om en strategisk tunnelbaneutbyggnad i Stockholmsregionen. Vid slutet av debatten förklarade Johan Sjölander, att det inte alls handlar om tunnelbaneutbyggnad. Tvärtom rör det sig bara om en liten skyttel till Nya Karolinska Sjukhuset, som ska starta på Odenplan, där tunnelbanans gröna linje passerar. En skyttel på 1 km är sossarnas strategiska tunnelbanesatsning. Månne det kan avgöra regionens framtida dynamik?

I väntan på Batljan

I dag är det budgetdebatt i Stockholms läns landstingsfullmäktige. I morgon också. Frustrationen hos den rödgröna Vänsteralliansen är betydande över att opinionsgapet är så stort till den borgerliga majoriteten bara ett år före nästa val - ja, det är ju faktiskt bara tio månader kvar.

I talarstolen tog de socialdemokratiska oppositionsledaren Ingela Nylund Watz i så det knakade i den sista budgetdebatt hon deltar i innan det är dags att lämna landstingspolitiken. Någon succé blev det aldrig. Nu sprakade det av klasskampsretorik och socialistisk ägandeideologi. Fler än en socialdemokrat från länets mindre kommuner måste ha skruvat på sig av obehag. Det är knappast receptet att vinna de många medelklassväljare i länets villaområden, som håller i rösterna som avgör politikens framtid i Stockholmsregionen.

Nästa budgetdebatt leds socialdemokraterna, någon Vänsterallians finns väl knappast kvar två månader efter valet i september 2010, enligt envisa rykten av avgående kommunalrådet i Nynäshamn, Ilija Batljan. Vi är många som ställer stora förhoppningar på Batljan om ett tydligt brott med gamla socialistiska låsningar i landstingspolitiken. Vallgravarna i Stockholmspolitiken behöver fyllas igen - för medborgarnas bästa i Stockholmsregionen. Är Ilija kapabel att förverkliga detta paradigmskifte? Eller är han en Dr Jekyl och Mr Hyde? En socialliberal ledare för Nynäshamnspolitiken och en dogmatisk socialist i länspolitiken? Vem vågar spela roulett om detta i landstingsvalet 2010?

Ayn Rand revisited

Har åkt järnväg både torsdag, fredag och söndag i södra Sverige. Var och en som har läst den frihetliga rysk-amerikanska författaren Ayn Rand och särskilt hennes Atlas Shrugged förstår varför jag är djupt bekymrad över tillståndet i Svea rike. Inte en ankomst i närheten av tidtabellstid. Och det är en mild senhöst utan vare sig snö, is eller storm.

Jag har tågpendlat i trettio års tid på olika sträckor i landets södra halva. Ständigt denna undran över hur stor avvikelsen blir i förhållande till ankomsttid i tidtabellen. Året runt, oavsett årstid. Statens Järnvägar, SJ, är ett gammalt statligt monopolföretag, och ränderna går aldrig ur.

Varför SJ kör med tidtabell förstår jag inte. Det enda rimliga borde vara att ange att det avgår ett tåg ungefär varannan timme på denna sträcka. Tåget kommer som regel fram. Allt annat är falsk marknadsföring!

Överraskning och övermod

Den mer än två timmar långa debatten på sen lördagskväll om förslaget att kvotera föräldraförsäkringen var jämn. Något fler som talade för kvotering än de som talade för att lita på föräldrarna. Inledningsvis var ovationerna över talarprestationerna ungefär jämstarka. Överraskningen var därför stor, när omröstningen visade på en överväldigande majoritet för dem, som tilltror landets föräldrar att själva kunna göra sina val. Landsmötet visade med förkrossande tydlighet att viljan att styra över småbarnsföräldrar hör hemma i det rödgröna lägret.

Landsmöten är rätt väluppfostrade tillställningar. När företrädare för partiledningen går upp i talarstolen och talar med eftertryck, brukar de få som de vill. När det ser ut att bli jämnt går förslagen till det av partisekreteraren ledda beredningsutskottet för att hitta en vinnande linje.

Partisekreterare Erik Ullenhag var så framgångsrik, att när landsmötet i slutskedet skickade frågan om medborgarkurs för nyanlända till beredningsutskottet, trodde han sig så säker på fortsatt framgång, att beredningsutskottet återkom utan att ha försökt prata sig samman med opponenterna. Det straffades av landsmötet, som gav partiledningen en näsknäpp. Helt i onödan! Lite fingerfärdighet och ödmjukhet av Ullenhag hade kunnat hantera detta.