Ut med snyltarna!

Inför den väldiga flyktingkatastrofen ställer sig ett antal av de nyaste EU-medlemmarna helt kallsinniga. Att visa solidaritet var inget motiv för Ungern, Tjeckien, Slovakien eller Rumänien att gå med i EU. Solidaritet med det våldtagna Ukraina är inget för dessa staters ledare. De är bara ute efter andras solidaritet. Visst finns det många anständiga medborgare i alla dessa stater, men deras politiska ledare hör inte till dem. EU handlar just om att visa solidaritet! Har man glömt 1956 och 1968?
Den nuvarande situationen visar bara att alldeles för många stater har fått bli medlemmar av EU utan att vara kvalificerade för detta. Entusiasterna för EU-utvidgningen bortsåg från att rimliga krav inte var uppfyllda med argumentet, att dessa länder skulle bli mer europeiska innanför EU än utanför. Resultatet är att EU blivit mindre liberalt och europeiskt.
Rumänien kräver nu att få bli med i Schengensamarbetet med öppna gränser. Rumänien har väldigt långt kvar, inte minst genom att ta ansvar för sina egna fattiga medborgare, särskilt romer, innan det kan bli aktuellt. Det borde inte finnas plats för snyltare i EU. Nu ser vi vilka som hör hemma i EU och vilka som aldrig borde ha fått komma med!

Gärdsgårdsserien! ! !

Norrtälje kommun ska skaffa ett varumärke. Kjell Jansson och grabbarna på kommunledningskontoret frotterar sig till en kostnad på sexsiffriga belopp med konsulter, som ska ta fram något riktigt maffigt. Norrtälje kommun är den befolkningsmässigt 39:e kommunen i storleksordning av sammanlagt 290 i landet. Ingen liten "bonnkommun" precis. Det förpliktigar, när man vill spela med de stora grabbarna!

I måndags beslöt kommunstyrelsen att lämna Union of Baltic Cities.
UBC är ett samarbete mellan ett 100-tal städer/kommuner i 10 stater runt Östersjön - från de största till de minsta. Det kom till i kölvattnet av frigörelsen från kommunismen i Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och Polen för drygt 20 år sedan. Arbetet fokuserar på frågor rörande demokratisk, ekonomisk, social, kulturell och miljömässigt hållbar utveckling. De utmaningarna är som bekant rätt stora i Östersjöområdet. Här krävs både samarbete och solidaritet.

Men i det samarbetet har Norrtälje kommun ingen uppgift att fylla, tycker Kjell Jansson och de andra Norrtäljepolitikerna. På två år har Norrtälje kommun inte hittat något man kan bidra med i det solidaritetsarbetet. Solidaritet är väl inte ett ord i Kjell Janssons ordförråd. Men, han sparar 30.000 kronor till konsultkostnaderna för Norrtäljes varumärke.

Om nu Kjell Jansson och den övriga kommunledningen räds att umgås med kollegor runt Östersjön på utrikiska, så måste det väl ändå gå att hitta någon tjänsteman i någon korridor i Norrtälje kommunhus, som åtminstone kan hantera de vanligaste artighetsfraserna på engelska? Att Norrtälje kommun inte skulle ha något att bidra med säger väl allt om kompetensen i kommunhuset. Vad ska Norrtälje med varumärke till? Rimbo Handboll och Rospiggarna i Hallstavik befinner sig på elitnivå i Sverige. Med Kjell Jansson vid rodret spelar Norrtälje kommun fast förankrat i landets lägsta gärdsgårdsserier!

Ökade klyftor!

Solidaritetsikonen Mikael Wiehe går tillsammans med några andra vänsterartister till storms mot de ökade klyftorna i samhället. Tacka vet jag Kuba! Men, Mikael Wiehe vet förståss vad det handlar om. 60.000 kronor tar han för ett framträdande för att sjunga solidaritetens lov. Två vanliga månadslöner - för en kväll. Visst ökar klyftorna!

Solidaritetens prislapp

Den svenska vänsterns solidaritetsikon Mikael Wiehe har vigt detta år åt en osjälvisk kamp för att störta den borgerliga Allians-regeringen. Ett inslag i detta ädla korståg utgjordes av ett framträdande på de rödas valmöte i Arjeplog. Prislappen för denna gest av solidaritet var "bara" 60.000 kronor. Vänsterns solidaritet är något man kräver att någon annan ska betala - gärna på skattebetalarnas bekostnad.

Facklig solidaritet

Passerade utanför Åhlen's vid Sergels Torg i går. Där stod en ensam cykel uppställd med en blek vimpel där det stod "gå med i facket". Mot en pelare några meter därifrån stod två rödklädda män från LO och hängde. Vet inte om de gjorde något större intryck på de passerande.

För någon vecka sedan kom siffror som visar att förtroendet för facket är lågt bland svenskarna. Lägst är det för LO. Medlemsantalet sjunker i både facket och a-kassan trots lågkonjunkturen. Det är dags för en rejäl självrannsakan inom facket. Särskilt den politiserande delen av fackföreningsrörelsen bör fundera både en och två gånger över vad som är dess grundläggande uppgift gentemot medlemmarna.

Jag har varit med i facket i fyrtio år. Jag har varit med i tre olika fackliga centralorganisationer, dock inte LO. Jag har varit arbetsplatsombud inom de båda TCO-facken ST och SKTF. Jag har aldrig varit arbetslös. För mig har det ändå alla dessa fyrtio år varit självklart att vara med i a-kassan.

Från vänsterhåll beskylls nu regeringen för raset hos facket. Socialdemokrater och facket har nämligen på senare tid kört linjen att staten, d v s någon annan, ska betala för min medlemsavgift i facket och i a-kassan. Raset hos a-kassan beror till stor del på att många som inte riskerar arbetslöshet tycker de klarar sig utan, inte att det är för dyrt.

För mig är det fråga om solidaritet att vara med i facket och a-kassan. För vänstern är det solidaritet när någon annan betalar. För mig är solidaritet att jag är med och betalar.