Ökad kvalitet i kollektivtrafiken är inte gratis!

Svenska Dagbladet är ju som bekant en dagstidning på långvarig dekis. Utan ett presstöd, d v s skattebetalarnas subvention, på 60 miljoner kronor årligen, skulle den sedan länge inte ha funnits kvar. Svenskan har för länge sedan gett upp kampen om att vara det man en gång var. Numera minst bland de fyra s k dagstidningarna i Stockholmsregionen med ständigt sjunkande upplagesiffror, trots att befolkningen i regionen ökar kraftigt. Nu är det lösnummerköparna man slåss om med braskande löpsedelsrubriker.

I den kampen har man anställt en chefredaktör med erfarenhet från boulevardpressen och medarbetarna har fattat galoppen. Nu är det missnöjesfrågor som odlas. En favorit är biljettpriserna inom kollektivtrafiken. CHOCKHÖJNING är den mest populära rubriken.

När SL-kortet efter att ha legat still i nästan fem år hösten 2011 höjdes med 90 kronor i månaden, d v s med 14,5% eller knappt 3% per år, var det för att säkra intäkter som gör att ansträngningarna att fortsätta förbättra kollektivtrafiken möjliggörs. Det är inte billigare resor som får ”direktörerna i Djursholm” att byta från bil till tunnelbana. Det är ökad tillgänglighet och ökad tillförlitlighet som är receptet. Annars skulle de ju kunna göra som Svenskans favoriter i Planka.nu, som tidningen gjort sina läsare i direktörsvillorna väl bekanta med.

Under samma tidsperiod höjde Svenska Dagbladet sin prenumerationsavgift med 30,5%. Någon höjd kvalitetsambition har vi varken skådat eller hört tidningens företrädare framföra som argument. Den höjningen går rakt in i tidningens svarta hål på samma sätt som skattebetalarnas mångmiljonsubventioner i presstöd.

Nu hävdar SvD att prishöjningen på SL-kortet i höstas inte lett till något påtagligt ökat resande. Hur man kommit fram till detta vill man dock bara redovisa per telefon. Men, så brukar ju den omedelbara reaktionen vara hos oss konsumenter på alla prishöjningar. Bensinpriset är ett gott exempel. ”Aldrig mera bil, om bensinen ska kosta så här mycket” Och efter en tid åker folk bil i minst samma utsträckning igen. Om det inte var så, skulle SvDs resonemang om ökat bilresande i Stockholmsregionen bygga på att bensinpriserna inte skulle fortsätta att stiga. Tro’t den som vill.

Nej, det kommer aldrig att gå att öka kollektivtrafikresandets andel utan att kapacitet och tillförlitlighet ökas. Och det kostar pengar. Därför ökar både biljettpriset och skattetäckningen parallellt. En 50%-ig skattetäckningsgrad är en rimlig nivå, och den fortsätter majoriteten i landstinget att slå vakt om.

Kollektivtrafiken behöver de flesta av oss mer eller mindre ofta. Det görs allt fler resor med SL. Det är man beredd att betala för. Det finns annat man både kan ha och mista. Därför minskar SvDs upplaga hela tiden.

Breda grabbar kör bil

I kaoset vid Södra infarten i Norrtälje illustreras könsrollerna på ett lysande sätt. Ombyggnationen är förståss välkommen. För den som kommer med buss in mot Norrtälje söder- eller österifrån för att fortsätta in mot Stockholm blir den dagliga resan åtminstone en kvart längre.

Den nya påstingningshållplatsen har flyttats ett hundratal meter söedrut medan den tidigare avstingningsplatsen utanför McDonalds flyttats ett par hundra meter in mot stan'. Nu ska man gå flera hundra meter och stå och vänta vid två rödljus innan man kan kliva på nästa 676-a mot Stockholm.

