Annegret Kramp-Karrenbauer - Es gibt Hoffnung!

Med valet av Annegret Kramp-Karrenbauer till ny partledare för regeringspartiet CDU i Tyskland har de tyska kristdemokraterna visat att de fortsatt vill vara ett parti i den politiska mitten. AKK som Annegret kallas är Angela Merkels handplockade favoritkandidat att ta över partiet efter för nutiden makalösa 18 år som partiledare. Hon tillhör partiets socialliberala mittfåra, som i så hög grad formats av Merkels ledarskap.
Valet av AKK visar också på hopp för framtiden inte bara i Tyskland utan också i Europa och kanske längre än så. De tyska kristdemokraterna har inte skrämts ut på högerkanten i tysk politik på samma sätt som många andra kristdemokratiska partier gjort när det blåst snålt i politiken under senare år. Se bara på Sverige och Norge.
Angela Merkel fortsätter som förbundskansler för den starkaste staten i EU och därmed också för den stat i världspolitiken som står för förnuft och medkänsla när både Trump och Putin fortsätter sina manliga tuppfäkterier. För en värld som styrs av förnuft och samarbetsvilja krävs en kvinna som ledare. Merkels arv går vidare till AKK. Det finns hopp!

Söndagskvällens ljusglimtar

Just hemkommen från en resa i Burma, anträdd i samma stund som presidentvalet i USA stod klart, innebar söndagskvällen ett par sällsynta ljusglimtar i det internationella mörkret. Nicolas Sarkozy är utslagen från presidentvalet i Frankrike och Angela Merkel ställer upp som kanslerskandidat i förbundsdagsvalet i Tyskland 2018. Allt är inte nattsvart!

Illusionen är död!

Regeringens konvulsionsartade reträtt i flyktingpolitiken i går är inte ett uttryck för att vare sig Sverige eller Europa skulle kunna klara den nuvarande flyktingströmmen från främst Syrien. Det är ett uttryck för att vi i Sverige de senaste decennierna slimmat vårt samhälle så långt, att det inte klarar en större påfrestning. Det är en alarmerande varning om att Sverige aldrig varit mera sårbart för oväntade påfrestningar av alla de slag.
När Sverige i början av 90-talet tog emot 140.000 asylsökande under 12 månader från krigen på Balkan, så klarade vi det. Regeringen med statsminister Carl Bildt använde aldrig uttryck som "katastrof" eller "kris" om flyktingmottagandet i Sverige då.
Men, idag är landets kommuner så slimmade att personalen går på knäna redan i normalfallet. Och då finns inga marginaler, när det uppstår en oplanerad påfrestning. Norrtälje kommun är inget undantag, snarare tvärtom. Efter en lång rad av borgerliga svältkurer fortsätter så det nya rödgröna styret med sina "destinerade kostnadsneddragningar" som slår blint och vilt kring sig i kommunens beredskapsförmåga.
Men, det är också ett uttryck för att förmågan att hantera en flyktingtillströmning av denna omfattning ytterst är en fråga om vad politiken klarar. Sverigedemokraternas institutionella främlingsfientlighet klarade det demokratiska Sverige länge att hantera. Men, när sedan Kristdemokraterna och de nya Sverigemoderaterna anslöt sig till det hämningslösa krypskyttet på regeringen och de traditionellt pålitliga s.k. Liberalerna duckar, blev trycket för mycket för regeringen Löfvén. Jag kommer aldrig att medverka till att Anna Kinberg Batra eller Ebba Busch Thor får regeringsansvar i mitt Sverige!
Men, framför allt är det en kollaps för illusionen om ett solidariskt Europa. Europatanken lever och måste leva, men EU som solidaritetsprojekt är en död konstruktion. Europas politiker - politiska ledare saknas med undantag för Angela Merkel - slåss bara om vem som är bäst på att sticka upp fingret i vädret och anpassa sig efter detta.
Jag delar fullt ut Jonas Sjöstedts uppfattning, att Sverige omedelbart borde stoppa varje fortsatt överföring av svenska skattepengar till EUs verksamhet. Avsaknad av solidaritet ska kosta! Men, så får man inte göra enligt EUs regelverk påpekar säkert någon. Visst, men EUs regelverk och yttersta grundvalar kan tydligen alla andra strunta blankt i.