Stig Dingertz visade vägen

När täckelset föll vid Sergels torg härom lördagen vid invigningen av nya Spårväg City stod en spenslig och grånad gentleman längst fram och njöt. Mannen var Stig Dingertz, på 80- och 90-talet ledande kollektivtrafikpolitiker i landstinget. Ingen har större del i framgången med Tvärbanan, den modernaste spårbundna kollektivtrafiken i stockholm så här långt.

Tvärbanan blev och är en succé. Nu måste den rustas upp för att möta den väldiga efterfrågan. Det är lätt att glömma det enorma motstånd från all världens förståsigpåare som Tvärbanan hade att möta, innan den till slut var på plats. Motståndet var gigantiskt, inte minst bland de som sysslar med trafikfrågor som jobb. Men, Stig Dingertz stod upp.

Motståndet mot nya Spårvagn City är likaså stort. Betongklossarna inom Stockholms Handelskammare går hand i hand med socialdemokraterna och bakom dem står tunga aktörer inom byggsektorn. Det är jätteprojekt med nya tunnelbanor som hägrar. Och entusiasmen bland berörda tjänstemän i Stockholms stad har varit minst sagt begränsad. Uppfinningsrikedomen är stor för att hitta invändningar mot det som de flesta storstäder i Västeuropa valt att satsa på - moderna spårvagnar i trånga stadskärnor.

Inte oväntat släpper Stockholmstidningarna strax före valet läckor från icke namngivna tjänstemän i Stockholms stad. Läckor som har till syfte att strax efter den uppskattade invigningen av första etappen av Spårväg City visa att projektet minsann kommer att försenas. Jo, det finns alldeles säkert krafter som kommer att göra sitt yttersta för att sätta käppar i hjulen på Spårväg City. Stig Dingertz visade tillskyndarna av Spårväg City att det gäller att stå upp i snålblåsten, även när det blåser stormvindar.

Glöm inte Zigenarnatten!

Natten mellan 2 och 3 augusti 1944 mördades samtliga nästan 3.000 zigenare i Auschwitz-Birkenau. De var de sista i nazisternas folkmord på Europas zigenare. Den fruktansvärda natten har skildrats av Nobels fredspristagare Elie Wiesel - en av de få som överlevde förintelselägret Auschwitz.

I dessa dagar, när romer förföljs och utvisas ur några av EUs kärnländer som Frankrike och Danmark, finns det än större anledning att inte glömma Zigenarnatten 1944. När europeiska regeringar vidtar sådana åtgärder mot romer, så är det bevis för enklast möjliga sätt att peka ut syndabockar för egna tillkortakommanden. När man i morse hörde minister Tobias Billström i debatt med EU-parlamentarikern Anna Hed, kändes ett gammalt ordspråk väldigt adekvat. Tala är silver, men tiga är guld.

Låt Rimbobygden växa!

Rimbobygden, som sedan kommunreformen 1971 utgör Norrtälje kommuns västra delar, växer snabbare än kommunen som sådan. Här finns goda förutsättningar för fortsatt tillväxt, men det kräver en kommun som både vill och anstränger sig att skapa nödvändiga förutsättningar. Om detta skriver jag i dagens Norrtelje Tidning under rubrien "Tillväxt i Rimbobygden är möjlig."

När man behöver sina vänner

Två år efter det att Taiwans gamla regeringsparti Kuomintang återkommit till makten efter valet av Ma Ying-jeou till ny president blir det alltmer uppenbart att engagemanget för frihet och mänskliga rättigheter brister i det gamla envåldshärskarpartiet. Under fyrtio år av brutalt envälde efter 1948 skilde föga mellan Chiang Kai-sheks och Mao Zedongs styren. Sedan slutet av 1980-talet har en remarkabel demokratisering ägt rum på Taiwan - i mångt och mycket framtvingad av oppositionspartiet DPP med rötter i den underjordiska demokratirörelsen.

Mycket snart efter Ma Ying-jeous makttillträde framgick det att den tibetanske fredspristagaren Dalai Lama inte var önskvärd på Taiwan. Efter den dramatiska taifunen sommaren 2009 kom Ma's styre i blåsväder och Dalai Lama tilläts komma till ön för att stötta de drabbade.

Ledaren för uighurerna - den andra brutalt förtryckta minoritetsgruppen i Kina - Rebiya Kadeer har däremot nekats inreserätt till Taiwan. Filmen om Rebiya Kadeers kamp för frihet i Xinjiang har väckt stor internationell uppståndelse, inte minst genom den kinesiska regimens öppna påtryckningar för att stoppa visningen. När oppositionella krafter visade filmen vid filmfestivalen i Kaoshiung förra sommaren, blev den taiwanesiska regeringens svar att neka inresevisum för Rebiya Kadeer.