Varje morgon i ett par veckors tid har jag kunnat se den högst halvfulla 8.15-bussen passera innan man är framme vid hållplatsen. Den var man garanterad att hinna med tidigare. Nästa buss kommer 12-13 minuter senare och är av någon anledning fullsatt. Ståplats redan innan man är ute ur Norrtälje och minst en kvart senare på jobbet.

Men, säger vän avordning, det är klart att det blir svårt att ha kvar en avstingsningshållplats mitt i ombyggnadsområdet. Javisst, i alla fall om det absolut måste vara dubbla infartsfiler för privatbilarna på väg in till Norrtälje. Och i Nortälje går ju bilarna alltid före allt annat. Väljer man att åka kollektivt får man ju skylla sig själv. Då har man ju valt att åka långsamt. De gör inte de breda grabbarna som bygger om Norrtälje. De åker bil!

Slutstation . men, hur länge?

Kårsta är idag den nordligaste utposten för Roslagsbanan, där tågen vände och far tillbaka in mot Stockholm. För trettio år sedan rev politiker, som trodde framtiden stavades BIL och BUSS upp Roslagsbanans spår från Kårsta till Rimbo.

Sedan valet 2006 har Roslagsbanan inte bara moderniserats i sin nuvarande sträckning. En successiv utbyggnad av dubbelspår har inletts, vilket ger nya förutsättningar för en snabbare och effektivare trafik.

Idag tog SLs styrelse emot den idéstudie om förlängning av Roslagsbanan till Arlanda, som jag i december 2008 fick Alliansmajoriteten och styrelsen med på att begära. Beslutet idag blev att starta en förstudie, vilket är första steget på den formella process som leder fram till en järnvägsplan. Sällan har jag känt så tydligt, att jag som enskild politiker kunnat göra skillnad. Ett viktigt steg på väg mot en utbyggd Roslagsbana har tagits.

Att förlänga Roslagsbanan tillbaka till Rimbo är givetvis en helt annan sak, än att förlänga banan till Arlanda - det snabbast växande tillväxtcentrat i norra Stockholms län. Men, med dagens beslut kan vi se, att Roslagsbanan inte bara kan moderniseras, utan att den kan byggas ut och bli en viktig del av den spårbundna kollektivtrafiken i Nordostsektorn. När Rimbobygden växer - snabbare än någon annan del av Norrtälje kommun - då växer både behov och underlag för en förlängning till Rimbo. Nu kavlar vi upp ärmarna!

Satsa på Roslagsbanan!

Nu närmar sig allvarets minut för Roslagspolitikerna. De närmsta veckorna ska man ta ställning till vilka investeringar i vägar och järnvägar, som staten ska ställa sig bakom in mot mitten av 2020-talet. Av det förslag som landshövding Per Unckel ställt samman till regeringen framgår att det inte finns något som helst ekonomiskt utrymme för vare sig någon ny tunnelbana eller storslagna projekt som Roslagspilen - en pendeltågslinje till Åkersberga och vidare längs kusten upp mot Norrtälje. Tråkigt men tyvärr nog väldigt realistiskt.

Ska då Roslagen, kommunerna Danderyd, Täby, Vaxholm, Österåker, Vallentuna och Norrtälje - en region som vid årsskiftet når 230.000 invånare, lika många som i ett mindre svenskt län - fortsatt bli nästan helt utan kapacitetsstark kollektivtrafik? Nej, det finns ett alternativ som handlar om att bygga ut och modernisera Roslagsbanan. Det skulle ge både snabbare och fler avgångar.

På Newsmill tar folkpartiets kommunpolitiska ledare i de sex Roslagskommunerna och i Sigtuna ställning för att "Satsa på Roslagsbanan" med en fortsatt utbyggnad med dubbelspår och förlängning till Arlanda och Rimbo. Var står moderata kommunledningar, som sällan tagit strid för kollektivtrafik utan långt hellre mot biltullar? Var står socialdemokraterna i Stockholms län, som aldrig tar strid för satsningar på det borgerliga nordöstra hörnet av länet?