Nu har debatten om Rebiya Kadeer blossat upp på nytt på Taiwan. Premiärminister Wu Den-yih, med rötter i Kuomintangs gamla envåldsstyre, har förklarat det nekade inresevisat med Taiwans säkerhetsintressen. Inrikesministern citerade i en parlamentsdebatt kinesiska beskyllningar om att Rebiya Kadeer företräder terrorism. Så lågt har den nya taiwanesiska regimens underdånighet gentemot Beijings hot sjunkit. Taiwan borde tänka på, att just den demokratiska ön har mer behov av vänner som ställer upp för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter än de flesta - särskilt när det blåser motvind.

Ingen debatt?

Den 16 juli hade jag en debattartikel "Norrtälje behöver fler hyresrätter" i Norrtelje Tidning, där jag tog upp det faktum, att Norrtälje kommun - en av landets fyrtio största kommuner befolkningsmässigt - sladdar sist i fråga om bostadsbyggande i Stockholms län de senaste tio åren. Det sammanfaller med den tid moderaterna styrt Norrtälje kommun.

Artikeln föranledde moderate riksdagsledamoten Göran Pettersson, som vanligtvis har synpunkter på det mesta, till en upplysning på NTs webbsida i sin egenskap av ordförande i det kommunala bostadsbolaget Roslagsbostäder. Av denna framgick att det de sista fyra åren byggts några studentbostäder i Norrtälje och att inga hyresrätter omvandlats till bostadsrätter.

Att Göran Pettersson inte har något att säga om den moderata bostadspolitiken i Norrtälje under en period, då Norrtälje sladdar efter allt mer, är lika talande som hans tystnad. Det sker under en period, när bostadsbyggandet är rekordlågt och bostadsbristen ökar i Stockholmsregionen. Det är då Norrtälje är sämst.

"Det betyder ingenting"

När Internationella Domstolen i Haag i torsdags kom med sitt utlåtande - ej detsamma som en folkrättsligt bindande dom - i frågan om Kosovo hade rätt att utropa sin självständighet häromåret, kommenterade den erkänt skicklige svenske folkrättsexperten Ove Bring konsekvenserna av utlåtandet med att "Det betyder ingenting". Han menar att utlåtandet inte har någon uppmuntrande effekt på andra separatister världen runt.

Ove Bring är en lysande folkrättsexpert, men inte på något sätt någon analytiker av internationell politik eller dess konsekvenser. Det är knappast särskilt djärvt att tro, att åtskilliga skoningslösa terrorgrupper, som inte skyr några medel för att uppnå självständighet för sitt territorium, inte skulle se Haag-domstolens utlåtande som annat än uppmuntran. Domstolsutlåtandets innebör är otvetydigt, att den som är tillräckligt hänsynslös och framgångsrik i sin kamp förr eller senare får sin plats bland världens erkända nationer. De kurdiska terroristerna i PKK välkomnar säkert utlåtandet.

Jag hörde under hela 90-talet till ett litet fåtal svenska politiker som engagerade sig emot den brutala krigs- och förtryckarpolitik som den serbiske ledaren Milosevic bedrev mot särsklit Bosnien och Kosovo. Jag har stått på otaliga möten på Norrmalmstorg och talat för fred, frihet och demokrati i Kosovo, så att alla grupper som har sin hemvist där kan leva fredligt tillsammans.

Men Kosovos självständighet är ett resultat av en hänsynslös gerillakrigföring byggd på systematisk etnisk rensning inte bara av Kosovoserber utan också av romer. Den fortgår fortfarande, fast världssamfundet blundar. Under Kosovokriget 1999 kunde jag själv på plats i Albanien ta del av vittnesbörd från Röda Korsarbetare, om hur gerillan rövade bort unga kvinnor - deras egna landsmän - ur flyktinglägren, för att i båt transportera dem till italienska bordeller i syfte att finansiera gerillakampen.

De styrande idag har i huvudsak sin bakgrund i denna gerillakamp. Det kan ses som en tanke att en av de första premiärministrarna i det "fria" Kosovo, förre gerillaledaren Ramush Haradinaj på nytt ska rannsakas av FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Förra gången tvingades domstolen släppa Haradinaj, då ingen vågade vittna i rättegången mot honom. Så ser det ut i Kosovo.

I tribunalens rättegångar mot både Milosevic och Karadzic har det inte saknats vittnen som vågar vittna. Det kommer det inte heller göra den dag Ratko Mladic, bödeln från massavrättningarna i Srebrenica i juli för tio år sedan, slutligen ställs inför rätta.

Moderat bostadsbrist i Norrtälje

I dagens Norrtelje Tidning har jag en artikel "Norrtälje behöver fler hyresrätter", där jag tar upp den närmast obefintliga bostadspolitiken i det moderatstyrda Norrtälje. Under de senaste tio åren har det byggts färre bostäder i Norrtälje per tusen invånare än i någon annan kommun i Stockholmsregionen. Danderyd är bara aningen sämre, och då handlar det om en kommun, där man med emfas brukar hävda att kommunen är färdigbyggd. I Stockholmsregionen och i Norrtälje är bostadsbristen stor, och den ökar. Sämst är det när det gäller hyreslägenheter.